Styles P kickar alltid bars av bly. En av New Yorks starkaste.
Saigon låter som sig själv, efter att ha slösat bort debutskivan på att kanalisera 2pac genom Common eller nåt.
För en gång skull langar Statik Selektah (mannen du är inte med i BCC och du ligger inte på Death Row lär dig stava) ett beat som inte låter som nåt från DJ Premiers papperskorg. Detta New York-anthem luktar inte förbittrad boombap, och när jag blundar tänker jag mer på Frankie Blue Eyes än den där vedervärdiga låten som Alicia Keys snickrade ihop med Martin Timell, förlåt jag menar Jay-Z.