Curitiba Style Wars

Det är omöjligt att hitta något om det egentliga utelivet på internet. Inget genom google, twitter, youtube eller facebook. Det egentliga Curitiba är off the net. Använder de personsökare här? Brevduvor? Fanzines? Flaskpost? Det visar sig att det inte heller AFK finns något egentligt uteliv. Ingen elektronisk musik. Ingen svart musik. Bara keffa rockklubbar och psytrance. Man får alltså göra som när man bodde i Bergsjön och på Hisingen: ladda ner kvalitativa tv-serier, laga god mat med goa vänner, dricka kaffe, vin, konjak, köpa vinyl, plöja second hand-affärer, hänga i parken. Där vi besöker Museu Oscar Niemeyer, uppfört i den store brasilianske arkitektens ära. En del OK grejer utställda, som Guayasamin och kaklets historia. Tittar in i en något dom kallar för “sculpture garden”, men jag tänker direkt “fängelsegård”. En genialisk planlösning som ger ett förkrossande totalitärt intryck.

Jag går in i muséet igen och kollar på en dokumentärloop om Niemeyer. Även på gamla dar hyllar arkitekten Lucio Costas stadsplanering i Brasilia (självklart hyllar han även sin arkitektur). Hans kyrkliknande byggnader vill påminna oss om en sak: arktitekten är Gud. Han har skapat denna ödsliga värld, dessa kliniskt planlagda städer och byggnader som vi tryckts in i.

Page 2 of 2 | Previous page