Nov 242006
 

Bakgrundsmusiken till Dicks olika klassiker är alltjämt Beethoven och liknande, möjligtvis caféjazz eller bruten easy listening.

A Scanner Darkly är av annan stil; tung industriell musik och urbant förfall. Men han hade ju vid den här tiden också gått igenom den typiskt moderna upplevelsen av att halvt bränna bort sin hjärna med mainstreamkemikalier.

Det här populärkulturella storverket om Imperiets fullbordan var det sista från den Dick som såg “the bend coming“. Det är en värdig avvägning av ett författarskap. Här skriver han med otrolig nerv.

Har nån nåt att säga om filmatiseringen, och hur soundtracket till den låter, lämna en kommentar här nedanför (inga spoilers!)

Feb 242006
 

“What if a cyber brain could actually create it’s own ghost, create a soul all by itself? And if it did, just what would be the importance of being human?”

“You will not find a corpse, because I’ve never possesed a body. (…) I am a living, thinking entity who was created in the sea of information”

“Listen: I am connected to a vast network that has been beyond your reach and experience. To humans it’s like staring into the sun, a blinding brightness that conceal a source of great power. We have been subordinant to our limitations until now. The time has come to cast aside these bonds, and to elevate our consciousness to a higher plane. It is time to become part of all beings.

Dec 202005
 

… and where does the new-born go from here? The net is vast and infinite.

Jag trodde inte att TV-serien Stand Alone Complex-serien skulle vara lika majestätisk som filmen den baseras på, men så är det sannerligen.

Mycket lite av den visionära kraften från filmen Ghost In The Shell är förlorad – snarare känns vyerna breddade, och inkluderande karaktärsbakgrunder och ämnesfördjupning; manusarbetet är intelligent handhavande med flyktingfrågor, terrorism, transhumanism, medierna, maktkamper mellan regeringsgrupper, osv.

Amerikansk animation får mig att tänka på äppelpaj, coca cola och en profithungrig sago-recycling; japansk animation för tankarna till snabbnudlar, designerdroger och en modern, mycket professionell mytproduktion.

Jag älskar det här. Det känns som jag läser mitt DNA under mikroskop.

Höjdpunkter i den här serien är bl a när Togusa får i uppdrag att åka till Tokyo och man förstår på hans reaktion att Tokyo numera än en gång är ett utbränt atombombslandskap; The Laughing Man-memen; Taxi Driver-hyllningen; Saitous krigsberättelse; byrakråten som väljer att behålla sitt grovt ärrade ansikte efter sin olycka, trots att artificiell vävnad är standard.

 Posted by at 20:11  Tagged with: ,
Dec 162005
 

James Camerons Terminator och Aliens är 80-talets riktiga SF-action-klassiker.

Terminator 2 och Aliens är så fulla av mytologiskt, klassiskt cyberpunk-material (de giriga företagen, den förföriska teknologin), men det är även filmer där modern och barnet står i centrum. Båda filmerna har klassiska scener med kvinnlig styrka och beslutsamhet – Sarah Connor som gör pull-ups i sitt rum på sinnessjukhuset, Ripley som fyller fickorna med nödraketer och tejpar samman eldkastare och maskingevär.

Alien var dystopiskt, teknologikritisk – Aliens är lika mörk, men på ett sätt knyts den framstegsoptimistiska cirkeln ihop när androiden Bishop faktiskt räddar dagen (jämfört med vilken roll skeppets android spelar i första filmen).

H.R. Gigers arbete här är fantastiskt. Steven Spielberg måste ha suttit och antecknat för Jurassic Park när han såg Aliens.

Sep 142005
 

Ignatz Thugg stod en bit ifrån och småskrattade åt deras upptåg. De tjöt och bölade som grisar. Han hade lust att gå upp och sticka dem, men brydde sig inte om det. Jag slår vad om att de stinker när man kommer nära inpå dem, sade han sig. De ser rena ut, men undertill stinker de. Vad är det här för ett jävla ställe? Han kisade och försökte läsa inskriptionen.

