I sista minuten (ha, det är timmar kvar egentligen!) ger jag er min lista med decenniets hundra hetaste låtar.
Elektroniskt och rap förutom två skrällar. Ordningen är inte vetenskaplig, men åtminstone hyfsat godtycklig.
00-talets 100 bästa låtar:
1. Drexciya – Birth Of New Life
Jag har lyssnat på den här låten väldigt många gånger, och varje gång skär den rakt in. Det är kanske basic och ganska cheesy, men ren perfektion. Säg den låt som bättre visualiserar skönheten i de nya generationernas ankomst?
2. Cormega – Dirty Game, Journey, The Saga, Unforgiven, Thun & Kicko, The True Meaning, Tony / Montana
Cormega är min favoritrappare. Sätt låtarna ovan på repeat. Upptäck storheten.
3. The Latin Kings – Ainaziz
Mitt Kvarter gjorde oväsen när den kom. Det var comebacken för Sveriges ojämförelsevis viktigaste grupp. TLK saknar motsvarighet, eftersom Nationalteatern och Ebba Grön och sådant betyder ingenting i mina öron. Låtar som Krossa Rasismen och Kompisar Från Förr fick min elvaåriga hjärna att reflektera över samhället och orättvisor för första gången. Det är fortfarande jävligt bra musik. Välkommen Till Förorten “lärde hela jävla fucking Sverige att rappa” och I skuggan av betongen var en logisk och beundransvärd utveckling av deras sound (och även deras jämnaste, och bästa, skiva). Men deras tredje släpp välsignade också med en rad riktigt grymma låtar (och förutom Cashen Dom Tas och Förorts Problem är Omertá ett magplask): Skön Våg, Blend Dem, Va E Mina Ca$h, Mitt Kvarter, Kåken, Det E Knas – och framförallt Ainaziz.
Jag älskar att Dogge är så enormt hungrig på den här låten och låter exakt lika rättfärdigt förbannad som på deras debut och lägger två verser (det är sällan rappare gör det) innan han låter Fille förklara för oss att polisen “tror för att man bryter att man också bryter lagen“. Och från fucking ingenstans, eller rättare sagt från Fittja, kommer Chrille. “På Red Line slängs alla krimmare överbord!” Nästan oförskämt att han stjäl showen så mycket.
Ainaziz är ett av de hårdaste beatsen från Sverige någonsin. När Mitt Kvarter släpptes kunde man se på DJ Premier och Alchemist och säga: “nu finns sådana beats även i Sverige!” Om någon aldrig hört svensk hiphop förut så sätter jag på Ainaziz för dom.
4. Stor – Psykos
Jag älskar intro-scratchen, jag älskar trum-breaket, jag älskar orgeln, jag älskar att de får autotune att låta bra, (vilket borde vara omöjligt). Jag älskar framförallt att svensk rap har vuxit upp. På riktigt. Stors verser är det bästa det här årtiondet.
5. Z-Ro – Doing Just Fine
Z-Ro har blivit en av de rappare som jag föredrar att lyssna på dagligen till stor del p g a att han är en sedelärande berättare. Livslärdomarna, ofta kring lojalitet, självtillit och en ödmjuk Gudsinsikt hamnar nära det som Cormega gärna talar om (detta mognade budskapsförtäljande, tillsammans med en ofta granithård boombap-estetik och ett – i alla fall normalt sett – långt bättre öra för beats gör att Cory håller sig kvar på tronen). Att deras ord bränner så starkt beror säkerligen på att det är självupplevt. Åratal av gatukrig, fängelsevistelser, svek, hårt arbete och vänner som ryckts bort har härdat och fått dem att växa. De har slutit fred med Gud och vunnit en positiv livsinställning. 2009 var det tid för dem att avlägga sina hitintills finast avvägda vittnesmål: Born & Raised från Cormega och Cocaine från Z-Ro.
Z-Ro lyckades nästan bäst med val av beats den här gången. Doing Just Fine är fantastisk. Det låter väldigt country. Samtidigt sparkas du i bröstet likt traditionell boombap, likt den studioestetik med hårt kompressade samplingar som kanske Paul C och The Bomb Squad gjorde allra mest för att förfina. Gud välsigne Beanz N Kornbread.
