Intervju med Fredrik Edin, del två

 Uncategorized  4 Responses »
Nov 162009
 

(Del ett och tre)

Hunter01e5mW

Jag håller på att skriva lite om Hunter S. Thompson. Vad jag tänkte fråga dig om är din relation till honom. När började du först läsa honom?

Jag började läsa honom när jag började plugga. Jag började plugga ganska sent, när jag var 26-27.

När var det här?

Det måste ha varit 15 år sen. Mitten av 90-talet.

HST är lättillgänglig idag. Du har filmen Fear And Loathing In Las Vegas, alla vet vem han är. Hade man en annan bild av honom på den tiden?

Det var strictly underground. Jag började skriva när jag var runt 30, men jag hade börjat intressera mig för både journalistik och skrivande och fick tag på en av hans valkampanjsböcker när jag var i London. Det var Better Than Sex eller den som handlar om när Nixon blev…

Fear And Loathing On The Campaign Trail.

Ja, någon av dom. I början var det bara, “Vad fan är det här?” Jag fäste inte så stor vikt vid det faktiskt, jag tyckte det var intressant men inget jag tänkte så mycket på innan filmen dök upp. Efter jag såg den läste jag allt som jag kom över med honom. Det var precis innan jag började journalisthögskolan. Jag tror aldrig jag hade gått klart där om Hunter S. Thompson inte hade funnits. Det var ett förfärligt klimat. Jag tyckte de flesta där var helt galna på nåt sätt. Hela den här grejen om att de gjorde konskevensneutral journalistik och att dom speglade verkligheten, kanske inte objektivt men sakligt. Det kändes förljuget på nåt sätt. Det kändes som: “Jag vill göra tvärtom, jag vill göra som Hunter S. Thompson”. Som bara utgick från vad han själv kände och tyckte i olika situationer, vilket jag tror är vad alla journalister gör. Men några låtsas att “vi är så sakliga och vi tycker ingenting och vi tar inte ställning”. Fast det gör dom i högsta grad. Min främsta koppling till honom är att han har tagit mig igenom journalisthögskolan.

jimgoad

Jag frågade Jim Goad vad han tog från Thompson. Han sa att när han läste till journalist fick HST honom att inse att man kan rapportera och skriva sakligt och med bra faktaunderlag utan att förlora sin personliga stil. Det är väl ungefär som du har sagt här.

Det är skönt att ha samma fragment av en livshisoria som Jim Goad av alla människor. Han verkar väldigt speciell. Jag tycker han växlar mellan att göra helt briljanta saker till att vara mest dum. Särskilt i Shit Magnet som bara handlar om att han misshandlar och sviker sin fru och är otrogen.

En del delar är väldigt bra. Men det är som du säger. Först så får man ha 20 sidor med hans bekymmer med sin psycho-flickvän, och sen har man 50 sidor där han totalkrossar det amerikanska samhällets föreställningar om fängelsesystemet. Det är extremt välresearchat och välformulerat.

Han kanske behöver en redaktör. Han är oerhört begåvad men kan inte låta bli att ha med några sidor som är direkt dumma i alla sina böcker.

Framförallt är han väldigt färgad av det amerikanska samhället tycker jag. Hans samhällssyn är väldigt individualistisk och det finns inget hopp om förbättring.

(Del ett och tre)