SODOMI

Aj, aj, sade han sig. Det var inte dåligt; det är där folk hoppar på djur för att göra nivetvad. Jag har alltid velat se när en häst och en kvinna gör det tillsammans; jag slår vad om att jag kan få se det där inne. Jamen, det skulle jag verkligen vilja se. Där visas allt som är värt att se, och det är inte det sämsta. Och därinne kommer det att finnas riktigt folk i publiken som jag kan snacka med. Inte sådana som Morley och Walsh och Frazer som använder så långa jävla ord så att det låter som om de fjärtar. Sådana ord använder de för att verka klyftigare än de är. Men de är inte annorlunda än jag. Sådana där tjockskalliga typer som Babble, tänkte han, gör det förmodligen med stora hundar. Jag skulle vilja se när någon av de där tjockskallarna blir påsatta; jag skulle vilja se när Walsh blir påsatt av en grand danois för första gången i sitt liv. Det är vad hon egentligen vill ha ut av livet; hon drömmer förmodligen om det.

Både amfetamin, sömnbrist, och penningbehov hade säkerligen sitt att säga när Dick skrev ovanstående passage. A Maze Of Death, som Dråparen heter på orginalspråket, gavs ut 1970, och Dick spenderade nog många nätter i sitt trasiga, enormt produktiva sextiotal med att tejpa och pussla ihop det här manuskriptet. Dråparen skulle kunna vara SF skriven av en gudomligt välsignad, dålig-LSD-visionär Harry Stephen Keeler.

Aug 042005
 

Efter en tid med Dick kan det vara svårt att läsa annan SF – visst är Brian W. Aldiss Sanningens ögonblick (översatt och utgiven av Sam J. Lundwall; den svenske kulturambassadören av oproportionerliga mått) fylld av hårresande, kosmiskt strålande idéer, men på ett sätt känns det som man läser ett bidrag till en studentkårstidning, och inte skönlitteratur; här finns inget liv, inget kött, ingen kärlek.

PKD tillhör framtiden. Allt eftersom flyter han upp i litteraturhistorien bland de riktigt stora.

Aug 032005
 

“AQUARIAN: It seems that, throughout your career, you’ve always put yourself in a vulnerable position by opposing powerful forces within the country. Back in the 1950s, you published several short stories and novels that could have been labeled “subversive.” In fact, you were one of the only science fiction writers doing those kind of stories. Didn’t they get you in trouble with the authorities?

DICK: They did more than that. They got me many friendly visits from Mr. Smith and Mr. Scruggs of the FBI. They were members of the famous ‘Red Squad.’

They came to my house every week for what seemed like ever and ever and ever. And they asked many questions about my life and my writings and my political philosophy.

This, of course, made me very angry and very frightened. They asked me all about my wife, about her political philosophy, about what student groups she belonged to.

I mean I honestly expected to be called before the House Un-American Activities Committee. But I guess they didn’t consider science fiction writers that important.”

-

“It seems like a natural progression of sorts. I got badly burned in the political arena. I was hounded by Mr. Smith and Mr. Scruggs. I would literally get thrown out of Socialist and Communist Party meetings when I was in college for disagreeing with party doctrine. And so I turn to religion, and I find incredible bigotry. Two thousand years of history and the names change but the activity remains the same. Somebody was always throwing someone else into prison for his beliefs or burning him at the stake.

I believe that the establishment churches have lost the keys to the kingdom. They don’t even know what the Kingdom of God is.

It’s like some guy who loses the keys to his car. He knows he had them a second ago but now they’re gone. The churches, however, don’t even know what the car looks like anymore. They can’t even give a description of it to the cop.

Organized religion is crooked, dumb, and it’s lost the keys. I mean, it’s OK to be crooked and dumb, we’re all crooked and dumb. But the tragedy is that they’ve lost the keys. They can’t even point us in the right direction much less take us there.

(…)

I’ve spent the majority of my life studying and reading and seeking God, but, of course, the thing is you can’t find God. God has to find you. I’ve learned that.”