Budskapet kan tyckas tunt. Faktum är att denna Z-Ro:s strävan att hålla sig borta från blodsugande “vänner” och falska bitches är en av de viktigaste lärdomarna från rap-musikens historia. Det var i hög grad Tupac Shakurs senare hangaround som drev honom att bli den konfliktsökande och dödsridna människa som ganska snart lämnade jordelivet. Z-Ro såg något liknande hända med sin mentor DJ Screw. Dennes stenhårda arbetsmoral i kombination med de människor omkring honom som inte ville något annat än att supa, bränna weed och dricka hostmedicin ledde sakta men säkert fram till utbrändhet, en hjärtattack, och en alltför tidig död.
6. Sick Jacken – Land Of Shadows
En religöst djupgående låt, unik i sitt slag. Sick Jacken är en av de bästa “nykomlingarna”, ett jävla monster, och DJ Muggs visar att han fortfarande har det i sig.
7. Lil B – I’m God
8. Marcus – Purpd Ott Syrupd Ott, Ny L8rz, 4′z n 8′z
Hypnotiskt flow. Mer chill än Devin The Dude. Hoppas bara han fixar lika krafig produktion som på de tre ovan i framtiden.
9. Aphex Twin – Vordhosbn
10. Playboy Tre – Bleachers
11. Ghostface Killah – Ghost Deini
Det har inte hänt så mycket sedan Rakim – tekniskt sett. I känslomässig intensitet har det dock hänt en hel del. (Leta även upp orginalversionen med beatet från Killah Bees-plattan.)
12. Tragedy Khadafi – Walk With Me (911)
Se föregående.
“It’s real, my mom shot dope in her vein
Pops layin’ in the clouds took a shot in the brain
So I never sleep, always gon’ keep my banger
And the media wonder why I write such anger
Imagine life as a lost soul cold no guidance
Outta control cater to crime life and violence
And me no love Bush despise Bin Laden
It’s like I’m caught in the middle between to Fascists
This world shallow, I’m prepared for gun battle”
13. Racionais MCs – Vida É Desafio
Jag har sällan hört ord falla så tungt som öppningsraderna på Vida É Desafio. Keep Your Head Up och Only God Can Judge Me ihoppressat till brasilianskt titanium – men det bibliska tilltalet låter mycket mer angeläget, desperat, seriöst, intensivt.
“é necessário sempre acreditar que o sonho é possível
que o céu é o limite e você truta é imbatível
o tempo ruim vai passar é só uma fase
e o sofrimento alimenta mais a sua coragem”
“it’s necessary to always believe that the dream is possible
that the sky is the limit and that you are unbeatable
the bad times will pass, it’s just a phase
and the suffering only adds to your courage”
14. Aril Brikha – Groove La Chord
Mästerligt balansstycke mellan nasty techno-mangel och de mjukaste synthesizers ett imaginärt Detroit kan uppbringa.
15. Birdman & Lil Wayne vs Luke Envoy – Stuntin Like My Daddy (DJ Nappy Thugstep Refix)
16. Yagya – Rigning Tvo
17. Ghostface Killah f. Styles P, Beanie Siegel, Sheek Louch – The Barrel Brothers
Det måste vara mixtape-versionen. På skivan saknas Styles P, och Beanie Siegels vers fadas märkligt nog ut på slutet.
18. Shifted Phases – Lonely Journey Of The Comet Bopp
19. Nas – Made U Look
20. Damian Marley – Welcome To Jamrock
22. Ill Bill & Necro – White Slavery
En del tycker Necro är fånig. Jag tycker han är underhållande och väldigt talangfull, och en låt som White Slavery tycker jag gott man kan placera i Mondo-traditionen. Ska man ifrågasätta hans arbetsmoral eller gatustatus får man problem, och han har faktiskt en ganska varierad katalog. Hans släpp efter den gyllene perioden 2001-204 är dock lite tjatiga. Han borde producera mer utanför – ett av hans beat kom trots allt med på OB4CL2.
23. AFX – Flow Coma Remix
24. Markus Fürstenberg – Mimerlaven
Här skulle jag kunna några dussin till likvärdiga kandidater av Marcinho – som han brukar kallas hemma – kunna få plats, men jag älskar den här voice-samplingen och att titeln är tagen från den stora scenen (eller vad man nu ska säga) på Norbergfestivalen. Luftig, visionär, dub-techno när den är som allra bäst.
