Jun 222010
 

Uppfinnaren av begreppet kopimi och skaparen av världens bästa affischer och hemsidor har gått bort. Jag kände inte honom, träffade honom aldrig, men hans nätvaro var exemplarisk. En nod i datahavet har slutat att blinka åt oss.

När man på något sätt bidrar till den här våran mellannätskultur gör man det inte ensam. Rummet man befinner sig i är redan befolkat. Det man tidigare tagit in bestämmer vad som kommer ut. Vi tar en tyst minut här. Öpnna inga nya flikar, pausa dina torrents, stäng av bildskärmen. Och tänk på de som fört dig hit.

Du kan se mina nätinfluenser på den här bloggens högersida. Men det finns andra vars nätväro likt Ibi Botanis är för karg eller vildvuxen för att snyggt kunna kanaliseras genom ett bloggflöde. Det passar bra att tacka dom nu också. Så vi inte glömmer. Här är inspirationen, andra som har varit viktiga, utan rangordning. Tack till Linus Walleij, VSU-Ulf, Altemark, Johannes Nilsson, Future/Past-Tomas, Enbris-Johan, Bo Cavefors, Vertigomannen.

Mr Kopimi själv får avsluta det här, och må han fortsätta skina över oss likt 2pac över rapparna:

Låt oss därför börja där Jag står: Tidigt varje morgon ställer Jag mig i kö vid internet och när turen kommit till mig använder Jag internet hela dagen. Ända till kvällen. (…) Jag lägger ihop symboler och skissar figurer. Jag flyttar kontext från maskiner in i mig själv och ut ur mig själv. Jag filtrerar. Planterar och skördar. Infiltrerar. Det händer även att jag skapar filer mellan enheter som ännu inte lyckats finna varandra. Ibland är jag själva hindret. Oftare länken.

Jun 192010
 

Samma dag som Hacknight #2 sätter igång på Utkanten rullar den gamla världen ut sitt mäktigaste propagandaspektakel i genren adelns och borgarnas blodsriter: Det Kungliga Bröllopet. Verkligen symboliskt. Ett tecken i tiden.

Medan andra mer fetishistiskt och kitschigt sinnade anordnar motspektakel råder i hackercirklar som alltid annars obryddheten. I gives a fuuuuuck. Psykos mot hypnos.

Avsaknaden av reaktivitet och rättshaverism är några av denna breda hackerrörelses starkaste kvalitéer. Som om de står över, bortom och vid sidan av sån skit. Orka med moralsnack. Ingen döms här (förutom genom praktik den gamla världens värden). Det handlar om etik. Istället för ändlöst parlamenterande vill man bygga saker, och upptäcka nya sätt att göra. Ett hackerspace har inget uttalat verksamhetsmål. Upprätta först infrastruktur, uppfinn sedan projekt.

Det sossemoderata samhället litar inte på denna anda. Verksamheterna måste vara redovisade och kontrollerade. Medan vi tvärtemot söker efter rum som både är avprivatiserade och avförstatligade.

Lite om detta ska Samira Ariadad tala om ikväll under rubriken Netbased Commons (hon hade även med en förträfflig artikel på samma ämne i det nya numret av Brand, skriven tillsammans med Rasmus Fleischer.) Förutom detta kommer Goto80 att demonstrera C64:ans potential som musikmonster, Mats Kolmisoppis bror ska att orda om The Pirate Bay, och bloggaren Christopher Kullenberg vill berätta om krypotoaktivism (en fysisk motsvarighet till detta vore också bra, för att inte bara försvara data men även datorer!) Vi ska även lära sig att blogga snyggare.

Ikväll kommer det att bubbla på Forsken, men först ska vi njuta av hur Det brusar i parken.

Jun 182010
 

Back around the year 1993, in my tiny hometown on Sweden’s second coast, my ears suddenly burst wide open for rap music. My best friend had Naughty By Nature’s first tape, which I copied and played all day. Then I bought Doggystyle, which I’m still playing. Friends provided me with taped copies of Black Sunday and Välkommen till förorten (and I got the t-shirts, the VHS tapes, and tried to never miss an episode of YO! MTV Raps)

Those who were cooler than me listened to Ice-T – “the final level of the game“. Though the New Jersey-born, Los Angeles-bred rapper had reached his peak some years before, he still out-hypnotized newcomers Snoop, Warren G and Dogge Doggelito with pure iconic power.

After yesterday’s ponytail chock (the last one to rock the pimped out 80s swagger has given in, I am told), I knew I had to pull out some classic Iceberg material while cleaning up the apartment. His five first albums are so strong (and the following three, all the way up to Gangsta Rap are surprisingly worthwhile). My favorite is Original Gangster, but today it was time for The Iceberg / Freedom Of Speech… Just Watch What You Say.

The production on this album is an interesting synthesis of Marley Marl’s James Brown-interpretations, the riot funk of The Bomb Squad, and the ice cold electro beats that Ice-T had been rapping over on Reckless and Colors. You have to love the thick moog-basslines nestling through the dense soundwall of Lethal Weapon, the hectic drum programming on Hit The Deck.

