Svante Tidholm och medelklassens obefogade självförtroende

Hannes:

May 23rd, 2010 at 18:10

Men shit. Har du någon personlig anledning att avsky denna Svante Tidholm?

Först: “Kan vi inte en gång för alla göra upp med den socialistiska adelskalendern. Den som säger att ‘har du rika föräldrar finns du saker du aldrig förstår’.”

Att Tidholm är medelklass diskvalificerar henom inte från att kunna ha vettiga åsikter. Däremot kan du ju naturligtvis tycka att hen inte har det. Men vad har det med klass att göra?

Jag tillhör dem som inte stört ihjäl mig på Tidholms “mediala närvaro”. Hell, jag stör mig inte på någons mediala närvaro, det är ju skitbra att alla får delta i det offentliga samtalet om de vill. Sen går det ju att uppröras om stollar får en massa oförtjänt uppmärksamhet, men då är det ju liksom inte stollarna det är fel på, utan de personer/maktstrukturer ger dessa stollar uppmärksamheten.

Jag är dock tveksam till om Tidholm har en sådan stark röst att någon stark kritik behöver riktas mot någon person/maktstruktur/tidning/fond för filmskapande, för att givit just honom någon oförtjänt hög position. XX-bloggen har jag uppfattat som synnerligen lite läst. Väldigt få kommentarer. De gånger jag har kommenterat har jag inte fått några träffar på min blogg därifrån (som en brukar få när en kommenterar på en stor blogg).

Bättre vore om vi frikopplade detta från enskilda människor och kunde försöka se konstruktiva sätt att aktivera underklassen i det offentliga samtalet. Internet har förändrat denna grupps möjlighet att ta plats. Nu gäller det att få den att ta tillvara på möjligheten!

Det handlar väl knappast om att enskilda medelklasskribenter ska mobbas till att deaktivera/passificera sig.

brytburken:

May 23rd, 2010 at 22:41

Jag förstår inte riktigt – försöker du säga att jag är elak?

Får man inte använda offentliga personer, som gjort böcker och filmer som recenseras i dagstidningarna, som “points of departure” för att försöka driva hem poänger? Är det mobbning i din värld? Den här slätstrukna snällheten i det offentliga samtalet måste väl ändå vara ett hinder för verklig förändring?

“Att Tidholm är medelklass diskvalificerar henom inte från att kunna ha vettiga åsikter. Däremot kan du ju naturligtvis tycka att hen inte har det. Men vad har det med klass att göra?”

Jag skrev att Svante tyckte att klass inte spelar nån roll. Dessutom i en tidning som Arbetaren. För att parafrasera mitt inlägg så handlar det om “hur medelklassen i vänstern ställer arbetarklassen mot sig själv och får oss att glömma klasskampen”. (Som när Doktor Kosmos ville få oss att läsa Naomi Klein istället för Karl Marx.)

Hursomhelst… vad jag egentligen ville nysta i var följande: varför ser jag så många begåvade från arbetarklass som inte satsar på sina talanger? Möjligen är det för att “det fanns ingen studiemotivation – för det krävs trygghet och en fast grund”… samtidigt som medelklassen ärver sina föräldrars yrken.

Håller du inte med om att blogga om klass – och använda lämpliga exempel! – skulle kunna vara ett sätt att se “konstruktiva sätt att aktivera underklassen i det offentliga samtalet” (förutom att jag inte skulle vilja “aktivera underklassen” – sådant måste vara deras eget verk)?

Hannes:

May 23rd, 2010 at 23:48

Jag tror att vänsterns besatthet vid att “avslöja” de sina som borgliga infiltratörer skrämmer folk från att skriva och kasta sig in i det politiska samtalet. Om förmågan att läsa Kapitalet ska vara inträdesbiljetten till debatten, ja, då kommer aldrig underklassen komma ens i närheten av den. Det upprätthåller snarare en struktur där den utbildade medelklassen är och förblir den främsta uttolkaren av Skrifterna.

Jag skulle nog inte säga att det offentliga samtalets slätstrukenhet har med “snällhet” att göra, snarare fjäsk och inställsamhet! Folk vill av taktiska skäl hålla sig väl med viktiga personer och säger därför sällan emot dem, vilket är ett stort problem. Men vara elak att dissa hela personen och hoppas att den slutar skriva för alltid och tar ett annat jobb — det är att dra det för långt i mitt tycke. Vi skulle ha kommit långt om folk bara slutade fjäska.

Jag håller med om att det finns tendenser inom vänstern att “ställa arbetarklassen mot sig själv”. Men att måla upp någon fiendelinje och säga att det är “medelklassen i vänstern” som gör det, är att skjuta sig i foten.

brytburken:

May 24th, 2010 at 10:32

1. OK, jag förstår, du tycker inte man ska dissa personer som förtjänar det – vi kanske kan agree to disagree on that matter?

