Intervju med Jean-Louis Huhta

Så här långt i sin musikkarriär har Jean-Louis Huhtas ritat en ovanligt förutsättningslös karta över populärkulturens frontlinjer.

Cortex, som han spelade med 82-84, är lite obekanta för mig, men i Freddie Wadling-boken är de en av de svenska grupper som slogs med det musikaliska avantgardet på en internationell nivå (andra sällsynta exempel: H&K lirar med Jimi Hendrix medan Frank Zappa och Captain Beefhart storörat tittar på; Refused definierar formen för den emo-rock som komma skall; herrar Beyer, Lekebush och Mull lanserar den svenska brukstechnon internationellt) – det skrivs något om en show i London, om jag minns rätt, med Throbbing Gristle och andra industristorheter.

[4:08:07 PM] altemark: ah, på skivan absolut anti cimex

så förekommer det en hel del skumt massa metallskrammel

[4:08:10 PM] altemark: som jag alltid undrat över

[4:08:24 PM] Lars Flysjoo: mmm nice

[4:08:52 PM] altemark: typ aldrig ngn punkgrupp eller grupp

öht blanda i det  på det sättet

[4:08:52 PM] altemark: jättekonstigt

[4:08:53 PM] altemark: kinda cool

Anti-Cimex - Pain Killer (från 1986 års Criminal Trap)

Ett liknande internationellt intrång i världseliten gjordes snart igen av Huhta, som “kom med rätt sent i Anti Cimex… och dom fortsatte en bra bit efter mig. Dom hade redan sitt sound, så att säga. Jag tillförde metallskramlet till det.”

Han fortsätter att slå på skrot och utforska ljudmattor tillsammans med Texas Instruments (och på senare år med Skull Defects, OCSID och Audio Laboratory) samtidigt som han intresserar sig för mer renodlad dansmusik. Både med Stonefunkers (tillsammans med yngre brorn ADL) och genom techno-släpp i samarbete med Cari Lekebush och andra från Stockholmstechnon, under alias som Kozmic Niggah och 413 men framförallt som Brommage Dub tillsammans med Jesper Dahlbäck. Deras dubtechno är ett tungt argument för att jag tog mig till Inkonst den här fredagen.

“Har du upplevt några problem med de tvära kasten mellan musikstilar?

Nä. Det problemet ligger mer i andras ögon eller öron. Jag har alltid lyssnat på så mycket olika musik. Det var helt naturligt.

Man har lyssnat på elektronisk musik och tänkt: det här vill jag göra. När jag var liten hade jag inte råd att köpa instument och hade ingen aning om hur nånting funkade egentligen. Jag hade en trummaskin och nån effekt och spelade in det på kassettband. Och spelade bas till det kanske.

Page 1 of 2 | Next page