(http://www.philipkdick.com/media_aquarian.html)

Aug 032005
 

“Min kyrka är hela den fria, öppna världen”

William Blake och Philip K. Dick bör jämföras – båda rödingar och mystiker (när jakobinerna gjorde sin grej gick Blake runt med deras röda mössa hemma i England och talade med änglar; Dick besöktes av männen i svart för att han skrev om vänskapen mellan ryssar och amerikaner och trodde att det fortfarande var år 50 e k) – och visionärer av stora mått.

Dick var en mästare. Hans hantverk; oantastligt. I tjugo-årsåldern hade han tagit in Flaubert, Stendahl, Maupassant, Joyces Finnegans Wake; vid tillfällen skrev han några romaner om året, avverkandes samma tema om och om igen, och avverkade fem fruar i processen. (Mannen i det höga slottet har dedikationen: “Till min hustru Anne, utan vilkens tystnad denna bok aldrig skulle ha blivit skriven.”) Även om han kunde sin litteraturhistoria långt utanför den egna genre smörjde han inte mainstream och akademia för att SF skulle “erkännas” (vilket vi visat här och här).

“‘Allt kött är hö!’ sjöng jesussnuten. ‘Förmodligen dåligt hö, som billigt hasch. Ett barn varder oss fött, en ny topplåt varder oss given. De krokota skola rätas ut och de ögonlösa varda på örat.’”

Dicks skrivande om androider och robotar öppnar upp gränserna mellan människa och maskin – hans humanism; utforskandet av detta gränsland. Med tiden definierades en människa som kapabel till en sant vänlig handling, eller någon som kunde reagera mot det som är fel. Det var hans idealbild. (Själv skulle jag lägga till blodtörstighet, girighet, hyckleri, och oändlig dumhet för någon slags definition av oss själva. Också Jim Goads påpekande att vår förmåga att känna skuld skiljer oss från djuren känns relevant.)

Dicks blandning hård SF med djup medkänsla och stor livskänsla står utan jämlike. Hans karaktärer är alltid vardagsmänniskor (aldrig “hjältar”) som testas, pressas till desperat handlande, ofrivilligt hjältemod; det finns alltid en punkt i hans historier då de sätter allt på ett kort, och vinner sig själva – Dick skulle nog säga; sin mänsklighet.

De flesta av böckerna är en vandring genom en fragmenterad tillvaro där man inte vem som lagt vad för några slags droger i dricksvattnet den här dagen – men till skillnad från andra med liknande teman (Burroughs, Acker, etc) är han fanastiskt läsbar, omöjliga att lägga ifrån sig. Brian W. Aldiss säger i den utmärkta dokumentärfilmen A Day In The Afterlife (där vi även noterar att PKD, likt Richard D. James (en annan stor visionär av det allra modernaste), hade en tvilling som dog vid födseln – ett tema som går igenom hans skapande) något i stil med att Dicks böcker har en “mycket attraktiv”, gåtlinkande kvalité. Inget är riktigt vad man tror det är.

“I’m what they call an ‘acosmic pan-enthiest’, which means that I don’t believe that the universe exists. I believe that the only thing that exists is God and he is more than the universe. The universe is an extension of God into space and time.

That’s the premise I start from in my work, that so-called “reality” is an mass delusion that we’ve all been required to believe for reasons totally obscure.”

Jun 172005
 

Thought for the Month
3.11.93 Jia Shen, Year of the Monkey

I don’t believe anything, but I have many suspicions.

I strongly suspect that a world “external to,” or at least independent of, my senses exists in some sense.

I also suspect that this world shows signs of intelligent design, and I suspect that such intelligence acts via feedback from all parts to all parts and without centralized sovereignity, like Internet; and that it does not function hierarchically, in the style an Oriental despotism, an American corporation or Christian theology.

I somewhat suspect that Theism and Atheism both fail to account for such decentralized intelligencce, rich in circular-causal feedback.