25. Mikkel Metal – Third
26. Kartellen – Guld i mun
Dubstep-bas, trance-synthar, Sveriges kanske just nu hetaste rappare från en häktestelefon… Vi behöver det här i god ljudkvalitet!
27. Stephen Marley f. Damian Marley – The Traffic Jam
28. Miss Kittin – Soundtrack Of Now
På I Com valde Miss Kittin att ha endast en låt med The Hacker. Det blev också den bästa. I’m a sucker för cinematiska electro-mästerverk.
29. Jay Electronica – Uzi Weighs A Ton
30 Blaq Poet – Don’t Give A Fuccc
31. Christian Bloch – Prototyping Cycle
Ännu en orädd upptäcktsresande i the Minimal Nation. En dansk den här gången. Prototyping Cycle är kanske hans finaste stund.
32. Model 500 – Starlight (M 69 Original Mix)
33. Eero Johannes – We Could Be Skweeeroes
34. The Jacka – More Crime
35. Vladislav Delay – Viite
36. Boards Of Canada – Kid For Today
37. UGK – Swishas And Dosha
38. Sabotage f. Quadrilátero – Segue sua rota
Kraftwerk-synthar. Human beatbox. Den där röstsamplingen från Moma Said Knock You Out. Och Brasiliens hungrigaste verser.
39. Rappin Hood – Us Guerreiros
Jag kan förstå om andra länder var avundsjuka på att boom-bapen var så alive and kickin’ i Brasilien även under 00-talet. Ingen sellout (även fall det ändå, om jag fattat det rätt, inte finns några egentliga lämpliga större skivbolag att sälja sig till)!
40. Anthony Rother – Hacker
41. Killarmy – Day One
Allt berättande borde sträva efter en sådan här visualitet och briljant enkelhet (och ha lika suverän produktion).
“We was kids back then, you was my only friend,
playing cowboys and indians with coat-hangers.
Now the only thing I put in my clothes are chrome-bangers.”
42. Wu-Tang Clan – Jah World
Ghostfaces vers är så nära man kommer Marvin Gaye och Otis Redding i den här genren. På den här tiden sysslade RZA fortfarande med sannerligen nyskapande produktion.
43. Freddie Gibbs f. Pill – Womb 2 The Tomb
Den här basgången är nasty. Tillsammans med Cocaine var nog Midwestgangstaboxframecadillacmuzik det nya släpp som jag lyssnade mest på 2009. Och det finns några sekunder på den här låten när Freddie övervinner sin egen andning och uppfylls av samma helige ande som förut manifesterat sig i herrar som Biggie Smalls, Big L, Kool G Rap, osv.
44. PstQ – Vill inte kan inte
Misantropi har inte formulerats bättre tidigare.
45. Anders Ilar – September Nights
46. Pimp C f. Pop & Lil Keke vs. Ans – Knockin Doorz Down (Dj Nappy Refix)
47. M.O.P. – Ante Up
48. El-P – Deep Space 9mm
Efter den här var El-P klar. Hans vision var färdig. Inget behövde tilläggas.
49. Fernanda Porto – Sambassim (Patife Remix)
50. Dead Prez – Walk Like A Warrior
51. Burial – Archangel
52. Killah Priest – The Offering
53. Tim Hecker – Acéphale
Det funkade bra för kanadensarn att blanda in lite mer industriellt skrot i sin ljudpallet.
54. Dexter – Valve (Live)
55. E-40 f. Gucci Mane & Bun B – The Recipe
56. RJD2 – Ghostwriter
57. Nacão Zumbi – No Olimpio
58. Jedi Mind Tracks f. R.A. The Rugged Man – Uncommon Valor
59. Christian Bloch – Neverending
Eller kanske är Neverending bäst; väldigt olika spår dock.
