När Arnold Schwarzneger i Conan Barbaren sätter av för att störta Thulsa Doom och hans hjärntvättade följe vet han från sitt egna liv vad som väntar honom. Schwarzneger var under 60- och 70-talen i svängen med de nya drogerna och den fria kärleken, han läser Crowley och hänger i samma kretsar som Cary Grant och Sam Davis några år tidigare, och upplever domedagssekterna och folkvandringarna på nära håll.
När han flera år senare gestaltar Conan känner han igen avgudadyrkan och den blanka tron, där en dotter kan stöta giftormens dolk i sin egen far. Det är en tro sprungen ur bildningsbrist och traditionsbrott.