<?xml version=”1.0″ encoding=”UTF-8″?>
<PatternClipboard.BlockBuffer doc_version=”0″>
<TrackColumns>
<TrackColumn>
<TrackColumn>
<Lines>
<Line index=”0″/>
<Line index=”1″/>
<Line index=”2″/>
<Line index=”3″/>
<Line index=”4″/>
<Line index=”5″/>
<Line index=”6″/>
<Line index=”7″/>
<Line index=”8″/>
<Line index=”9″/>
<Line index=”10″/>
<Line index=”11″/>
<Line index=”12″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>C-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”13″/>
<Line index=”14″/>
<Line index=”15″/>
<Line index=”16″/>
<Line index=”17″/>
<Line index=”18″/>
<Line index=”19″/>
<Line index=”20″/>
<Line index=”21″/>
<Line index=”22″/>
<Line index=”23″/>
<Line index=”24″/>
<Line index=”25″/>
<Line index=”26″/>
<Line index=”27″/>
<Line index=”28″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>C-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”29″/>
<Line index=”30″/>
<Line index=”31″/>
<Line index=”32″/>
<Line index=”33″/>
<Line index=”34″/>
<Line index=”35″/>
<Line index=”36″/>
<Line index=”37″/>
<Line index=”38″/>
<Line index=”39″/>
<Line index=”40″/>
<Line index=”41″/>
<Line index=”42″/>
<Line index=”43″/>
<Line index=”44″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>C-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”45″/>
<Line index=”46″/>
<Line index=”47″/>
<Line index=”48″/>
<Line index=”49″/>
<Line index=”50″/>
<Line index=”51″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>A-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”52″/>
<Line index=”53″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>F-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”54″/>
<Line index=”55″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>D-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”56″/>
<Line index=”57″/>
<Line index=”58″/>
<Line index=”59″/>
<Line index=”60″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>C-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”61″/>
<Line index=”62″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>C-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
</Lines>
<ColumnType>NoteColumn</ColumnType>
</TrackColumn>
<TrackColumn>
<Lines>
<Line index=”0″/>
<Line index=”1″/>
<Line index=”2″/>
<Line index=”3″/>
<Line index=”4″/>
<Line index=”5″/>
<Line index=”6″/>
<Line index=”7″/>
<Line index=”8″/>
<Line index=”9″/>
<Line index=”10″/>
<Line index=”11″/>
<Line index=”12″/>
<Line index=”13″/>
<Line index=”14″/>
<Line index=”15″/>
<Line index=”16″/>
<Line index=”17″/>
<Line index=”18″/>
<Line index=”19″/>
<Line index=”20″/>
<Line index=”21″/>
<Line index=”22″/>
<Line index=”23″/>
<Line index=”24″/>
<Line index=”25″/>
<Line index=”26″/>
<Line index=”27″/>
<Line index=”28″/>
<Line index=”29″/>
<Line index=”30″/>
<Line index=”31″/>
<Line index=”32″/>
<Line index=”33″/>
<Line index=”34″/>
<Line index=”35″/>
<Line index=”36″/>
<Line index=”37″/>
<Line index=”38″/>
<Line index=”39″/>
<Line index=”40″/>
<Line index=”41″/>
<Line index=”42″/>
<Line index=”43″/>
<Line index=”44″/>
<Line index=”45″/>
<Line index=”46″/>
<Line index=”47″/>
<Line index=”48″/>
<Line index=”49″/>
<Line index=”50″/>
<Line index=”51″/>
<Line index=”52″/>
<Line index=”53″/>
<Line index=”54″/>
<Line index=”55″/>
<Line index=”56″/>
<Line index=”57″/>
<Line index=”58″/>
<Line index=”59″/>
<Line index=”60″/>
<Line index=”61″/>
<Line index=”62″/>
</Lines>
<ColumnType>EffectColumn</ColumnType>
</TrackColumn>
</TrackColumn>
</TrackColumns>
</PatternClipboard.BlockBuffer>

Tim Maia Sunday #2

 Uncategorized  No Responses »
Nov 152009
 

B000F7CLLO

The two songs I’m posting below is all you need to understand why Tim Maia is better than Jorge Ben.

In truth, there are days for both. It’s like comparing Tupac Shakur and Rakim Allah. Jorge Ben and Rakim being the great architechts, while Tim Maia and Tupac Shakur were without comparison, bleeding on the microphone with pure iconic soul power. Bigger than life. Their light shone far into the dark corners of the world.

Tim Maia packed many styles, and this time we find him on his Otis Redding shit, like a force of nature, unstoppable, untoppable, unfuckwithable. Tim Maia was also the preffered taste of the Brazil’s finest rap group, who sampled Ela Partiu for one of the deepest storytelling tracks ever.

Tim Maia – Ela Partiu

Tim Maia – Eu Amo Voce

Vellinge ut ur Sverige

 Uncategorized  No Responses »
Nov 122009
 

Vellinge vill inte inte ta emot ensamkommande flyktingbarn.

Varför tar vi då emot Vellingebor? Låt oss följa konsekvenserna från deras önskan att vara en ö skild från resten av samhället. Upprätta omedelbart höga vägtullar och inför högre skatter på svenska tjänster och varor (vars relativt låga pris nog har något att göra med billig invandrad och även inhemsk arbetskraft – som inte bor i Vellinge). Även inreseförbud kan bli aktuellt. Om de trilskas ska värnhemsgubbarna tvångsplacera dem på ett nyöppnat transitboende i Herrgården, eller möjligen i “hyddor uppe i Norrland“.

Intervju med Fredrik Edin, del ett

 Uncategorized  7 Responses »
Nov 092009
 

Fredrik Edin håller en låg profil. Trots att han har haft med fingret i en rad halvlegendariska projekt här i landet så är han långt ifrån något välbekant namn. Jag har alltid velat veta mer vad som ligger bakom hans skrivande, och eftersom vi råkar bo i samma stad passade det bra att mötas över en kebab så jag kunde pumpa honom på rykande het info, gamla goda skrönor och det senaste skvallret.

