Svenska rapklassiker: Demirel (Balkan Brigaden) – Ghettoromans

Demirel från Balkan Brigaden  släppte för knappt ett år sen låten Ghettoromans.

Låten släpptes på bloggen Mariaplan. Men trots sin unga ålder anser vi här på Brytburken att den redan är en klassiker.

Sånna här låtar behövs, Demirel beskriver en situation som dom flesta i samhället blundar för, men som  på samma gång ligger närmare än dom tror..

Jag skulle säga att Ghettoromans tillsammans med Kartellens Medans Vi Faller är 2 av dom låtar i Sverige som bäst beskriver hur snabbt livet kan vända.

Demirel (Balkan Brigaden) – Ghettoromans.

Vi bad Demirel att själv beskriva låten.

Ghettoromans – en allt för normal verklighet.

Syftet med min musik var till en början för att förändra och främst få människor att tänka om ett steg längre än den vanligtvis naiva och fördomsfulla massan. Numera vill jag inte förändra människors sätt att tänka utan att rapportera min verklighet utifrån mitt eget perspektiv, inte i alla mina låtar så klart men i de mest seriösa. När jag nu lyssnar på Ghettoromans inser jag att fördomarna som den vanliga massan bär på även drabbade mig och jag i min tur spred ordet vidare. Jag har en story bakom historien, som jag dock inte vill återge pga de drabbade som jag personligen känner. Mitt syfte med låten var att få ungdomar att tänka att brott inte löser livet trots en problematisk vardag eller stökig skolgång som i sin tur resulterar i utanförskap och avståndstagande från samhället.

Man kan dra liknelser till andra låtar som har en historia i centrum, det som inom hiphop kallas för story telling, men man kan också dra liknelser till vardagliga företeelser såsom ungdomsmentalitet, ungdomskultur, vänskap och kärlek. Jag tror att jag talar för många när jag säger att man känner för många som oavsett anledning gått bort alltför tidigt pga en helt onödig grej.

I vanlig svensk folkmentalitet är man rädd för tex psykiskt sjuka – det blir protester varje gång ett boende byggs nära “vanliga” familjer, med namninsamlingar, demonstrationer och ibland även polisanmälningar. Man gör det av “fruktan”, oftast “för sina barn”. Detta är enligt mig en totalt idiotisk inställning till livet, eftersom psykiskt sjuka oftast handlar i nödvärn – de är oftast mer rädda för dig än vad du är för dem och läser du in dig på olika diagnoser så ser du snabbt att allt har en orsak. Människor är snabba att protestera när ett boende ska byggas men inte när deras granne slår sin fru, har ett aktivt alkoholmissbruk eller helt enkelt någon annan problematik inom familjen som ska hållas under ytan pga “skammen”. Vi behandlar alltså de svagare individerna som pest medan perversa bankdirektörer som är kända hos polisen för att köpa sex får miljonbonusar.

Page 1 of 2 | Next page