“Mitt dagsverk är slut, jag lämnar Europa. Havsluften skall bränna mina lungor, avlägsna vindar barka min hud. Simma, bryta grässtrån, jaga, framförallt röka. Dricka brygder, starka som kokande metall – liksom de kära förfäderna kring sina eldar.
(…)
Det bästa är att sova rusets djupa sömn på stranden.
(…)
Framåt! Vandringen, bördan, öknen, ledan och vreden.“
(Arthur Rimbaud, En tid i helvetet)
Hugo Pratt måste ha ritat åtta timmar om dagen. Hans ansikten är oftast bara några streck, ändå så uttrycksfulla, linjerna så karga och sprakande. Jag älskar hans landskap, molnen, de stolta havsfåglarna, de öppna ytorna, hans känsla för rörelse och rutornas rytm. Kompositionen flyter.
De av dygnet resterande timmarna spenderade han troligtvis försjunken i esoterisk filosofi, teologi, äventyrsberättelser, poesi, historia – därifrån kommer manusförfattandet. Äventyren drivs framåt av världshistoriens sprickor och brytningstider, han koncentrerar sig på legender, myter, utopier, helt enkelt utforskandet av den nord-västra passagen*.
Corto Maltese är serievärldens anark. Han dyker ständigt upp vid krisernas epicentrum, ingriper när det passar, iakttar, insuper, väger sin solidaritet mot sin girighet, och rör sig lika fritt bland sjörövare och konstnärer som bland adeln. På något sätt lösgör han sig från sin tilldelade plats i samhället.
När han växer upp oroar sig hans zigenska mor för hans hands korta livslinje, och hur hans öde kommer sluta. När han är i 18-årsåldern tar han en kniv och skär en djup linje där hans livslinje skulle ha varit, och säger åt sin mor att inte vara orolig, han skall själv skapa sitt öde.
Kort därefter ger han sig ut på sitt första äventyr.
*”In all of the free peoples’ imagination the Northwest Passage is a shortcut to reputation, riches and romance — a hidden road to Golconda and the Secretive East. Everywhere around us there are people who continually are on an exploring expedition after their personal Northwest Passage, and all to often they sacrifice their health, power and life itself to find it. And who can say that they are not happier in their vain but hopeful search than wiser, duller people who sit at home without the courage to do anything at all, and with sour laughter make a mockery of the searchers of this mythical passage — this universal cure against a monotonous world’s sorrows.” (Kenneth Roberts)
-
Här skriver någon bl a om filmatiseringen av Corto Maltese i Sibirien (enligt mig det bästa av de få album som översatts till svenska).