2. “Om förmågan att läsa Kapitalet ska vara inträdesbiljetten till debatten, ja, då kommer aldrig underklassen komma ens i närheten av den.”

Tycker du målar upp stereotyper här. Ingen har sagt det. Att tala om klass är däremot en naturlig inträdesbiljett. Mycket bättre än No Logo eller kärnfamiljskritik eller vad nu dina polare i Doktor Kosmos erbjuder.

3. Jag håller med dig om att det är fånigt att jaga “infiltratörer”. Folk från medel- och överklass kan självklart vara värdefulla i kampen, vilket historien också visar.

(Däremot är det något fel om de utgör majoritet i en organisation. Och det kan säkert behövas vissa grupper som är klass-separatistiska, och av samma anledning som det behövs kvinnoseparatistiska grupper.)

Svante Tidholm representerar inte exakt tendensen att “ställa arbetarklassen mot sig själv” – här var exemplet AFA-aktivister som vill lägga all rörelsens energi på att terrorisera nazister och deras familjer, och inget alls på klasskampen – däremot tendensen att glömma klasstänkandet till förmån för “hur punk och anarki har makten att förändra våra liv”.

Hannes:

May 24th, 2010 at 12:45

Mm, det var nog att måla upp en stereotyp där, jag läste det länkade inlägget lite väl elakt. Jag läser det här nu och tänker att jag nog reagerade känslomässigt utifrån en egen rädsla för att “avslöjas” som liberal och icke påläst och vit medelklassman med för stort självförtroende. Din punkt 1 beskriver nog konfliktlinjen i den här diskussionen. Jag tycker inte människor ska dissas, bara åsikter och resonemang (jag är principiellt mot separatism f.ö., även om det kan vara enda vägen i extremfall). Hm, men tack för bra svar på mina kanske väl hårda kommentarer. Jag har fått lite att tänka på.

brytburken:

May 25th, 2010 at 03:54

Jag får tacka dig också. Dina kommentarer fick mig att idag tänka vidare kring “punkt 1″. Det är ett väldigt intressant ämne som jag planerar att skriva mer om. För övrigt:

Jag bör kanske förtydliga att jag inte dömer ut Tidholm för att han är ur den kulturella medelklassen sprungen – men för att han skriver och tänker så dåligt. Och efter denna rent litteraturkritiska utdömning frågar jag mig varför jag har stött på så många liknande stollar i mitt liv? Tanken är ungefär som följande:

Kreativitet, att uttrycka sig själv, verkar komma mer “naturligt” för medelklassen; man uppmuntras till det. De från enklare förhållanden som sysslar med något kreativt – jag talar främst om skrivande (så att säga mitt område) – verkar anlända med mer energi, med orginella, tillkämpade perspektiv, med mer ambitioner än personer från medelklassen. Eller så kanske de bara sticker ut, eftersom de på ett sätt har brytit in i en främmande värld – skrivandet är något tillkämpat, erövrat. (OK, väl romantiskt, och det finns kanske nästan lika många undantag som det finns de som följer regeln… men visst finns det nån sanning i resonemanget.)

Ditt första citat (från Doktor Kosmos?) – “Kan vi inte en gång för alla göra upp med den socialistiska adelskalendern. Den som säger att ‘har du rika föräldrar finns du saker du aldrig förstår’” – kan tolkas som väldigt provokativt. Det är nästan som att man vill underkänna arbetarklassens erfarenheter om hur samhället fungerar och om hur folk hålls kvar nere på botten (genom flertalet sätt i kulturen, ekonomin, skolan, arbetslivet, omgivningen, osv).

Liknande tankar dök också upp när jag läste Fienden. Och där kommer vi till frågan om separatism, ett annat ämne i boken.

För det första vill jag inte överdriva en organisations betydelse. Organisationer är aldrig den verkliga kommunistiska rörelsen (alltså arbetarklassens ständigt pågående kamp för att avskaffa sig själv som klass).

Hur som helst. I Eneröds roman – som jag tror i mycket är baserat på vad ungdomar berättat för honom – läser vi om en situation i den antifascistiska gatukampen där en veteran i AFA från övre medelklassen skickar arbetarungar att slå andra arbetarungar (och inte bara nassar). Jag tror inte detta är en omöjlig situation även utanför skönlitteraturen. För att förhindra sådant, och att agendan i stort formas av medelklassens erfarenheter, kan separatistgrupper vara bra; för att kunna utbyta erfarenheter och livsberättelser, och för att upprätta en slags mental frizon… lite på samma sätt som kvinnogrupper brukar göra alltså… tja, man kan leka med tanken åtminstone.

petter417:

January 18th, 2011 at 22:03

va har Svante Tidholm gjort för att förtjäna benämningen “henom” och “hen”?

*extremt late to the party*

hannes2peer:

January 18th, 2011 at 23:52

Jag använder bara könsneutrala pronomen, det är inget någon “förtjänar” eller ej.

*still subscribing* #rssftw