Kallar man sig Pesci och är med i Duct Tape Entertainment lägger man gissningsvis noll fingrar emellan.
Därför är de bästa politiska låtarna alltid gangsta rap. Den genren handlar till hundra procent om yttrandefrihet och viljan till makt över sitt eget liv, så förr eller senare i karriären kommer de uttalat politiska låtarna. Då blir det rått. Det blir erfarenhet och sanning. Det blir hjärta, militans, äkta tankar. Det blir eld och svavel.
Älskar DTE. Jag uppskattar den icke-pacifistiska andan här, men önskar även att behovet av att utbilda, organisera och bygga upp relationer i ens område kom i fokus istället för de militanta poserna. För det är vad som behövs.
Att försvara sig och sina är grundläggande, men en väpnad attack mot polismakten leder med säkerhet enbart till att du själv blir duktigt knullad. Ett gäng kan göra underverk för att förändra förutsättningarna och den politiska kulturen i sina kvarter, men står chanslös mot världens tyngst beväpnade statsmakt. Tankarna går till en text skriven häromdagen i samband med att Revolutionära Fronten lade ner sin verksamhet.
“Det behövs förmodligen inte överdriven och offensiv militans av RF:s sort för att drabbas av repression, men väljer man det är det oundvikligt. Hur repressionen bäst hanteras är jag inte rätt person att svara på, men jag skulle gissa att sådan militans skulle kräva en mycket stark organisation med lika starka band till civilsamhället. Det tror jag varken RF eller något annat gäng har idag.”
Vad är då att vara radikal och vad är militans? Vad är vår historia? Vilka är vänner och vilka är fienden? Och vad bör göras?
Många frågor men ett är klart: Pesh Mayweather gör exceptionell gangsta rap. Visste inte att han hade en del material ute. Visste inte att han gjort en modern klassiker med Waka Flocka. Visste bara att han var Alley Boys polare som spottade hot fire för Forbez DVD. Visste inte heller att han har arbetat med Organized Noize. Men det är fantastiskt.