Oct 072012
 

After all, there’s almost an hour left of Soul Sunday; four of his best songs, performed to perfection.

The musicians bring out a certain rawness of these songs live. The drums sound nasty.

Tim Maia sings like possessed, with lazer in his eyes, coke in his nose, weed in his lungs, whiskey in his gut, fire coming out his pharynx, as if his life depended on him squeezing every last drop of emotional juice out of his material.

Truly inspired and inspirational, this shit right here.

Oct 042012
 

… it aint cool there… and even less in Rhodesia!

This whole clip just breathes class, showmanship, utter seriousness… peaking with Maia himself on the flute solo at the end.

This forces me to bring back this other live performance, where the world’s greatest singer blacks out behind the drums halfway in. True skills. True feelings.

Sep 252012
 

I’ve done fucked up… by not exposing my body and soul to these songs before…!

Sentimento and Meu País were the two tracks on his very first single, released back in 1968, with Meu País making it onto his 1971 sophomore album, and Paz was the b-side of the Chocolate single (Chuck D knew all about that shit) released in that same year.

http://www.youtube.com/watch?v=kJI3VUcPhIA

http://www.youtube.com/watch?v=FGvVR3IpRis

http://www.youtube.com/watch?v=vMc2I7IzI44

Mar 202012
 


For your listening pleasure, just some random Brazilian funk, soul, samba, tropicalia that I fuxx with.

Put on Google Translate and read what I’ve already written about Tim Maia, or if you’re not very good at reading just snatch
my collection of Tim Maia-songs right here.

Nov 072010
 

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Sce1SSzuNzs&hl=en&fs=1&]

Jag vet inte vilken låt det här är och var den kommer från, och skiter uppriktigt talat i; behållningen är Jorge Bens adlibs, och Tim Maias outfit och danssteg (och det faktum att han mer än vanligt ser ut som en mix mellan Barry White och The Freak Brothers). A Groove Sensation.

Oct 102010
 

Med envetenhet och en otrolig talang lyckades Tim Maia med tiden tränga sig fram axel mot axel med soulens giganter; Otis Redding, Marvin Gaye, Curtis Mayfield. Hans låtskrivande är lika dynamiskt och innovativt, hans röst lika smärtsamt dräpande och samtidigt honungsmässigt helande.

Efter en dålig dag vill vissa höra 2pac, andra föredrar The Smiths, Johnny Cash eller Wu-Tang Clan. När allt känns skit sätter jag på Tim Maia. Han är den smärtupplösande erfarenhetsmusiken personifierad. Död sedan tolv år finns han fortfarande kvar, öppen inför vår situation, och vi för hans smärta och säregna levnadsstämning. Genom musiken går vi mot ljuset.

Är man inte uppväxt i Brasilien är det svårt att veta var man ska börja. Att hans bästa låtar är utspridda över åtta självbetitlade album och att de flesta best of-projekt inriktar sig på hans senare keyboard-baserade ballader hjälper inte. Dessutom spelade han in massor av knepiga plojlåtar som passar mindre bra in här.

Varsågod. Mina favoriter i en praktisk zip-fil. Uteslutande från 70-talet, den andra hälften av låtarna från när han snöade in på Cultura Racional och skapade den mest framgångsrika syntesen mellan funk och filosofi den här sidan Parliamnet-Funkadelic. Produktionen var så intensiv; känslan de lyckades lägga i en drivande hi-hat, en bakomliggande orgel, en mästerligt återhållsam elgitarr, en perfekt EQ-ad snare.

Jag har inte mixat ihop låtarna, och ordningen är enbart kronologisk. The Ambassador Of Brazilian Soul – för Tim Maia var en sammanlänkande kraft, mellan amerikansk och brasiliansk musik, mellan människor som i liknande situationer, mellan den enskildes smärta och en högre ordning; det är vad soul handlar om.

Från hans första soloskiva, inspelad 1970, plockar jag Eu Amo Você (tillsammans med Bob Dylans The Wedding Song tidernas starkaste kärlekslåt), Primavera, och Azul Da Cor Do Mar, hans kanske allra största mästerverk.

Året efter släpptes ännu ett självbetitlad album, med Você som en stor framgång. I filmen om Lula används den när den framtida presidenten för första gången dansar med sin framtida fru. Filmen i sig är lite väl smetig, men just den scenen är jävligt fin. Tim Maia låter som om han ska sprängas av kärlek och lycka.

1972 kom ett till självbetitlad album, kanske hans bästa. B-sidan är åtminstone helt otrolig (Onni, jag köpte ett extra exemplar till dig – hämta det nån gång liksom). Därifrån hämtar vi Lamento och Pelo Amor De Deus.

