Oct 222014
 

När jag flyttade till Malmö så råkade jag se en dokumentär om en ung, lokal talang och hans kamp, med musiken, och med livet.

Idag glädjs jag åt att Leslie verkar ha klarat sig förbi de uppväxtens fällor som filmen målar upp, men även att han undvikit de fällor som den svenska rap-scenen innebär. Undvikit boombap-produktioner, bitter nostalgi, sunkiga battles, hipster-rap, lessna radioljud, och tagit den långa vägen: stannat i studion, fortsatt skriva låtar, proddat åt andra, knytit kontakter, utvecklat sitt sound, finslipat sin stil, och väntat på rätt tillfälle.

Det tillfället är nu.

Malmö. Området. Ställ er upp. Vi har fått vår egen Tim Vocals.

Sep 102014
 

Efter att ha sett denna video och lyssnat igenom denna samling så fattar jag inte: varför talar inte hela världen om Doughboyz Cashout?

Tänker man på Chicago-scenens framfart de senaste åren, på att Freddie Gibbs slaktade Babel igår (knökfullt till skillnad från i Stockholm), och nu detta, så ligger det nära till hands att maktbalansen inom hiphop på riktigt håller på att förskjutas till mellanvästerns fördel.

Aug 072014
 

Det är som i en mothafucking dröm, här finns inga nazister
Här finns inga rasister, inga resande-register
Och Joel han är fri

Har djup respekt för Criticals arbetsmoral, men hans musik är vanligtvis den allra stelaste boombap. Därför viktigt att uppmärksamma en så här bra låt.

Briljant video. Shout out Hårda Tider och Ted Gärdestad.

Aug 072014
 

Som någon uttryckte det mycket mer mästerligt än vad jag är mäktig: “Mega went full talib kweli never go full kweli“.

Med det sagt ska vi minnas att Mega Montana har skrivit några av historiens råaste rap-låtar. Lyssnar på denna igen och ryser.

You hit me in the chest
Luckily I was wearing a vest, but the impact hurt my fucking flesh
Fucked up my Avirex and made my neighbors upset
(…)
You should’ve seen your man’s faces when I came to the wake
Had the mac with the compressor, under my black leather
Bitches crying niggas eyeing, whispering “that’s Mega”
Tension in the air I pause
Ice grills turned to fear
You don’t want it
I let them breathe, at the same time, yes believe
“Coming here fronting”, you’ll never leave
As I approach your open casket
I’m in your face like, “damn I smoked this bastard”
You was a dead man walking
Now you a live nigga laying in the coffin

Det kan även vara bra att komma ihåg att Cormega hade låtar med budskap redan från början, att de var fantastiska, mästerliga, och att hans främsta kvalitet kanske var just denna helt ärliga och konstnärligt högexplosiva balans mellan ljus och mörker.

Aug 052014
 

Falken? För mig betyder det han som arbetar på natten. Sover inte. Likt en fågel som inte sover på natten.

Brasilianska rapparen MV Bill lägger möjligtvis världens råaste raps. Och han ligger definitivt bakom en av de råaste krimdokumentärerna.

Förutom berättaren-intervjuaren samt en äldre kriminalist i rullstol så har alla ansikten gjorts helt suddiga. Ändå fokuser kameran på dem, vilket ger en märklig, effektfull stämning, och mer fokus på ljudspåret, där det berättas om döda eller frånvarande fäder, familjer som försvunnit, billiga brudar, vapen överallt, låga löner, och mödrar med sorg.

Och om pojken som förklarar att inget gör honom ledsen, för han drogar jämt, röker veneno, alltså gräs blandat med kola, eller snortar lite, tänker på inget, bara skrattar, bara glädje, alltså när det finns pengar. När pengarna tar slut rånar man.

Med enkla medel kommer man väldigt nära pojkarna. Det är filmtekniskt föredömligt, inkännande, oändligt sorgligt, hemsökande. Under inspelningen dog 16 av 17 intervjuade “falkar”. Enligt wikipedia var killen som drömde om att lämna det kriminella livet och utbilda sig till clown den sjuttonde av dessa. Det visar hur viktigt det är att aldrig sluta drömma. Men idag sitter han i fängelse.

Aug 032014
 

Typ gangsta rap tillbaks till rötterna. Mindre Rick Ross, mer random Compton-unge med crack stashat i BMX-styret, nerkokat från skiten som den verklige Rick Ross köpte från CIA-agenter.

Mer den apokalyptiska stämningen hos Chief Keef et al, med Black Disciples utbytt mot Comando Vermelho (de stora gängen i Rio De Janeiro sponsrar faktiskt – genom att anordna konserter och trycka cd-skivor – den här väldigt förbjudna funken).

Trasigt, och varje MC har nåt tragiskt i rösten. De här unga killarna låter gamla, som sorgsna samba-gubbar som sett för mycket. Musiklaiskt är det mindre Young Chop än en slags Autechre-version av baile funk. Och det är något jamaicanskt över hur snarlika och utbytbara dessa beats är.

Switch to our mobile site