Gedi Gedz är nästa upp.
Betongakustik av det tyngre slaget lagt på plats av JmJ Beats. Från en EP som ska (skulle?) komma denna vår.
BONUS: En äldre festlåt av BHD (Brotherhood), alltså Malcolm B, Gedi Gedz, Rez och producenten JmJ Beats. Smooth shit är det.
I min artikel i Arbetaren (ute på torsdag) nämner jag den stora del Chile har i Sveriges rap-scen.
Här är ett exempel på, ungefär, det omvända.
Charlito Jokah från Dem Bortglömda gästar sin kusins låt nere i Chile, men genom internet. Kanske mer intressant än bra, om jag ska vara riktigt ärlig, men jag gillar beatet, och det ska bli mycket intressant att se vad Charlito tar för sig i framtiden.
Mannen, du vet att jag fortfarande sitter här och väntar på Shawez “allra första solo streetalbum som kommer att finnas tillgänlig på youtube och soundcloud”.
Shawez är väldigt lovande och Fille bara mördar detta. Gillar sunk-autotunen på hooken!
Det tyckte jag när jag köpte den för snart tjugo år sedan. Det tycker jag fortfarande.
Den där omtalade Coachella-konserten var förutom låtarna från Doggystyle ganska slätstruken, med några rejäla lågvattenmärken i form av en slags virtuell zombie-version av 2pac “live” på scen, Eminem-gästande I Need A Doctor, och ett elgitarr-outro på avslutande Still D.R.E..
Noiset, energin och agressionen från Public Enemy och N.W.A. är inte mycket mot Waka Flocka och Chief Keef. Bomb Squad låter märkbart mesiga när man spelar Bring The Noise jämte Hard In The Paint.
Men ingen ny rap lyckas utstrålar samma cool som Snoop.
Mac Dre, E-40, Too Short, Pimp C och Max B äger visserligen något av samma magnetism och obesvärade stjärnkvalitéer. Men de saknar ett mästerverk i höjd med Doggystyle.
Who Am I?, Gin And Juice och G-Funk Intro och The Shiznit är ännu idag de första låtarna som slängs på om jag råkar köra bil. Den där tvärtjocka, gummiliknande basen som fyller varenda kubikcentimeter av kupén, uppgraderad och förfinad från Parliament och Zapp, är för mig, tillsammans med 808:ans kicks och koklockor, det viktigaste ljudet i musikhistorien.
Några osläppta grejer från Doggystyle-tiden nedan, som ensamma utklassar resten av Snoops karriär:
Screwball and Tragedy Khadafi on the same track? I must be deaf, dumb and blind for having missed this.
A few more Queensbridge gems unearthed from the Youtube wastelands:
DJ Quik bringing out El Debarge is a great moment in music.
In the videos below you can see them performing one of their collabos…
… and working in the studio.
I Like It is such a classic, and much sampled in hiphop. The best example would be this Warren G meisterwerk, but it also inspired Papoose to write an engaging rap for once, and made for a great M.O.P. song.
I like the fact that he did songs with Lil B and Riff Raff before it was all trendy and shit more than I like his actual raps, even though he can actually rap.
Skip those, and his youtube channel will keep you satisfied throughout, especially when his skits and sketches tackles life’s simple pleasures, like food, or even better, wine.
Labyrint tillbaks med ännu en klassisk video… kanske borde fixa den där intervjun vi gjorde med Aki då. Det är trots allt en mindre klassiker, om jag minns rätt.
Lyssnar på denna nu. Mycket intressanta grejer som sägs, av gästerna Lani Mo, Ivo och Sick Art.
Mycket bra gjort av @Petter417. Har sagt det förut och upprepar det: 2012 är Göteborgs år.
Dogge är tillbaka och tvingar den gamle Infinite Mass-medlemmen att köra på svenska. Svinbra initiativ, svinbra beat.