Mar 092012
 

Har väntat intensivtdenna remix – så oerhört väl valda gäster.

Dirty Crowd-medlemmen Black Ghost tog sitt namn från the “generous bandit”, “angel of the poor”, or the “narco-saint” Jesús Malverde, släppte förra årets råaste svenska tape och inleder nu denna remix i Göteborg (hans vers här är dock inget jämfört med Blod på mikrofonen). Om jag ser rätt så är det platser runt Wieselgrensplatsen som visas – min hållplats när jag bodde i GBG senast.

Dajanko gör det bättre än på orginalet. “Vilken känsla, att få lyckas när man har kämpat, och jobbat i motvind och undrat när det ska vända“.

Stor får det att se så enkelt ut – att ännu en gång visa att han är Sveriges bästa rappare. Tror mycket ligger i rösten.

Samma med Aleks. Så snyggt han lägger det.

En fin överraskning här är att även Allyawan AKA Sveriges störigaste rappare efter Timbuktu och Looptroop gör bra ifrån sig.

Engelske rapparen Pase är med och representerar Västerås väl.

Man får nog hålla med Salazar-bröderna om att Dani M går en strålande framtid till mötes.

Alladin borde lagt en vers. Han är knappast dålig.

Aki, ja vad tror du – Sveriges bästa rappare. Hoppas vi kan klippa ihop intervjun med honom nästa vecka.

Har inte hört några bra Jaqe-låtar – men här lägger han det mycket bra. “Jag minns när ortens favoriter var Ken, Blues och Latin Kings / Chapee N Chess, nu är det Stor och Labyrint“.

Jacco borde få Polarpriset så snyggt som han avslutar med att lägga refrängen lite annorlunda än orginalet. Så mycket känsla.

Bara Sebbe fattas, men han hade kanske annat för sig.

Jag fäller en tår och tänker på hur långt svensk rap har kommit. Snart tjugo år sedan man lyssnade på Latin Kings i sovrummet och bara liksom vad är detta för något vad är det som får mig att känna så här och man förändrades för all framtid.

Nov 262011
 

“för den här rap-scenen, den luktar inte gata / den är bara full av shunnar som ska hata”

År 2000 bjöd The Latin Kings in förortshjältarna Fille och Fittja-Crille till sin tredje klassiska skiva, Mitt kvarter, för att breda ytterligare lager snuthat på Dogges redan två verser tjocka FTP-anthem Ainaziz – BKA den hårdaste svenska raplåten någonsin.

Tre år senare stod Cyndee Peters, Håkan Hellström och Janne Schaffer på gästlistan.

Att spela in betongnoveller hade blivit ett påhugg bland andra för Doggelito, och TLK hade blivit en lika viktig del av ett sönderfallande folkhem som kokkaffe, helgfylla och Kalles Kaviar.

Innan Dogge lämnade gruppen pga personliga skäl, efter att man avslutat Gyllene Tider-turnén sommaren 2004 på ett fullsatt Ullevi, innan Salazar-bröderna fortsatte att växa in i rollen som en svensk musikinstitution med beundransvärd disciplin och mångsidighetännu, så välsignade man oss även på denna skiva med några betonghits. Det blev ingen fjärde klassiker, men att döpa skivan till Omertà var ett berömvärt statement – koderna gäller, fortfarande ingen kärlek till polisen.

Titel/introlåten är granithård. Produktionen håller genomgående hög klass, och på ett respektfullt och genomtänkt sätt låter Salazar-bröderna live-instrument ta plats i sin traditionella blandning av östkust, västkust och svenska ljud.

Cashen Dom Tas var ingen De E Knas, men en helt OK singel, som ändå hyllades i grafitti utmed spårvagnsrutten till mitt dåvarande kneg. Jag kan inte heller hata på Håkan Hellström-låten längre, kanske för att några av Dogges rader gjordes om till en av Kartellens bästa hooks, kanske för att alla Hellström-kopior som förpestar radion gör att man har lättare att stå ut med orginalet – men främst för att det är en bra låt.

Likt Världen É Din – idag har jag svårt att hata på gitarrarbetet där – när text och beat håller en så hög nivå. Och när Dogge blöder i mörkret på Tack Gud över en jazzig DITC-historia, och Cyndee Peters hjälper honom i bön på refrängen, så måste man vara en ganska kallhjärtad ateist för att kunna hata.

The Latin Kings – Förorts problem

Det fanns även plats för till hundra procent kompromisslös boombap (nej, det är inget skällsord) – som Förorts problem. Över klassisk, högklassig svensk betongakustik – tänk BPD:s första skiva uppdaterad av DJ Premier – rappar Dogge att “betongen flyter fram som det vore Noaks ark” genom de landskap där han som liten “brukade becknade zatla från min BMX“, och äldste Salazar-brorsan Chepe avslutar med att verbalt örfila “värstingen som tycker att leva i slum är rätt“, och konstaterar att vi “lever i ett fritt land, men din hjärna sitter inne“.

Det var ett värdigt sätt att sätta punkt i en musikalisk berättelse vars storhet vi ännu inte kan se klart. Arvet från TLK lever vidare.

***

OBS! BONUS! GOD BLESS U TUBENThe Latin Kings – Musikbyrån 2000 Dokumentär

Dec 142010
 

Kan inte säga att jag är ett riktigt fan av Från Hjärtat och Stationen, ännu, men grymt att jag hittade en 2004-låt med Ison & Fille där de gör om en übertüng klassiker utan att det ser dåligt ut. Varken Min hjärna spelar spratt på mig eller Mitt huvud bara jiddrar kan mäta sig i den genren.

Ison & Fille var en skön våg när de kom, och tillsammans med Highwon utgjorde de den viktiga länken mellan TLK och de som nu bär vidare rap-facklan i det här moderata sovjetlandet – AYLA, Kartellen, Labyrint.

Radio 127 var före sin tid. Grymt new school-beat av El Sherrifo.

I backspegeln kan man se att det behövdes sådana här låtar på den tiden. Det finns svensk rap före och efter denna låten, Lär Dig är vattendelaren. Gurmo dödade hela den här netcee-grejen, punchline efter punchline, on the low. (“Du är uttjatad, skaffa dig en ny nisch, våldsironi är bara tecken på en blyg bitch.”) Och bra var väl det. Lyssna på den där musiken idag, det är bara PstQ som håller, resten låter skit.

En skam att Gurmo inte blev större, för ingen spottade sån här svenska före honom.

“Tung låt, men full av tomma ord… Gott råd: fortsätt var underjord!”

Nov 292010
 

En klassiker från en pionjär som ingen pratar om. Freshkusten representerar. Majorna in the building.

Gubb – Respekt

Kristus beat blir aldrig gammalt. Västkusten har aldrig varit så nära DJ Premier-status.

För några år sedan såg jag denna mycket underskattade producent vända skivor i någon källare i Göteborg , och det var som om han hade kikat in i min hjärna och skapat ett set utifrån mina all time old school electro-favoriter. Nästan kusligt, och riktigt tajt.

Jag spelade lite svensk hiphop för några kompisar i Brasilien, och det var främst den här de fastnade för (tillsammans med TLK, så klart). Inte bara beatet, men även berättelsen har något universellt över sig.

för Afrika Bambaataa sa Don’t Stop, och hiphop tog över varje cell av min kropp…

Switch to our mobile site