Sprawl 1 – Den offentliga klassen (del 4)

I Platons dialog Staten, bok fem, talar Sokrates om stadens väktare. Passagen har bland annat av Karl Popper och Bertrand Russell tagits som intäkt för att Platon var den som satte agendan för rasismen, där man kunde se närheten mellan rasism och kommunism. (Kanske rent av allt alltför långt gånget jämlikhetstänkande.) Vi lär oss av Sokrates att i Staten bör det vara så många föreningar som möjligt mellan de bästa av båda könen och så få som möjligt mellan de sämsta. Men om vi får tro författare som Michel Foucault eller Ivan Hannaford så begår vi ett allvarligt anakronistiskt misstag om vi läser in rasism i den texten. Följer vi hela dialogen fram hit har vi nyligen passerat ett märkligt resonemang. Sokrates visar att det inte finns några skillnader mellan män och kvinnor som är av betydelse i frågan om Staten. Därför skall såväl män som kvinnor skolas in i väktarklassen. Såväl män som kvinnor skall bära vapen, rida hästar, och framträda nakna vid offentlig exercis. Sokrates varnar sina samtalspartners för att förledas av att tanken på män och kvinnor som brottas nakna skulle förefalla vara en lustiger syn, tanken måste tänkas till sitt slut. Vad är då dialogens ämne, jo, Polis. Vi översätter gärna med det offentliga. Men det ger inte hela bilden. Privat / Offentligt i vår betydelse var ingen distinktion som var av vikt för Sokrates, i stället handlade det om att upprätta en åtskillnad mellan det som naturen producerade och det människogjorda. Oikos var mer specifikt familjen (eller kanske snarare släkten, klanen), och familjens angelägenheter skilda från de gemensamma angelägenheternas Polis. Men det var inte i första hand en hemlig sfär som undandrogs de allmänna blickarna; utan snarare en naturnödvändighet där Oikos och Polis låg i strid, Polemos, med varandra. Polis kunde avhandlas förnuftigt därför att det var fråga om Nomos, lagarna ~ eller bättre: människans lagar. Polis motsats Oikos var naturens nödvändiga lagar, Physis. Familjens fortväxt och heder var en inre affär därför att den var Physis, natur, Polis var i stället en fråga om diskussion, ett juridiskt lösande av konflikter, inte minst mellan Oikos och Polis. Det var något som kunde läras och läras ut. I Staten tänker Sokrates Polistanken hela vägen ut. För Stadens styre är inte skillnaderna mellan kvinnor och män relevanta. Den rest av naturnödvändighet som dröjt sig kvar i Oikos, och som får oss att le åt det lustiga i en man och en kvinna som brottas nakna på en offentlig tävling, måste vi lära oss att tänka förbi.

Aaron Betsky beskriver hur han en gång efter att för n:te gången ha beskrivit den där motorvägsavfarten – som ser ut som alla andra motorvägsavfarter med sin bensinmack och sitt gatukök och sina buskar och grönområden – blev avbruten av en upprörd dam som inte alls gick med på att det var svårt att känna igen sig dän I den bensinmacken och bara där säljer de just den läsken. Och på just det gatuköket, men bara där, har de ett ovanligt gott kaffe. För Aaron Betsky blev det en vändpunkt där han förstod att i dag består världen av en överväldigande majoritet sprawl. De allra flesta människorna bor i sprawl. Är det då rimligt att fortsätta hävda att sprawl är roten till allt ont och helvetet på jorden. Rosalyn Deutsche visar i essän “Agorafobi” hur argumentet att vi behöver offentliga platser används för att krympa samhällets offentlighet och inhägna den. I demokratins namn säger vi att människor måste våga gå på vissa platser i staden utan att vara rädda, att vi måste nå konsensus om vad som är störande och stötande och skrämmande. Men, säger Deutsche, demokratin är just avsaknaden av denna fasta grund, demokratin är en ständig kamp och strid och är ofta såväl störande som stötande och skrämmande. Att hantera kampen mellan Polis och Oikos och alla nyanser däremellan. Viljan att upphöja endast somliga platser till offentliga är däremot en exkluderande process där man gör politiken till natur, något naturligt. Att en offentlighet är möjlig här och endast hän Därav följer våra ständigt återkommande braskande rubriker: Stadens torg tas över av Köpcentrum. Påståendet att en shoppingmall inte skulle kunna vara ett offentligt rum på samma sätt som gatan eller torget ärj ust en sån kvalitativ avgränsning av vad, som erkänns som offentlighet. Att shoppingmallen skulle vara offentlig är ungefär lika skrattretande som att tänka sig män och kvinnor som brottas nakna med varandra. Så formas offentligheten som en föreställningsteknologi innan den blir vedertagen juridik.

Page 2 of 6 | Previous page | Next page