Stalin går från klarhet till klarhet.
Förutom Mwuanas tajta jeans är allt här hundra.
Tänk efter, när kablades det ut stor svensk rap på internationell nivå senast? Var det 2009 eller 1997? Nä, det var 2013 och det var ett litet intro från Karim. Nu har han anlänt, och plötsligt blev allt mycket svårare för svenska rappers.
Intressant och underhållande om korrupta snutar i det gamla New York… då mordsiffrorna låg typ tio gånger högre än idag.
Gilli – Orale Remix f. Denz, Pato Pooh (spotify)
Denz och Pato Pooh når inte upp till dansk nivå, men det är ett gott försök som förtjänar uppmärksamhet.
Kallar man sig Pesci och är med i Duct Tape Entertainment lägger man gissningsvis noll fingrar emellan.
Därför är de bästa politiska låtarna alltid gangsta rap. Den genren handlar till hundra procent om yttrandefrihet och viljan till makt över sitt eget liv, så förr eller senare i karriären kommer de uttalat politiska låtarna. Då blir det rått. Det blir erfarenhet och sanning. Det blir hjärta, militans, äkta tankar. Det blir eld och svavel.
Älskar DTE. Jag uppskattar den icke-pacifistiska andan här, men önskar även att behovet av att utbilda, organisera och bygga upp relationer i ens område kom i fokus istället för de militanta poserna. För det är vad som behövs.
Att försvara sig och sina är grundläggande, men en väpnad attack mot polismakten leder med säkerhet enbart till att du själv blir duktigt knullad. Ett gäng kan göra underverk för att förändra förutsättningarna och den politiska kulturen i sina kvarter, men står chanslös mot världens tyngst beväpnade statsmakt. Tankarna går till en text skriven häromdagen i samband med att Revolutionära Fronten lade ner sin verksamhet.
“Det behövs förmodligen inte överdriven och offensiv militans av RF:s sort för att drabbas av repression, men väljer man det är det oundvikligt. Hur repressionen bäst hanteras är jag inte rätt person att svara på, men jag skulle gissa att sådan militans skulle kräva en mycket stark organisation med lika starka band till civilsamhället. Det tror jag varken RF eller något annat gäng har idag.”
Vad är då att vara radikal och vad är militans? Vad är vår historia? Vilka är vänner och vilka är fienden? Och vad bör göras?
Många frågor men ett är klart: Pesh Mayweather gör exceptionell gangsta rap. Visste inte att han hade en del material ute. Visste inte att han gjort en modern klassiker med Waka Flocka. Visste bara att han var Alley Boys polare som spottade hot fire för Forbez DVD. Visste inte heller att han har arbetat med Organized Noize. Men det är fantastiskt.
Kommer alltid pumpa Waka Flocka. Han gör samma låt hela tiden och får det låta hundra hela tiden, och han är en man av folket, en riktig jävla hjälte.
Bästa Gucci Mane-låten på ett tag. Beatet är helt rått och Honorable C-Note är definitivt en av branschens mest underskattade.
Från soundtracket till Guwops film The Spot som släpps 17/10 (vilket alltså skrivs 10/17 på amerikanska).
Missa inte heller The Oral History of Gucci Mane.
Här postar vi Peewee automatiskt. En av de bästa nu, sen gammalt.
Jag brukar inte gilla när norrmännen ska “swagga ut den”. Men det här är en spik, en raket, en stänkare, en rökare i krysset. Det är nästan dansk nivå.
Upptäcker även att Arifs andra grejer är helt OK.
Vi pumpar fortfarande The Jacka varje dag. Bättre än Cormega, Rakim, Z-Ro, Lil Boosie, Tragedy Khadafi, och för mig och för tillfället viktigare än både Pimp C och Scarface. Levd och levande litteratur, helt nödvändig, samtidigt komplex och okonstlad. Vila i frid.
“I don’t like rap, unless you live your songs
But if you don’t like Jack, you haven’t lived at all
Before you just hate why don’t you give your all
Seems you got all the answers but won’t shock the world“