I sista minuten (ha, det är timmar kvar egentligen!) ger jag er min lista med decenniets hundra hetaste låtar.

Elektroniskt och rap förutom två skrällar. Ordningen är inte vetenskaplig, men åtminstone hyfsat godtycklig.

00-talets 100 bästa låtar:

1. Drexciya – Birth Of New Life

Jag har lyssnat på den här låten väldigt många gånger, och varje gång skär den rakt in. Det är kanske basic och ganska cheesy, men ren perfektion. Säg den låt som bättre visualiserar skönheten i de nya generationernas ankomst?

2. Cormega – Dirty Game, Journey, The Saga, Unforgiven, Thun & Kicko, The True Meaning, Tony / Montana

Cormega är min favoritrappare. Sätt låtarna ovan på repeat. Upptäck storheten.

3. The Latin Kings – Ainaziz

Mitt Kvarter gjorde oväsen när den kom. Det var comebacken för Sveriges ojämförelsevis viktigaste grupp. TLK saknar motsvarighet, eftersom Nationalteatern och Ebba Grön och sådant betyder ingenting i mina öron. Låtar som Krossa Rasismen och Kompisar Från Förr fick min elvaåriga hjärna att reflektera över samhället och orättvisor för första gången. Det är fortfarande jävligt bra musik. Välkommen Till Förorten “lärde hela jävla fucking Sverige att rappa” och I skuggan av betongen var en logisk och beundransvärd utveckling av deras sound (och även deras jämnaste, och bästa, skiva). Men deras tredje släpp välsignade också med en rad riktigt grymma låtar (och förutom Cashen Dom Tas och Förorts Problem är Omertá ett magplask): Skön Våg, Blend Dem, Va E Mina Ca$h, Mitt Kvarter, Kåken, Det E Knas – och framförallt Ainaziz.

Jag älskar att Dogge är så enormt hungrig på den här låten och låter exakt lika rättfärdigt förbannad som på deras debut och lägger två verser (det är sällan rappare gör det) innan han låter Fille förklara för oss att polisen “tror för att man bryter att man också bryter lagen“. Och från fucking ingenstans, eller rättare sagt från Fittja, kommer Chrille. “På Red Line slängs alla krimmare överbord!” Nästan oförskämt att han stjäl showen så mycket.

Ainaziz är ett av de hårdaste beatsen från Sverige någonsin. När Mitt Kvarter släpptes kunde man se på DJ Premier och Alchemist och säga: “nu finns sådana beats även i Sverige!” Om någon aldrig hört svensk hiphop förut så sätter jag på Ainaziz för dom.

4. Stor – Psykos

Jag älskar intro-scratchen, jag älskar trum-breaket, jag älskar orgeln, jag älskar att de får autotune att låta bra, (vilket borde vara omöjligt). Jag älskar framförallt att svensk rap har vuxit upp. På riktigt. Stors verser är det bästa det här årtiondet.

5. Z-Ro – Doing Just Fine

Z-Ro har blivit en av de rappare som jag föredrar att lyssna på dagligen till stor del p g a att han är en sedelärande berättare. Livslärdomarna, ofta kring lojalitet, självtillit och en ödmjuk Gudsinsikt hamnar nära det som Cormega gärna talar om (detta mognade budskapsförtäljande, tillsammans med en ofta granithård boombap-estetik och ett – i alla fall normalt sett – långt bättre öra för beats gör att Cory håller sig kvar på tronen). Att deras ord bränner så starkt beror säkerligen på att det är självupplevt. Åratal av gatukrig, fängelsevistelser, svek, hårt arbete och vänner som ryckts bort har härdat och fått dem att växa. De har slutit fred med Gud och vunnit en positiv livsinställning. 2009 var det tid för dem att avlägga sina hitintills finast avvägda vittnesmål: Born & Raised från Cormega och Cocaine från Z-Ro.

Z-Ro lyckades nästan bäst med val av beats den här gången. Doing Just Fine är fantastisk. Det låter väldigt country. Samtidigt sparkas du i bröstet likt traditionell boombap, likt den studioestetik med hårt kompressade samplingar som kanske Paul C och The Bomb Squad gjorde allra mest för att förfina. Gud välsigne Beanz N Kornbread.

Page 1 of 5 | Next page