I den första delen av intervjun berättar Fredrik om filmen Metropia som han har skrivit manus till och som snart har Sverigepremiär. De kommande delarna handlar om vägen dit. Från uppväxten i Stockholmsförorterna Jordbro och Högdalen till journalistlinjen i Göteborg och utflykter till Ibiza och Berlin. Från artiklar i Darling och DN till att vara med och skapa ATLAS, Piratbyrån, Asocialstyrelsen och Högdalen Business School. Från punk till techno. Från knegarjobb till nuvarande skumraskaffärer.

Vad handlar Metropia om?

Den handlar om en neurotisk person som åker fel i tunnelbanan på morgonen. Han plågas av att han hör… kanske inte att han hör röster, men han har ett väldigt aktiv själsliv med en stark inre röst som talar om för honom vad han ska göra hela tiden och som ifrågasätter och är jäkligt jobig. Någonstans när han åker vilse så får han syn på en tjej som han avgudar och som har varit med i shampooreklam. Sen börjar han förfölja henne och hamna helt fel, och den där rösten försöker övertala honom att åka tillbaka till jobbet. Men så börjar han ifrågasätta den här rösten, och sen… Jag ska nog inte säga något mer för då avslöjar jag hela…

Det tycker jag inte du ska göra. Fanns det ett tema som du tänkte på när du skrev det här, eller något du kommit på i efterhand, något som filmen handlar om?

Ja. Egentligen handlar det om vad som händer efter övervakningssamhället… när inte övervakningssamhället behövs längre, när människor övervakar sig själva, det klassiska “snuten i skallen”-konceptet. När alla har en inre röst som förespråkar en moral som råkar sammanfalla med liberala värderingar. Det handlar om en hel värld som egentligen styrs av företag och där alla har en stark inre röst som talar om för dom vad dom ska göra. Ungefär som här och nu.

Det låter fint i alla fall, “en stark inre röst”. Som en självförverklingsgrej.

Det låter som något positivt. Vi har använt många New Age-liknande teman. Mycket slogans med New Age-touch som inte är helt ovanligt i företags- och managementvärlden; föreläsningar med kvasibuddhistiska filosofer som har någon managementteori.

Det är intressant att ni inte gör en 1984, att det inte är statsmakten, utan…

Det är lite mer oklart vem det egentligen är som bestämmer. Man ska inte underskatta att stater fortfarande har väldigt mycket att säga till om, men det finns fler som har väldigt mycket att säga till om. Det känns som det inte alltid är helt tydligt vem det är som bestämmer och sätter gränser för vad man tänker och gör.

metropia_poster_large

Det känns vettigt att prata om kontrollsamhället, kontroll från staten eller företag.

Deleuze av alla människor skrev i sin kommentar Postskriptum om kontrollsamhällena att panopticon-tanken som Foucault bl a förde fram, att man hela tiden kan vara övervakad och därför sköter sig… att vi har passerat det stadiet. Nu behövs inte det längre, folk övervakar sig själva helt automatiskt. Man behöver inte panopticon längre, det är helt internaliserat. Många moderna teoretiker kallar det biopolitik, att maktutövningen sker genom folks egna bios, sina egna kroppar och egna medvetanden, och inte sällan just kroppsligt. Shampoo spelar en väldigt tydlig roll i filmen. Den typen av disciplinering väckte faktiskt hela idén till filmen: “Vet du med dig att du luktar starkt kanske du ska välja en annan vagn”. (Fredrik pratar om de skyltar på Stockholms tunnelbanevagnar som påtalar förbudet mot hundar och även på senare år “stark lukt”). Det är biopolitik nummer ett. Då behövs det inget panopticon. Det räcker med att så det fröet hos dom som åker tunnelbana: “Undrar hur jag luktar idag. Jag kanske inte ska stå så nära andra människor. Dom kanske tycker att jag luktar obehagligt.” Det är beyond panopticon. Du kanske har mjäll. Och det kommer alla andra på tunnelbanan tycka är skitäckligt. Bara det är sjukt kontrollerande. Då behöver man ingen TV-kamera för om någon oroar sig för att han har mjäll kanske han inte ställer till så mycket andra problem. Annat än för sig själv genom att köpa ett shampoo som både är dyrt och dåligt och farligt och tillverkat av något företag som stödjer krig i tredje världen.

Den här självövervakningen är verkligen tydlig. Alla som har Facebook berättar vem dom umgås med, vad dom har för sexuell läggning, politiska preferenser, vad dom jobbar med, vad dom gjort idag. Det är självövervakning på högsta nivå. Jag känner att det var oerhört ironiskt att ha Facebook-grupper mot FRA. Det spelar ingen roll om FRA läser alla människors mail. De kommer inte i närheten av den kartläggning som folk helt frivilligt gör av sig själva på Facebook.

