Guerilla Art

Såg Guerilla Art på Malmös träskdagis (det var gratis) för ett tag sen. Får nog erkänna att den innehöll en del intressant. Street Art placeras i ett historiskt sammanhang och en del artister visar upp riktigt coola grejer. Det var också intressant att se i en dokumentärfilm det jag även ser bland kompisar här i Malmö, nämligen hur vår generation går samman och skär bort mellanhanden i utställningar och i försäljning av tavlor, t-shirts, osv. (Jämför med musikvärlden, där man kan se en liknande utveckling.)

Till det negativa i dokumentären hör Futura 2000, som jag av någon anldening störde mig nåt otroligt på, och filmskaparnas konstsyn som verkar mena att måleriet först vinner betydelse med en saftig prislapp.

Det är förvisso naturligt ur ett normalborgerligt perspektiv. Galleriet betyder vanligtvis ungefär samma sak för målandet som det naturvetenskapliga muséet betyder för djuret. Tillkomstprocessen – som i filmen framstår som mycket intressantare är slutprodukten – och dess sociala sammanhang göms undan. Inspärrade artefakter berövade rituella, sociala och kroppsliga funktioner verkar vara eftersträvansvärt. Skulle jag definiera borgerligheten på något sätt så vore det som just det; som den döda, avstannade världen. Den definitionen passar in på villakvarteren och den passar in på konstgallerier.

Jag hade alltså hellre sett mer intervjuer med målarna än en massa godkännande konstköparsvammel.