Ber man någon på en bar i Brasilien spela något av Tim så finns det en god chans att man får höra Gostava Tanto De Você , det dynamiska och själfulla popmästerverket från 1973 års fjärde självbetitlade album. Först trodde jag att det handlade om en förlorad kärlek, men sen läser jag att Edson Trindade komponerade låten som en hyllning till sin avlidna dotter. “On the wall in my room, still hangs your portrait… I don’t wanna see, so I can forget… I even thought about moving, to any place where the thought of you… doesn’t exist…  I liked you so much…

“Maia founded two record labels: Vitória Régia Discos and Seroma. Through the latter he released the albums Tim Maia Racional, Vols. 1 & 2, both with songs about the knowledge contained in the book Universo em Desencanto (Universe in Disenchantment), revolving around the cult of Rational Culture. At the time these records were not well-received. This was due to the fact that Seroma was a label set-up by Maia himself (he wanted all profits to go to the cult) and it lacked adequate distribution, as well as the fact that concerts were promoted as evenings of Rational Culture, and very rarely did he use his name to promote them. They are now regarded as classics and saw re-release in 2005.”

Visst är Cultura Racional någon slags sekt, men so what, de anhängare jag träffat i Brasilien var mer rationella, även fall de tror på ufon, än ex. pingströrelsen (som är enormt jävla populär där nere). En sekt, men av det godartade slaget. Tim Maia var #based innan Lil B uppfann ordet.

Volym 1 och 2 av Tim Maia Racional rymmer hans mest inspirerade musik. Cariocan Tim Maia ljudsatte sektens skrifter lika briljant som Chicago-födde Curtis Mayfield ljudsatte Superfly. Det musikaliska men även temamässiga släktskapet mellan ex. Bom Senso och Little Child Runnin’ Wild är påträngande. Båda visste att dirigera sina musiker till stordåd och balansera funk-öset med ett dynamiskt låtskrivande, en skör melodikänsla, ett reflexivt textförfattande.

Efter det finns det inte mycket som jag kan spisa med samma entusiasm. Tim spelade in fler hits och fortsatte att sjunga gudomligt. Det känns orättvist att inte inkludera något från ex. Tim Maia Disco Club. 1978 hade, som skivtiteln antyder, discon vunnit mark även i Brasilien, men mycket av det som vi älskar med Tim Maia gick förlorat i det nya, välputsade formatet, även om vi konstaterar att han surfade elegant på tidens vågor; Acenda O Farol är briljant och dynamisk disco, Sossego är slipad, slick, malande klubbfunk.

I mars 1998, mitt i en konsert, går han av scenen efter smärtor i huvudet. Några dagar senare dog han på sjukhuset, kraftigt överviktig och efter ett hårt liv fullt av whiskey, weed och kokain. (“Jag röker inte, jag dricker inte, jag snortar inte – men ibland ljuger jag.”) Från att ha varit underdog-musikern personifierad, och sedan slagit igenom brett med boomen för svart musik Rio De Janeiro i mitten av 70-talet och framåt, hyllas han idag som en av Brasiliens största artister – som sångare, som låtskrivare, och som kontrakulturell ikon.

När Racionais MCs får frågan vilken artist de helst av allt skulle vilja spela in med dröjer inte svaret. De samplade även Tim Maia för sin nära nio minuter långa Homem Na Estrada, en av de mest djupgående och deprimerande rap-berättelser som spelats in. Låten dom samplade, ett bonusspår från Racional-sessionerna, får avsluta Tim Maia – The Ambassador Of Brazilian Soul.

Nov 152009
 

B000F7CLLO

The two songs I’m posting below is all you need to understand why Tim Maia is better than Jorge Ben.

In truth, there are days for both. It’s like comparing Tupac Shakur and Rakim Allah. Jorge Ben and Rakim being the great architechts, while Tim Maia and Tupac Shakur were without comparison, bleeding on the microphone with pure iconic soul power. Bigger than life. Their light shone far into the dark corners of the world.

Tim Maia packed many styles, and this time we find him on his Otis Redding shit, like a force of nature, unstoppable, untoppable, unfuckwithable. Tim Maia was also the preffered taste of the Brazil’s finest rap group, who sampled Ela Partiu for one of the deepest storytelling tracks ever.

Tim Maia – Ela Partiu

Tim Maia – Eu Amo Voce

Nov 082009
 

tim-maia-em-19711

Just like every other sunday, today is Tim Maia sunday…

If you go look on the youtube for clips with the great Soul singer and man of Funk, mostly 80s and 90s shit will come up, and seriously… those weren’t good times for Soul and Funk. Even though Tim Maia sang as good as ever, the musical backdrop suffers from the placebo syndrome. That’s why I bring to you these two wonderful 70s clips.

First we have an energetic performance from 1971 with psychedelic visual tricks and singing in english.

The second and most important clip is a medley from 1974 that finishes of with my personal favorites Azul Da Cor Do Mar and Imunização Racional (Que Beleza). Apart from the sound engineer almost completely cutting out the metal section this clip is straight manna from the desert skies.

Switch to our mobile site