Intervju med Stockholmssyndromet (och tracklist för EP:n Underhundar!)
Skizz: Jag har lyssnat på hip hop i hela mitt liv, men det var när jag hörde 36 Chambers som jag verkligen började brinna för det på allvar. Sen hade jag en Bone Thugs-N-Harmony-period i ett par år då jag följde dom, det var väl efter Crossroads kom ut och det tog väl slut någon gång runt BTNH Ressurection. Hade en reggae-period då jag i princip bara lyssnade på reggae; Eek-a-mouse, Alpha Blondie, Culture, Gladiators, Israel Vibrations. Någon gång i gymnasiet (gick i musikproduktionslinjen i Fryshuset) introducerades jag till funk av Damon Frost som var en av mina produktionslärare. Vi fick i uppgift att försöka kopiera Sly & the Family Stones låt Family Affair med midi-instrument. Jag hade hört en del innan men det var den låten som verkligen fick mig att fastna för funken så då följde ett par år av Sly & the Family Stone, Parliament, Funkadelic, Charles Wright och ju mer jag lyssnade på funk desto mer förstod jag kopplingen mellan funk och hip hop vilket gjorde att jag började uppskatta själva musikaliteten i hop hop-musiken mer och mer, och hamnade i Dilla/Madlib-träsket. Sen blev det mer 80-tals funk/boogie och det ledde mig till synth-soundet och nu när jag köper skivor blir det mest synth a la Gary Numan osv. Där har ni mina musikinfluenser i grova drag. Kläm in golden era-hip hoppen (Eric Sermon är en av mina favoritproducenter) och blanda ihop allt och lägg en futuristisk twist på det så har ni mitt sound i ett nötskal.
Starvin Mar: Jag har lyssnat på hiphop så länge som jag har gillat musik. När jag var 7 år fick jag min första skiva i present, det var Snoop Doggy Dogg (som han hette då) och skivan var Doggystyle. Jag förstod så klart inte så mycket vad han rappade om då för jag kunde inte engelska men det var något nytt då och jag gillade soundet. Det var mycket rap från west coast som jag lyssnade på i mina tidiga år: Dr. Dre, Ice Cube, 2pac, Luniz. På den tiden, runt 94-95 nån gång spelade radiostationer som Power 106 tung hiphop, bland det kommersiellaste den tiden var Notorious B.I.G. som man även kunde höra på skolfester och på vattenfestival diskon. Rappen under 90-talet har influerat mig väldigt mycket. Min favoritskiva än idag är Redmans Muddy Waters som kom 96. Nuförtiden lyssnar jag inte så mycket på rap för att det mesta av det nya som kommer ut är ren skit, rappare har inget viktigt att säga nuförtiden men även skitlåtar ger mig insperation att skriva låtar. Härom dagen hörde jag Drakes nya, jag sprang till studion direkt och la en av mina bästa verser. Så som sagt, skit influerar mig också. Ludacris var 2000-talets fetaste tills han började med massa Justin Beiber-skit så jag struntar i rappen och lyssnar hellre på klassiker som Barry White, Curtis Mayfield, Marvin Gaye.
Skizz, du har sagt att du tycker den svenska hiphop scenen var Göteborg- och Malmö-dominerad. Vilka rappare och grupper tänker du på då?
Skizz: Jag tänkte inte på någon speciell rappare, jag menade väl mest att om man tittar på när svensk hip hop blev stort så dominerade ju Stockholm, från TLK till Petter, Ken och dom. På 2000-talet känns det som att oftast när man såg någon rappare som blev hypad så var han någon annanstans ifrån. Jag har ju varit väldigt ointresserad av den svenska rapscenen tills jag själv blev en del av den så man får ta min prognos med en nypa salt, eftersom jag verkligen inte har koll på den fronten, men det var så det kändes i alla fall. Jag kände att det behövdes en grupp som först och främst reppade Botkyrka igen men också Stockholm. Inte för att utesluta resten av landet (det skulle ju va ett riktigt dumt move) utan bara för att visa att det finns ett unikt Stockholmssound… eller nu gör det det i alla fall.
Vad tycker ni om den svenska hiphop scenen i nuläget?
Skizz: Det är bra att den växer men jag tycker den har blivit för bussinessorienterad. Folk blowar för att dom är bra bussinessmän, inte p.g.a. skills. Svensk hip hop följer storebror på andra sidan Atlanten så det är ju inte så konstigt. Vi gör musik för folk som är intresserade av att höra bra musik, vi behöver inte hjärntvätta människor för att få dom att lyssna. Om jag ska va helt ärlig så bryr jag mig inte om den svenska hip hop-scenen, jag håller mig inte inom några ramar, jag vill inte vara en del av ett kollektiv, jag vill göra min grej. Min grej råkar vara hip-hop men utöver det känner jag inte att jag har så mycket gemensamt med de flesta spelarna i det svenska hip hop-spelet.
Page 3 of 5 | Previous page | Next page