The Partridge Family Temple och The Wu Ming Foundation
TPFT motsätter sig alltså inte endast statens knarklagar, utan hela fängelseindustrin. I sin syn på sexualitet framträder de även som osedvanligt progressiva, då de på sin hemsida viftar med grön flagg för inte bara homosexualitet, utan även incest, tidelag, och nekrofili. Jag vet dock inte om de yppat något om samhällets ekonomiska system – istället för att förespråka en omvälvning av produktionsförhållanden ser de ut att vara fast i något av en grundläggande tragisk livsstämning vilket följande kommentar från Shaun skvallrar om:
“‘The Partridge Family Temple is a religion based on fun, truth, and reality. We believe in freedom, fun, and enjoying life every day, because we all know we’re going to die. Life is scary and miserable and we say, “Come On, Get Happy!”‘”
Man kan fråga sig vad den ursprungliga Partridge-familjen skulle sagt om sin sektiga avkomma – och nånstans där ligger det för oss intressanta med The Partridge Family Temple.
The Wu Ming Foundation, framväxt ur The Luther Blissett Project, är inne på samma område – de talar om Cary Grant och David Bowie skulle vara “bottom-up ikoner, formade av myllrets begär” – precis vad TPFT gör med The Partridge Family alltså. De säger en del intressant om populärkultur i en intervju:
“Vi tror fortfarande att en ny och rättvis form av produktion bara kan etableras genom återtagande av de existerande nätverken av socialt samarbete. Socialism måste baseras på den kollektiva naturen av den kapitalistiska produktionen.
Det är därför som vi, till skillnad från folk som Situationisterna (som är besatta av idén av ‘återhämtning’ och ‘spektakel’), lägger fokus på den kreativa sidan av relationen mellan kapital och klassen. Vi lägger fokus på myllrets kraft.
Skapandet av popkultur (vi drar ingen klar gräns mellan ‘underground’ och ‘mainstream’) var en kollektiv process under vilken, gränserna mellan de ständigt förändrande öppna gemenskaperna ritades konstant om, subkulturer omformade sig konstant kring myter. Vi måste bättre förstå vilka ‘nödvändiga förutsättningar för kommunism’ som var satta i rörelse under denna process, istället för att tro att miljontals människor blev hjärntvättade.
Nuförtiden håller många saker att förändras till det bättre i alla fall när det gäller återtagande, nej, de-propriation av kultur. Copyrightintrång, CD-bränning, P2P-utbyten, MP3-delning, OCR-scanning, plunderphonics, fri programvara… Den intellektuella egendomens institutioner faller sönder i bitar, och folk ber dem dra åt helvete. Det är en fantastisk gräsrotsprocess, och det är närmare socialism än Kina någonsin var.”
Kort sagt, läs in dig på Wu Ming om du behöver justera dina uppfattningar när det gäller populärkultur, upphovsrätt, konstnärerens roll, piratkopiering, inspiration, copyright, orginalitet, kommunism, osv.
http://www.wumingfoundation.com/
http://future-past.blogspot.com/2004/09/wu-ming-historieberttarens-rttigheter.html
http://guldfiske.blogspot.com/2004/09/intervju-med-wu-ming-den-namnlse.html
Page 2 of 2 | Previous page