Hell Razah crying over an unorthodox 4th Disciple instrumental. This is the kind of modern New York blues that Nas always strives to but is never able to create.
Hell Razah got more classics, though:
Very strong and personal intro here…
Kickar den för kidsen i sin hemort.
Welcoming you to his hood, together with Shabazz The Disciple.
One of the only dope “bring back real hiphop”-songs ever.
Check out more of his material here.
Helt omedveten om den här videon tills idag.
Exemplariskt utförd, hursomhelst. En av många tunga, seriösa låtar från The Swarm, som jag spelade sönder och samman när den kom. Om jag minns rätt så var det faktiskt genom den skivan som jag kom in på Wu-Tang på riktigt.
Det tog tid att förstå dem. Det tog några försök. Det brukar vara så med den bästa musiken.
Hör du trummorna? Uppenbarligen spelades detta in i en smutsig, fuktig källare någonstans i Bosniens vildmarker, nåt ställe där du får astma och cancer i hjärnan om du vistas där för länge utan att veta de korrekta andningsteknikerna.
Upptäckte även att det finns videos för den RZA-producerad Co-Defendants, med Hell Razah och Shyheim (som dock gör sig bättre i stereon än på skärmen, vilket även hans dokusåpaäventyr visade), och för Where Was Heaven, Wu-Syndicates smärtsamt sentimentala undergroundklassiker.