Oct 252011
 

Rap med lång inlärningskurva, alltså musik som det tar ett tag att inse storheten med, men när man väl fattat aldrig lämnar ens blodomlopp – för mig: Z-Ro, E-40, Main Attrakionz, Wu-Tang Clan… och Max B… jämte hela den dipsetska undervegetationen egentligen.

Men varför har ingen nämnt att Biggavel är en pionjär inom cloud rap?

Hela Quarantine-tapet rullar på lika obekymrat, som en föregångare till ASAP Rockys geografiskt eklektiska men tajt sammanhållna swagger; det kränger från blaxploitation-soundtracks till RnB till g-funk till Just Blaze-liknande Uptown-anthems till jazz-samplingar till elektroniska ljudbilder, från ogenerat sängkammarprat till iskalla hallick-oneliners – men Max B tappar aldrig balansen. Quarantine är ett jämnt släpp i en katalog vars vildvuxenhet nog ligger bakom lite av den här långa inlärningskurvan som jag nämner i inledningen.

Men bry dig inte om det för mycket. Lär dig bara att surfa mellan de bärande vågorna, och du kommer att välsignas mångfaldigat.

Oct 232011
 

[soundcloud url="http://api.soundcloud.com/tracks/20994577"]

Fastnade för den här låten på Sir Sampalot AKA ena halvan av Stockholmssyndromet AKA Rick Skizzos Soundcloud-sida… men checka allt där för snubben har uppenbarligen rötter från en annan planet… Sveriges utan tvekan näst bästa producent lever i en bubbla musikaliskt och bara gräver djupt där efter dödliga mineraler och missiler att bombardera rikets keffhetsreppande rapmusikanter med. På Oknullamedbar sätter han ner foten…

“Vi gick från gatan, baggy jeans, timbs och vinyler / till datan, techno beats och hipsterfrisyrer / från Borta I Tankar till Svenne Banan.”

… men misstankar om något slags nostalgivurmande omöjliggörs då ljudbilden och flowet är så mordernt som det här landet överhuvudtaget tillåter.

Oct 122011
 

I sin genomgång av DJ Clues bästa freestyles påminner Upnorthtrips mig om hur bra det här är.

Detta är världshistoriens mest intensiva freestyle, en nio minuter lång guntalk-exorcism med sex olika rappare som blir svettigare för varje gubbe som öppnar munnen. Murda Mase – det här är 1997 och långt ifrån shiny suits och Minstrel Show-moves – inleder strongt över Kick In The Door, kanske DJ Premiers bästa of all time, sedan Imam Thug och Pierre Cardan, två mindre kända förmågor (har Cardan gjort nåt annat än den här freestylen?) som också gör jävligt bra ifrån sig.

Tre minuter in slänger Clue på Dr Dres kanske bästa produktion någonsin och Lefraks stolthet börjar med sedvalig frenesi spruta ur sig den sortens färgstarka thuglingo som han gjorde sin känd för under Tragedy Khadafis mentorskap.

Killa Cam (alltså inte superstjärnan Cam’ron, men undergroundrapparen som på denna tid låg farligt nära  Big L:s nivå – frågan är om inte den store Lamont, djävulens son själv, hjälpte honom med de här raderna, det låter så bildtätt och hänsynslöst) börjar med ett försiktigt “You’re garbage so we pack trash / Smoke weed inside a gas mask / Run in church, crash mass“, och avslutar först två minuter senare med att beskriva Harlem med att det är stor chans att “you get buried there / Dynasty starts the riots in Harlem Week every year! / Yeah, gimme a beer, my niggaz is here / We wear hoodies and skellies to your jiggy affairs!

Detta var innan Diddy för alltid förändrade hur hiphop skulle se ut och låta. Tragedy Khadafi avslutar med de mest kärnfulla och visuellt kontrastrika, fucking råaste raderna rap som jag har hört. Det känns ovärdigt att citera. Lär dig dom utantill. Primo och Dre har aldrig låtit bättre. New York har aldrig låtit hungrigare.

And me no love Bush, despise Bin Ladin… It’s like I’m the middle stuck between two fascists… This world’s shallow… I’m prepared for gun action…

Oct 122011
 

Jigg, Turf Talk, ASAP Rocky & Big Paybacc – Superman

Du förstår att jag var orolig när jag först hörde dessa inledande kakburkskicks och -snares, men som om av en artonhjulslångtradare med en tankad tysk bakom ratten körs mina tvivel snabbt över av något som liknar Atomic Dog och Black Superman i en matberedare – postindustriell kärnkraftsfunk av farbror George Clintons goda märke blandat med überstekiga vocoders och ett jävla södra Kalifornienglid, och man bara höjer volymen mer och mer, för att ta in detaljerna, för att känna det ända in i varje cell i sin kropp och ända in i sin själ – över vars tak Brytburksfavoriterna Asap Rocky och Turf Talk bara silversurfar fram; den förste visar ännu en gång att han trots sin relativa lågmäldhet helt sanningsenligt utgör New Yorks framtid, den andre att han är långt ifrån uträknad.

