Helsingborg gör det stort.
Svenska södern är på G säger jag.
Helsingborg gör det stort.
Svenska södern är på G säger jag.
Kiaan och Indigo från svenska södern gör det bättre än de flesta svenska rappers. Kul att se Slow Motion Soundz Europe arbeta med riktiga talanger.
Trevligt att svensk rap lyssnar på en. Helvete vad N låter bra här. Det här är basically en Booba-låt. Precis så Abidaz ska låta. Precis vad landet behöver, till skillnad från tafflig arena trap a la Champions League (en låt som Moms iofs skiner på).
Allt med detta är hundra. Vem och dom här har varit på väg att ta över ett tag nu. Och äntligen en svensk female rapper som är helt tung.
24K påminner om Prodigy: kall och avskalad, får ändå fram massa känslor; sättet han exv. rimmar det vita med Tensta; en jävla känsla i allt från uttal till beatval; tidlös stil.
Och den här och Odjur är det bästa vi hört från BBE. Dom är framtiden.
Nej, alla kan inte bli Zlatan.
Jag ogillar skarpt när framgångsrika artister och atleter ska lura i barn och ungdomar att alla kan göra vad de har gjort. För det stämmer inte. Ni kan slåss om att vara underhållare nummer ett för makten, medan makten skrattar hela vägen till banken. Det finns plats för en av er där uppe, resten ramlar till botten.
Alla kan inte bli en Zlatan. Men alla barn kan bli nästa Malcolm X eller Subcommandante Marcos. Det finns en ordning där alla har sin plats i solen. Där alla kan bli mästare.
- Kom ihåg, er enda chans ligger i att studera, att kämpa så ni kan komma bort från misären.
Vad hände med snuthatet, klasshatet, outsider-perspektivet? Eller even better, vad hände med en utveckling mot att stödja morsorna som strejkar, att organisera sig antifascistiskt, gå samman med sina grannar mot hyreshöjningar, supporta era local feminister och asylrättare, vad händer med att rusta upp våra områden och vända utvecklingen i det här landet?
Kartellen har förfallit till en Palme-nostalgi som pendlar mellan menlös och motbjudande. Deras gamla låtar är klassiker och N en av de råaste i svensk rap, men All in är mer en billig jävla reklamfilm för speldjävulen än ett anthem för underdogs. Bra där med de upplyftande budskapen för 2015. Rösta på sossarna, och alla kan lyckas, bara ni anstränger er tillräckligt. Men precis där ligger problemet, då kapitalismen ser till att några får skina medan majoriteten ska leva i stress och misär. Och det är för helvete inget som går att rösta bort.
Vi har väntat länge på denna och det verkar vara värt väntan. Äntligen en till som skiter i hur andra låter.
Göteborgsk bruksrap, aldrig fel. Hisingen, alltid rätt.
En tid satt jag mycket och letade ny, okänd svensk rap på tuben. I efterhand fick jag dock dåligt samvete av att skriva om de här unga talangerna. Varför?
Kolla på Adam Kanyama. Visst, han rappade grymt då han blev ett namn och hade en för sin ålder imponerande vokabulär. Men gjorde han bra låtar? Nä och det gör han inte nu heller. Han fick inte ro att lära sig det. Rappare måste få utvecklas i fred. Man ska inte släppa in ljus i kameran, och dessutom: har man redan lyckats med musiken, före puberteten, fan ska man rappa om då?
På dagen för två år sedan uppmärksammade jag här en ung rappare från Mölndal utanför Göteborg (tyvärr är hans gamla låtar borta nu). I efterhand är jag glad att jag var ensam om det, för under de här tjugofyra månaderna har han fått utvecklats i fred.
Para Dreams är inget revolutionerande. Titel och tema är tvärtemot helt stereotypt. Men Faaraz har lärt sig att sätta samman och lägga ut sina ord med en personlig prägel. Det låter faktiskt inte som så mycket annat i Sverige, men inte högt nog för att kramas ihjäl av etablissemanget. Inte ännu.
Samboii, bäst i ett annars sömnigt OIAM.