Mar 012012
 

Chav-hate has even trickled into the popular music scene. From the Beatles onwards, working-class bands once dominated rock, and indie music in particular: the Stone Roses, the Smiths, Happy Mondays and the Verve, to take a few popular examples. But is is difficult to name any prominent working-class bands since the heyday of Oasis in the mid 1990s: it is middle-class bands like Coldplay or Keane that now rule the roost in music. ‘There has been a noticeable drift towards middle-class values in the music business,’ says Mark Chadwick, the lead singer of rock band the Levellers. ‘Working-class bands seem to be few and far between.’ Instead there’s an abundance of middle-class impersonations of working-class caricatures, such as the ‘mockney’ style of artists like Damon Albarn and Lily Allen.

(p. 133, Owen Jones: Chavs – The Demonization of the Working Class)

Feb 272012
 

Chavs – The Demonization of the Working Class (s. 27) konstaterar Owen Jones att endast en handfull av alla brittiska journalister  har arbetarbakgrund. Över hälften av dem har gått på privatskola, att jämföra med en fjortondel av hela landets befolkning.

En chefredaktör han talar med gissar att medianinkomsten är runt £ 81,000. Den ligger egentligen på £ 21,000.

Hur ser det ut i Sverige?

När klyftorna ökar blir klassresor svårare att fullborda. I medelklassyrken hittar vi medelklasskids, och beskrivningen av världen blir därefter.

Det man inte känner till – förorterna, småstäderna, glesbygden, arbetarklassmiljöer i stort – exotiseras och demoniseras. Att termen white trash blivit vanligare på senare har att göra med detta, liksom en rad andra fenomen.

För några veckor sedan läste jag en undersökning över vilka partier svenska journalister röstar på, men jag tror att klassbakgrund skulle säga mer om deras verklighetsuppfattning. Parlamenterande är, när man tänker efter, trots allt inte mycket mer än en piss i det politiska havet.

Switch to our mobile site