Besides acting as a spokesperson for his generation, his social class, his city – never afraid of breaking taboos, mixing genres, and telling stories nobody wanted but everybody needed to hear, that is, executing the Gangsta Rap formula to its fullest – Ice-T was also an ambassador. He showed it by putting on east coast talent such as Lord Finesse and Everlast (and smelly old punk rockers like Jello Biafra!), always bigging up peers Big Daddy Kane, Public Enemy, BDP, Slick Rick, Too Short – but also by encouraging dialogue on wax. Freedom Of Speech has two good examples of this: You Played Yourself and This One’s For Me.

In the first he does something that’s very healthy for the music, but frowned upon these days. They call it hating, but it should be called telling the truth, and not caring about who you piss off – even your own people. Tracy Marrow introduces the listener to the dumb rapper, the failed mack, the spoiled rapper, and the drug addict. This kind of moral folklore is arguably the most important thing in rap music, but the industry has all but deleted it.

How you gonna drop science? You’re dumb
Stupid ignorant, don’t even talk to me
At school you dropped Math, Science and History
And then you get on the mic and try to act smart
Well let me tell you one thing, you got heart
To perpetrate, you’re bait, so just wait
Till the press shove a mic in your face
Or you meet Boogie Down or Chuck D
Stetsasonic or the Big Daddy
And they ask you about the game you claim you got
Drop science now, why not?
You start to sweat and fret, it gets hot
How’d you get into this spot?

You played yourself…
Yo, yo, you played yourself…

(…)

Spendin’ money’s what I’m talkin’ about
But you fool out, your pockets got blew out
And after the date, no boots, you got threw out
Mad and shook cos your duckets got took
Call her up, phone’s off the hook
But who told you to front and flaunt your grip?
You can’t buy no relationship

You played yourself…
Yo, homeboy, you played yourself…

(…)

You think you’ve made it, you’re just a lucky man
Guess who controls your destiny, fans
But you diss ‘em cos you think you’re a star
That attitude is rude, you won’t get far
Cos they’ll turn on you quick, you’ll drop like a brick
Unemployment’s where you’ll sit
No friends cos you dissed ‘em too
No money, no crew, you’re through

You played yourself…
That’s right, you played yourself…
You played yourself…
Yo, yo, you played yourself…

(…)

And then you get an idea for a big move
An armed robbery…smooth
But everything went wrong, somebody got shot
You couldn’t get away, the cops roll, you’re popped
And now you’re locked, yo, lampin’ on Death Row
Society’s fault? No
Nobody put the crack into the pipe
Nobody made you smoke off your life
You thought that you could do dope and still stay cool? Fool.

You played yourself…
You played yourself…
Ain’t nobody else’s fault, you played yourself.

Chuck D once called rap the black CNN. Using the music and the culture to come to terms with problems, talking them out and drawing out plans, doesn’t seem to be part of the plan now. Even an underground legend like Bumpy Knuckles, who once proposed the formation of a hiphop government, prefers twittering over talking man to man. An open dialogue, an all-attended conference, is what’s needed the most. A first step is making more songs like this, bringing back honesty and substance (and getting better at conversating).

Now I’m known and respect as creator of the crime rhyme;
but my lyrics are deeper
Because I’m the one that makes you think before make a move
I wrote “Pusher”, “High Rollers”, and “Colors” just to prove
that I could kick game, and drop knowledge at the same time
But one L.A. station wouldn’t play my records one time
I’m tryin to save my community
but these bourgeoise blacks keep on doggin me
They don’t care about violence, drugs and gangs
KJLH, you ain’t about nuttin
You just a bunch of punk bourgeoise black suckers
and this one’s for me

(…)

That’s what the matter with black people anyway
We ain’t down with nothin, I don’t care what you say
yell or lie, don’t even bother
How low will a brother go for a dollar?

(…)

I gotta speak my mind, it’s time to unload
on this so-called government we’ve got
If I lied like them, I think I’d get shot
They sell drugs to kids and say it’s us
And when the cops are crooks, who can you trust?
You only see young brothers in a drug bust
Ashes to ashes, and dust to dust
My homey got a year for an ounce of weed
while Bush sells weapons to the enemy
You gotta be stone blind not to see
“Our government is honest!” Nigga, please
Cocaine can’t be made in the United States
Kickin facts like this our government hates
The young kids on the streets ain’t the enemy
They’re just ghetto youth after money
They sell drugs, but who sells drugs to them?
Try the C.I.A. my friend
or the F.B.I. or even Bush
Somebody’s gettin rich, damn sure ain’t us
We’re just killin ourselves while others laugh
Look at the street, it’s a cocaine bloodbath
We gotta realize dope is pure death
Mess with drugs, you’re breathin your last breath
Sellin drugs is straight up genocide
They’re gonna laugh, while we all die

Jun 182010
 

Antartic pads. Programming the 808 inside the fridge. Numeric song titles. The Bay goes 90s Autechre.

http://dl.dropbox.com/u/2582462/06-d-lo_ft._mistah_fab_young_moses_philthy_rich-18-cr.mp3

An Old School futurist spitting Mad Max themes over Sucker MCs type boom bap. Well, I’ll keep my ears open.

http://dl.dropbox.com/u/2582462/10-young_gully-the_definition_of_gas-cr.mp3

I love that Raekwon brought Outkast to New York, and recorded with Ill Bill and Yelawolf, and Baltimore to Oakland-transplant DJ Fresh, and everything with much success. All these tracks are from the last dude’s The Tonite Show mixtape.

http://dl.dropbox.com/u/2582462/07-raekwon_ft._mean_doe_green-school-cr.mp3

Speaking of The Bay, this is so classic.
And must listen more to Mac Dre.