60. A.B.N. – No Love
61. Luke Hess - The Way
Det som Basic Channel utförde under några lyckosamma år i mitten av nittiotalet tillhör de absoluta höjdpunkterna i elektronisk musik. Här fick den urbana balansgången mellan sval industriell precision och ursprunglig rytmisk inlevelse och kroppsövervinnelse ett av sina finaste och djupaste uttryck. Det tyska och afrikanska ingick en syntes som kanske inte var lika viktig och omvälvande som när Afrika Bambaataa och Arthut Baker sänkte ner Kraftwerks blueprint över det amerikanska ghetto-landskapet och skapade anthems för en modern, tribal ordning men som resulterade i musik som faktiskt var ännu mer njutbar.
Det minimala och det dub-influerade kom också på olika sätt att vara det som mest styrde i de senaste årens dansmusikaliska äventyr. Luke Hess är en av de som förvaltat traditionen från Basic Channel mest framgångsrikt. Renewal (Aos Loop) från Real To Real visar detta på ett utmärkt satt. Det är fulla, stadiga kicks som klibbar sig fast vid sina hi-hats och den sortens luftiga percussion som vi känner igen från mer traditionella reggae-dubproduktioner. Den mycket enkla och effektfulla basgången träder fram i full kraft, dominerande, betvingande, i självklar huvudroll. Precis som i Kraftwerks klassiska kompositioner skapas det små melodier och intressanta störningar i mellanrummen. I fokuset på tomrummet mellan ljudmateria bildas det nya musikaliska landskap.
62. Crime Mob f. Lil Scrappy vs Kion – Knuck If You Buck (DJ Nappy Refix)
63. Devin The Dude f. Odd Squad – It’s A Shame
64. Safety Scissors – Form From Morf
65. Johnny Cash – The Mercy Seat
66. Breitbannt – Lost Fortunes Of River Deep
68. The D.O.C. f. 6 Two – Mentally Disturbed
69. Trae f. Bun B & Z-Ro – Beware
70. Saigon – Stocking Cap
Det är en skam att industrin lyckades sätta så mycket käppar i hjulet för den här mannen. Men hoppet är det sista som överger the hardcore artist.
71. Carlito f. Jacco & Aki – Babylon Brinner
72. E-40 – Alcoholism
73. Jay-Z f. Eminem – Renegade
74. Luomo – Tessio
75. Quasimoto – Come On Feet
76. Immortal Technique – Harlem World
77. GM Grimm – Superstar J. J.
78. Styles P – Hold On
Tillsammans med Cormega och Ghostface var det främst Styles P som försvarade New Yorks färger under 00-talet. Han släppte mängder kvalitativt material, men utan några självklara hits.
79. Riskay vs Reform – Dope Girl (DJ Nappy Thugstep Refix)
80. 100dBs – Time’s Up For Freeman, Hardy And Willis
OK, det är acapellan från en av 90-talets mest säregna raplåtar, Time’s Up med OC, lagt över ett spretigt drum n’ bass-samarbete mellan Aphex Twin och Squarepusher – alltså en simpel blend. Men här blir det nåt helt nytt. Och det passar bättre än orginal-beatet.
81. Bishop Lamont f. Xzibit, Ras Kass, G Malone & Mykestro – Be Cool
Hans Grow Up är också riktigt bra.
82. R.A. The Rugged Man – Lessons
83. Krs-One – U Thug
84. The Other People Place – Let Me Be Me
85. Outkast – Reset
86. Masta Ace – Good Ol’ Love
87. Sean Price – Onionhead
88. DJ Assault – Accelerated Funk
En viktig uppdatering av funken.
89. Yelawolf – Rich Like Me
90. Necro – Who’s Your Daddy
En genialisk The Zombies-sampling, precis som föregående låt.
91. D. Diggler – Lubricated
92. Squarepusher – My Red Hot Car
Squarepusher var bättre förr. Men ibland fick han till det även på 00-talet. Och ex. Hello Everything är inte dålig.
93. The P Brothers f. Roc Marciano – Outta Control
En av 00-talets mest välproducerade rapskivor kom från England.
94. Killer Mike – God Is In The Building
95. Loco Dice – Tight Laces
96. Bun B – The Underground
97. Kool G. Rap f. Killer Mike & Bun B – Real OGs
98. Prodigy – My World Is Empty Without You
99. Ms. Williams – Goblin
100. Maskinen – Segertåget
Recently, I downloaded an avi file of the movie, very good quality, ripped from the DVD. I saw it again and I noticed that it is a very 1990′s movie, some parts are a little outdated, but it’s still powerful.