Det var väl Amazon som registrerade vad folk klickade på för böcker på deras sida? Där kan du få jäkla massa information. Jaha, den här personen har läst den här bisarra boken och sen den här politiska litteraturen: “Det här är nog en suspekt individ”.

Det är den gamla grejen med lånelistor på bibliotek. Om har tillgång till det kan man veta allas politiska åsikter.

Med Internet finns oanade möjligheter för vad man kan ta reda på om människor. Man skulle kunna samköra Amazon, Facebook, Hotmail, man skulla få reda på allting. Det finns massor av register, kundundersökningar. Vet Telia vad jag kollar på på TV? Det är inte omöjligt att dom vet vad jag kollar på och hur länge och när jag byter kanal.

Men även om det finns massor av sofistikerade sätt att kontrollera vad människor tänker och gör så jag tror jag alltid på något sätt det är en växelverkan, att människor ibland är långt före. Internet har varit hyfsat “Vilda Västern”, ett territorium utan lagar där folk har skapat sina egna regler och levt efter en ordning som ibland har varit motsatt resten av samhället både vad det gäller moral och privat ägande och massor av andra saker. Samtidigt med Facebook finns fildelning.

Och framförallt finns verktygen för att vara helt anonym.

Absolut. Så är det verkligen. I filmen finns det en lösning för dom människorna, men det ska jag inte avslöja!

När är premiären?

Den 27:e november har jag för mig. Jag hoppas det blir årets familjefilm i jul, så att alla tar med sina vänner och släktingar och ser den. Jag tror att om 246.000 människor ser den så får jag någon typ av royalties. Den ska spela in sina intäkter först och det är inte så många svenska filmer som gör det. Det är ganska osannolikt men man vet aldrig. Det kanske tar några år. Den är ju engelskspråkig…

Du kanske får en utökad pension i alla fall?

Det kanske blir sådär 300 kr om året? Riktigt så bra tror jag inte min royalty är, men jag kanske får råd med en falafeltallrik någon gång då och då. Eller kebab, beroende på.

(i del två avhandlas bl a Hunter S. Thompson och Jim Goad)

Tim Maia Sunday

 Uncategorized  No Responses »
Nov 082009
 

tim-maia-em-19711

Just like every other sunday, today is Tim Maia sunday…

If you go look on the youtube for clips with the great Soul singer and man of Funk, mostly 80s and 90s shit will come up, and seriously… those weren’t good times for Soul and Funk. Even though Tim Maia sang as good as ever, the musical backdrop suffers from the placebo syndrome. That’s why I bring to you these two wonderful 70s clips.

First we have an energetic performance from 1971 with psychedelic visual tricks and singing in english.

The second and most important clip is a medley from 1974 that finishes of with my personal favorites Azul Da Cor Do Mar and Imunização Racional (Que Beleza). Apart from the sound engineer almost completely cutting out the metal section this clip is straight manna from the desert skies.

Marko Fürstenberg – Cocktail Royale (EP)

 Uncategorized  1 Response »
Nov 052009
 

They say dub is about making space.

That is why it is music for the city, where space has always been missing.

It’s getting more difficult to find somewhere to live. Rents are going up. New spaces are needed.

Dub music, in one form or other, is necessary. This was the conclusion that came to me some years ago, riding the train through the center of Amsterdam with Lee Perry in the headphones. With time it has become clearer and clearer. The effects, echoes and repetitions fit this landscape perfectly. Here is also the need to meditate on the emptiness and the nothingness, which connects to our strong feelings for open spaces; rooftops, parking places, abandoned lots and closed down industrial areas.

Dub music is tradition. The visionary tradition. The tradition of community making, of a social movement. But a tradition needs growth to stay strong. It needs innovators.

Dub Music as expressed by artists such as Maurizio, Safety Scissors, Luke Hess, Christian Bloch, Vladislav Delay and Markus Fürstenberg seems to be designed specifically for the present urban situation to a high degree. Unlike the melancholic expressiveness of alternative rock, rap music’s dreams of private profits, and reggae music’s longing for a rural situation, it can bring a whole new light to a day of grey asphalt and grey buildings.

This music shows the world beyond the despair and dread of our times. It opens up space. For escape and resistance. For possiblities of community. For a coming generation. For the birth of new life.

r-1092359-1193861093

Mohammed Omar

 Uncategorized  No Responses »
Nov 042009
 

“De väckte ingen uppmärksamhet

men detta

att de är förkroppsligad vind

betyder att då de förtorkar

förflyttar sig sanddynerna

i en avlägsen öken

vidrörda

av en tunn bris

som en gång klätts i människohud.”

(ur Beduinerna, från Mohammed Omars Tregångare)

 

Inte så dåligt. Och ytterligare ett bevis på att politik och lyrik sällan går väl ihop.

 Older Entries  Newer Entries

Switch to our mobile site