Jun 182010
 

Lord Finesse is in rap and production top ten. Everyone from Big L to Jay-Z to Lloyd Banks took bigger chunks out of his style. The finest similes and metaphors, wrapped together hard. Line after line punched to your brain. Besides the battle raps… he dropped game, told stories, kicked knowledge, and freestyled his ass off.

S.K.I.T.S. is an all time favorite message rap, as well as an all time favorite beat. Of all the ill producers in D.I.T.C., Finesse was probably the sharpest.

http://rapidshare.com/files/320664458/Lord_Finesse-Rare_Selections_EP_Vol._3-Vinyl-2008-FTD.zip

Now… tell me – is he coming with a new album?

Jun 122010
 

Complex: Why do you take that approach? Most of your songs aren’t available for download. There’s a song here, a song there. You have a random 250-song mixtape. It’s chaotic and there’s no order to it.

That’s true. And perhaps that’s the way to go, these days.

Most of this revolutionary rapper’s material is just not very good, though. But some is incredible.

Get his five best tracks here.

Jun 112010
 

Zomby – Dripping Like Water

Har fått en lägenhet med balkong igen. Minns Bergsjön. Det var härligt, för förorten är nåt annat än den vanliga staden. Man blir kvitt mycket kvävande därifrån.

Samtidigt är förvaringskänslan förkrossande. Hyperboskapens överdimensionerade betongbarracker. Högerregeringarnas historiskt cyniska spel med invandring under liberalempatisk flagg och följande segregering och söndring av arbetarklassen. Den mångfacetterade lönedumpningen. Spiraler av negativa klassresor. Multipliceringen av nazist-, taliban-, zombiemänniskor.

Jun 112010
 

Zomby – The Lie (LV Remix)

Såg på Aktuellt (jag arbetade, OK?) igår att Moderaterna enligt en väljarundersökning är Sveriges största parti för första gången sedan 1914.

Inte märkligt när vänsterblocket, precis som vid varenda val sedan jag började titta på TV, vägrar att presentera ett vänsterprogram. Ett socialdemokratiskt budgetförslag skulle innebära promenadseger.

Partipolitiken har aldrig varit så jävla död. Politiker har alltid påmint mig om zombies, men det här året syns verkligen varbölderna mitt i ansiktet och likstanken går rakt genom TV-rutan.

(Mona Sahlin är tillbaka…

… likt Carl Bildt

… men vem betalar?)

SD fick 4,8 procent i samma undersökning. Är det märkligt efter högerregeringarnas invandringsbaserade lönedumpning och arbetarklassplittring under humanistisk världsamvetesflagg? Vänta lite nu.

Jag är inte emot invandring, och misstänker inte att detta rör sig om någon slags konspiration. Politikerna tror säkert på sina floskler om att främst hjälpa flyktingar. Det har antagligen inte ägt rum några hemliga möten där politikerna säger att de ska tränga tillbaka arbetarklassens positioner genom ökad segregation och arbetslöshet. Men resultatet är som det är.

Det är bra att krigs- och krisdrabbade människor kan komma till Sverige, och vi borde ta emot fler. Men på ett bättre sätt. Problemet nu är att invandrare utnyttjas som brickor i ett gammalt bekant spel vid namn “söndra och härska”. Vi måste göra något åt nedskärningarna, den sneda stadsplaneringen, diskrimineringen och den låga nivån på SFI (jag talar speciellt om de privatiserade skolorna) för att integrering ska lyckas.

Ett annat problem är att svenskar till sin natur är osociala, misstänksamma och instängda i sig själva. Vad man kan sätta mot detta förutom någon slags kulturrevolution vet jag dock inte.

Jun 092010
 

Bara tråkiga böcker med mig till jobbet. Önskar jag orkat ta med mig tegelstenen Oroligt blod, tredje delen i James Ellroys magnifikt hyperambitiösa kartläggning av inte bara en historieperiod (en “secret history” över Amerikas smutsigaste göranden under kalla kriget, från hemmaplanens sunkigare synvinklar), men av människors girighet, maktlystnad, politiska fanatism, begär; det är också ett orginellt, kraftfullt gestaltande av udda och motsägelsefulla personer.

Ellroy är mästare på att ta läsaren in i extrema situationer och sinnestillstånd. Därför kan de extremt paranoida konspirationerna och de sönderfallande karaktärerna framstå som trovärdiga.

Och David Nessle lyckades ta med sig språkets styrka in i svenskan. En fantastisk bedrift som dock bleknar jämte Ellroys.

Switch to our mobile site