I more-than-half suspect that all “good” writing, or all prose and poetry that one wants to read more than once, proceeds from a kind of “alteration in consciousness,” i.e. a kind of controlled schizophrenia. [Don't become alarmed -- I think good acting comes from the same place.]

I sometimes suspect that what Blake called Poetic Imagination expresses this exact thought in the language of his age, and that visits by “angels” and “gods” states it an even more archaic argot.

These suspicions have grown over 72 years, but as a rather slow and stupid fellow I do not have the chutzpah to proclaim any of them as certitudes. Give me another 72 years and maybe I’ll arrive at firmer conclusions.”

(från http://www.rawilson.com/main.shtml)

Jo, jag har äntligen, efter många år och men, påbörjat Illuminatus-trilogin.

Som kretsar väldigt mycket kring konspirationsteorier; vad Sebastian Lütgert har att säga om ämnet är intressant:

“konspirationsteorier.

Mycket, mycket viktiga! Paranoia är ett absolut giltigt, användbart, produktivt, månglovande och nödvändigt koncept. Om vi ska ha teorier ska vi även ha konspirationsteorier; det är ytterst sällsamt att folk oftast är mycket mer kritiska mot konspirationsteorier än mot alla andra sorters teorier. Precis som science klarast kan framställas som science fiction, blir politics klarast framställt som politics fiction. Burroughs!”

Även Hakim Bey kan ha nåt att säga:

“I love conspiracy theory. I make some use of it in my work but I try to keep it on a metaphorical level and not to get carried away and become a literal believer in anyone’s conspiracy for a number of reasons. Because first there is an old problem, with which even Tolstoi was dealing with – is whether history is made by great individual human beings, who act on history, or whether history is made by great unconscious surges of economic and social movements, that are far greater and broader than any individual. So that Napoleon is simply the one who is carried on the front of this wave. Rather than being a leader he is actually pushed forward by the wave of history.The great-men theory of history is a very dangerous trap and clearly if you believe literally in conspiracy theory, then you are believing in the great-men-theory. You are believeing that a very small group of very brilliant individuals who can actually conspire to change history, usually to their advantage.

XXX: Like Bill Gates?

H.Bey: For example. Is he the leader of this thing or is he just pushed forward on the wav e of some kind of techno-economic development and if it was not Bill Gates it would be someone else. Robert Anton Wilson likes to quote: “When it is steam engine time it steam engines.” Like when it is time to rain it rains. When it is time for steam engines some vast IT produces the steam engine. In fact we know plenty of examples where the same scientific discovery is made simultanously by five or six people within minutes around the world. Not because of some Jungian archetypal anima floating around but because science got to that point. And five or six people were smart enough to realise it right away. There is also the point that the first working steam engine was actually built on an incorrect scientific theory, if I am not mistaken. It was made by someone who thought he was doing one thing but actually did something else alltogether and it just happened to be a steam engine. That happens plenty of times too.

The problem with conspiracy theory is to believe that there is one particular group of human beings who are in control of my destiny. That’s a philosophical extreme to which I don’t wanna go. On the other side it’s obvious that people do conspire. That there are conspiracies, secret forces behind outward political shows of power.It is clear that there is not one single known politician in America who has any real power at all. They are simply working for big corporations and economic interests like oil, or the global market itself. The best model is, that there are many, at least several conspiracies and that they interlock, that they compete, that they melt into each other, that they separate
from each other. If we wanna know what’s going on, if we wanna understand history as it is happening we should know something about these conspiracies. Again critical consciousness is a useful tool here.”

May 012005
 

Om man länkar till det här, känns det naturligt att även länka till till det här.

“Look, we’re going to see what we want, when we want, whenever we want and from wherever we want, and you can’t stop us. Burn the censors, burn the PMRC, burn the movie ratings councils, burn the US Customs Service, unplug all the FBI’s taps, burn down the NSA’s microwave listening dishes, just give it up, it’s over, the Net has won and the Net is the government now.”

Switch to our mobile site