Jag har inget mer att säga – förutom att du garanterat kommer höra den här på Still Tippin den 27:e oktober!

“With my right hand on the bible… can’t nobody dance like I do!” Förvisso. Men framförallt kan ingen annan – jag menar inte ens Snoop – köra den här Musse Pigg-Prinsessan Leia-hybriden på skalpen med sin swagger intakt…

A$AP Rocky dricker 40′z till maten och knullar brudar med grönt hår… resten av er kan bara sätta er bekvämt tillbaka och kolla på medan han tar och sätter stadens konungakrona tillrätta över sin hårt flätade hårman…
Oct 082011
 

http://www.youtube.com/watch?v=BTo05Mjj2A4

Så här off the top of the dome kan jag inte komma på någon annan svensk låtsnickrare som jag känner någon respekt för, och som samtidigt går att lyssna på.

Det här är genialiskt enkel och vacker naturdyrkande popmusik, likt Syd Barret när han hade frid i sinnet, som Nick Drake utan hans pretentioner. När jag tänker på hans tidiga död och hur min syster och min kusin spelade honom fucking oavbrutet på nåt sommarlov då jag var högst några år gammal föreställer jag mig likt Fittja-Crille en värld där “Ted Gärdestad äntligen har fått sin egen måne (för att därmed ta upp ännu en tråd från Mr. Al Stallone igår).

Oct 072011
 

Nu faller löven av träden där jag bor, hösten är här . Hela sommaren har regnat bort i Köpenhamn, alltså detta har varit den andra regnigaste sommaren på 140 år i Danmark.

I Skandinavien snackar vi sjukt mkt om väder helt enkelt för de påverkar oss och våra val vi gör i vardagen. I varma länder (typ alla söder om tyskland) så har man inte detta problem för man vet att de mest sannolikt kommer vara bra väder dagen därpå.

Jag tänkte ja skulle slänga upp Sveriges 3 bästa regn låtar här på inbrottsburken.

Regn Hos Mig med Orup är helt fantastisk. Jag tror jag har lyssnat mer än 200 ggr på den här låten dom senaste 3 veckorna.
Om ni av någon anledning har missat Petter417:s skruvhackade version så tycker jag ni ska kolla in den. Helt överfet tolkning. 

 

DeregnA med XO är en gammal Göteborgs klassiker, så att vända på ortsnamnet Angered till De Regna är väl ganska naturligt för rap från “lilla London” jag tror Brytburken har skrivit om Xo innan. 

 

Blöta Kläder med Fittja Chrille är nog min favorit låt när de handlar om skitväder på svenska. Både jag och @Brytburken har skrivit en del om Fittja Chrille helt enkelt pga att han är en av Sveriges bästa rappare..

Oct 052011
 

This is a fantastic and very rare documentary film by Martin Scorsese, and one of the greatest interviews ever recorded. The subject is his friend Steven Prince, best known for his role as “Easy Andy”, the traveling gun salesman in “Taxi Driver”. Prince is a manic raconteur, telling wild stories about his life as an ex-drug addict and a road manager for Neil Diamond. Scorsese intersperses home movies of Prince as a child as he talks about his family. When talking of his years as a heroin addict, Prince tells a story about injecting adrenaline into the heart of a woman who overdosed, with the help of a medical dictionary and a Magic Marker. This story was re-enacted by Quentin Tarantino in “Pulp Fiction” (which he then claimed as a completely original idea, as usual with him). Prince also tells a haunting story about working at a gas station in the middle of nowhere in the middle of the night, and being robbed by a large drug crazed man, who Prince ends up shooting several times (this story was re-created in Richard Linklater’s animated “Waking Life”, this time with Prince doing the re-creation). The Neil Young song “Time Fades Away” is featured during the film’s opening credits.

This piece of celluloid folklore first caught my attention in my early days on the information superhighways back in the 90s, but it bugged me that I never got my hands on it, and then let the title of it slip from memory. Thanks to the efforts of sneakerhead / cult cinema scribe Gary Warnett and corporate streamsites, I am able to watch it, finally. Am about to do that right now, actually.

Oct 042011
 


I scribed you a couple of times to remind you
that you can’t find redemption for snitching inside a bible,
or in a kufi… Integrity is sacred,
it’s the only thing a black man have that can’t be taken.

A rare instance when Cormega is not the nicest on the song. Lake seems to feel very strongly on this issue, perhaps due to having the situation described fresher in memory.

Switch to our mobile site