“Sadness over a bird killed, but no sadness over a fish killed.
Lucky are those with voices.” (Suitou Ryokuu – Meiji Era)
En uppföljare måste dubbla insatsen, och slå på stort. För Gudfadern bröt man upp berättarkronologin och plockade in Robert De Niro, och för de första uppföljarna till Alien och Terminator dundrade James Cameron på med massor av action, specialeffekter, och enkelt stora scener. Man öste på, och lyckades skapa filmer som på vissa nivåer är bättre än föregångaren.
Likt i T2 finns det i Ghost In The Shell 2: Innocence scener som framkallar ett högteknologiskt “sense of wonder”. Den första filmens talangfullt dragna linjer och väl avvägda ytor samsas med uppgraderade ljuseffekter och allmänt 3d-bögeri (ibland lyckat, ibland mindre lyckat), som ökar på den underbart täta och djupa Blade Runner-atmosfären (blandningen av ny och gammal rekvisita, dock-byggandet och identitetsproblematiken är annat som GITS:2 har gemensamt med Ridley Scotts mästerverk).
Här är bakgrundsbruset de nödvändiga myterna om framtida maskinmartyrer, deras offrande av den mänskliga kroppens integritet och enhetlighet för nya kroppar, nya medvetanden, nya äktenskap, och nytt liv utan skuld. Bättre alltså att fanatiska privatpersoner utför detta kartläggningsarbete, än fanatiska företag och myndigheter. Manusförfattarna ökar på med blandad Konfuciansk visdom, europeisk mytologi och nutida japanska cyberpunk-linjer dragna till framtida extremer, och väger upp det med massor av saftig action och en fördjupad psykologisk gestaltning, främst kring Batous karaktär. Men det lämnas en del lösa trådar i historievävandet, och linjer som borde knutits ihop lämnas outforskade, vilket löper mot GITS-universumets inre logik. Det slappa skrivandet här konstraterar skarpt mot första filmens mästerliga handlag och Stand Alone Complex-seriens disciplinerade pusslande.
Trots invändningar äger GITS:2 ett starkt genomföljande av sina grundidéer. Det är en häpnadsväckande animerad långfilm om den problematik som vi kommer att möta när vi träder in i en ny oskuldens tid.