Kartellen – Gud kallar

Kartellens skivdebut var antiklimatisk på ett nästan episkt sätt. Efter många månaders intensiv väntan, med de fantastiska Director’s Cut-läcken Vilsna själar och Guld i mun som vedklabbar på brasan, nöjde jag mig med en genomlyssning på youtube. Hittade ingen nerladdningslänk och har ingen lust att lägga 229 kronor jag inte har på en rosa pappersask (feltryck?) med plast i. Jag älskar remixen på Samma Knas, Internationella, och några andra grejer, men Maskinisten, som låter som en högstadielärare när han rappar, borde ha hållit sig i maskinrummet. Ge oss ett till mixtape istället. Och mer konserter.

Dagsfärska mördarlåten Gud kallar känns som en värdig uppföljare till mästerverket Vilsna själar, både text(Sebbe?)- och beat(Masse?)mässigt. Det är bara att njuta av den här smärtan i form av högkvalitativ rapmusik.

Många har svårt för Kartellen, att Sebbe kickar så mycket gangsta-skit. Låt mig gissa. För det första är han vit. Och för det andra är han svensk. Och finns det något som vita svenskar tycker är töntigt så är det vita svenskar. Sen misstänker jag att många har svårt att ta till sig de här berättelserna; man vill helt enkelt inte erkänna hur jävla snett utvecklingen i Sverige pekar.