Lilla Namo – Tuggare Utan Gränser f. Meron Mangasha (video)

 Uncategorized  No Responses »
Jun 282013
 

“Du är mer än ditt område – när du reppar alla postkoder.“

Haffa Guzz och Höj Volymen funkar helt OK på klubben, men det här är första gången som jag imponeras av Lilla Namo.

Som om bitarna faller på plats. Det är vackert inramat. Meron gör sin grej här mer balanserat och koncentrerat, beatet med sina vackra knorrar och synthmoln och mullrande kicks, vocoder-finalen, bilderna från torg, klubbar, tunnelbanor och skolkorridorer, och bilderna som kommer ut ur rapparens mun (“i solnedgångens ränder / silhuetter liknar bränder”), hur universitetsidéer och förortstugg och politiska ambitioner förenas obesvärat.

Raderna kan spännas hårdare, vilket kanske är det jag främst älskar med rap; att man koncentrerar och skalar av sitt språk, gör det starkare, mer drabbande. Att känslor och bilder packas så tätt att låten oundvikligen hamnar på repeat. Detta är så bra för att det är nytt, inte för att det är riktigt skicklig rap, och känns som ett förspel till något mer fokuserat och monumentalt.

För det här fungerar, och bara det är stort.

J. Cole – Let Nas Down (Remix) f. Nas

 Uncategorized  No Responses »
Jun 232013
 

Lyssna på vad Nas säger här. Eller ännu bättre, slut ögonen och sug upp det här Coltrane-flowet, känsligheten i hur han väljer sina ord och musikaliteten i hur han sätter samman dem.

“I ain’t mad at you, young king, this unsung song is haunting
Along comes a one son called an offspring
The Earth spins, my old earth grin, sung a church hymn
She birthed in September, took my first wind, again, the Earth spins
I jumped in my first Benz…“

Nas är en trasig människa och har inte släppt en anständig skiva sedan Stillmatic men detta här får mig att tänka på hur han istället för att säga att han ska döda och begrava dig sa “we mobbin, puttin niggas in mausoleums” och hur han redan på sin debutvers svor att han skulle smälta mikrofoner tills ljudvågen dör ut.

Till soldaterna därute

 Uncategorized  No Responses »
Jun 192013
 

Skickar en historielektion till er därute som väntar på att slå nazister på käften, och med den en förhoppning om att man så mycket som det är möjligt undviker att leka gäng – och den bedrövliga sektmentalitet som följer med det.

Våldsverkare skall inte skiljas från oss övriga. De får aldrig vara specialister eller någon slags förtrupp. Det är allas vårt ansvar att med våra egna kroppar stoppa fascisternas framfart.

Antifascistiskt våld har en lång och rik tradition, vilket den välgjorda franska dokumentären ovan visar med all önskvärd tydlighet. Spontant säger jag att dessa skinnhuvejagare, trots en högre benägenhet till verkligt våldsamt våld, framstår som långt mer kultiverade än exempelvis de halvlökiga hardcore-huliganerna i FSU (som Gangland (!) har avhandlat sensationellt-hysteriskt).

Nu vill jag se en svensk genomgång av motsvarande miljöer - från ungsyndikalister som saboterar nazistmöten “genom att blåsa nyspulver över publiken“, till de som gav sina liv i spanska inbördeskriget, till den folkliga mobilisering  som jagade bort SD från Växjö under 1994 års valturné, till AFA och RF och fram till Ortens soldater.

Men vem är rätt person för att skriva den historien?

Och till de som tycker att det enbart är polisens uppgift att stoppa “medborgargarden” och annat fascistvåld tillägnar jag följande citat:

Vi hade varit på ängen innan och spelat fotboll, börjar Kerem. Och sen var jag på väg hem och skulle gå över bron, det är enda vägen hem. Jag hör några killar skrika ”Det kommer rasister!” Alla börjar springa och jag hör att dom skriker ”Där är svartskallarna!” Jag är kvar, kan ju inte springa, jag hade redan kryckor, var med om en bilolycka tidigare. Då hoppar dom på mig. Ger mig en spark på ena foten så jag ramlar ner, sen fortsatte dom att sparka mig överallt, ryggen. Allting. Jag försöker komma upp på fötter och får en flaska rakt i huvudet. Sen tittar jag upp och får en till flaska rakt i ansiktet.

Vi står exakt på platsen där misshandeln skedde kvällen innan. Kerem tittar ängsligt nerför bron:

- Jag trodde dom skulle kasta ner mig, fortsätter han. Polisen stod typ 10 meter ifrån sig men gjorde ingenting.

Kerem berättar vidare om hur han haltade mot pizzerian, blodig i ansiktet. Han såg flera poliser på vägen men fick ingen hjälp.

- Jag sa ”vad är det för poliser ni är?” Det enda svaret jag får tillbaka är ett flin från en av dom.

Gunplay – Bible On The Dash (video)

 Uncategorized  No Responses »
Jun 092013
 

“I asked the pastor: What’s the fastest way to heaven for a bastard
with a tarnished past? Give me an honest answer.“

Känns som jag har väntat på den här låten.

Att Gunplay var en udda figur uppenbarades redan i den här intervjun från 2008.

Visst, antagningsvis missbrukar en god portion av dagens rappare alla möjliga sorters substanser. Få är öppna med det.

Med tiden insåg jag att denna Gunplays råa öppenhjärtlighet även kom med en förmåga att förmedla både äkta känslor och en slags svårdefinierad rättfärdighet i sina Redman-influerade, högexplosiva trap rap-kompositioner. Don Logan visade sig vara ständigt underhållande och djupt talangfull och kreativ: i studion, på kamera, bakom kameran.

Jump Out och Take This var något av det mest explosiva som släppts de senaste åren. Det experimentella Kendrick Lamar-samarbetet Cartoon & Cereal lät visserligen fantastiskt i teorin – men Bible On The Dash låter fantastiskt i praktiken; trap-soundtracket har utsmyckats med en gudomlig Ryuichi Sakamoto-sampling och Gunplay kickar illmatic rader med en religös intensitet. Precis här faller allt på plats. Andra rappare kan börja leta efter nödutgången. Gunplay har det här i sin ficka.

Frågan kvarstår dock: är industrin verkligen redo för en “human LA riot” som väljer att kalla sig själv för Adolf Snifler?

Switch to our mobile site