Vi pumpar fortfarande The Jacka varje dag. Bättre än Cormega, Rakim, Z-Ro, Lil Boosie, Tragedy Khadafi, och för mig och för tillfället viktigare än både Pimp C och Scarface. Levd och levande litteratur, helt nödvändig, samtidigt komplex och okonstlad. Vila i frid.
“I don’t like rap, unless you live your songs
But if you don’t like Jack, you haven’t lived at all
Before you just hate why don’t you give your all
Seems you got all the answers but won’t shock the world“
The Martorialist och Thomas beskriver storheten i The Jackas katalog bättre än vad jag kan, men ändå:
Det är han jag lyssnat mest på de senaste åren. Man tröttnar inte på hans musik, så genuin att det är jobbigt. Tänker att A$AP Yams (vila i frid) sa det bäst, att en rappare främst bör mätas efter hur mycket game han ger dig, och att det är bra att man äntligen har börjat bedöma rappare efter hur bra låtar de gör snarare än “skills”… men jag inser att The Jacka själv ännu bättre definierade varför han tillsammans med Z-Ro, Boosie, Pimp C och Cormega tillhör den handfull rappare som verkligen betyder något:
“I don’t like rap, unless you live your songs“.
“‘I’m not trying to make you like what I’m saying’, he explains. ‘I’m trying to get into your soul.’”
Jag förbluffas dels över att The Jacka inte är mer uppskattad i Sverige (men misstänker att den genomsnittlige lyssnaren här är så fördummad att hen värderar “skills” över soul), och dels över att jag fortfarande upptäcker låtar med honom. Vissa grejer med honom är så catchy att de oundvikligen blev lokala radio-hits, andra låtar är den mest äventyrliga rap music du överhuvudtaget kan lyssna på. Fuck den där “experimentella” skiten. (The Jacka uppfann cloud rap, och Lil B och Main Attrakionz var hans fans).
The Jacka är den mest ödmjuka rapparen jag har träffat. När vi intervjuade honom för några år sedan gav han oss över en timme av real talk och hyllade t.o.m. våra halvkackiga Adidas- och Kappa-tracktops och vårt hasch (jag menar snubben växte upp i norra Kalifornien). The Jacka skrev mästerliga låtar om livets alla motstridiga aspekter, och även om denna ödmjukhet; See It Threw är nog den vackraste låten som skrivits om the rap game, och det är en typisk The Jacka-hook på så sätt att den rymmer en hel världsbild och en hel filosofi.
Rap har förlorat en av sina viktigaste röster. Att han föll offer det gatuvåld vars konsekvenser han genom hela sin karriär beskrev med ojämförligt djup och intensitet är bottenlöst sorgligt.
Vila i frid, Shaheed “The Jacka” Akbar.
“I don’t like rap, unless you live your songs”
På Thizzler upptäckte jag att The Jacka har ett tape med Blanco nånting, helt proddat av Araab Muzik, och med Husalah, Lil Rue och Freeway som gäster. Mer intressant samarbete än bra. Beats och raps gifter sig mindre väl (även om en autotunad Husalah på hooken självklart är dunder).
Då är Find A Way med AOne och Ask God bättre; The Jacka-musik så som den ska låta.
Ampan och Jack tar täten igen när det gäller moderna och eleganta maffia-soundtracks. Denna hade passat fint på Devilz Rejectz 2 AKA lätt ett av de senaste tio årens fem tungaste tapes.
Medan The Jacka ibland kan framstå som lite sömnig så har Ampichino bara lagt det benhårt på sistone. Dags att kolla in några tapes med honom nu…
It’s Husalah over a pretty dope beat – that’s obligatory.
Where’s that new album, though?
(via Chicken-N-Kalinka)
http://www.youtube.com/watch?v=emarXDkJoIk
The internet has failed us thus far by not providing a comprehensive Husalah-does-various-activities-tumblr or something.
> Joe Blow & Husalah – I’m God
Gud välsigne Thomas från 100 Grand On My Wrist, Yeah Lifse Sucks för denna.
Nästan lika bra som när herr Ranelid går loss över detta klassiska beat.
As evident on the photo above, Hus-Alah AKA Jesus Cristo AKA your favorite rapper has not only very good taste in gear, but also in rap music.
The Jacka with Squadda B and Fed-X. You know that Main Attrakionz got a song coming with The Jacka… over a Rob Lo beat, right?
Also found three new songs from Squadda B, the first two from his next tape, Squad Ready – I Declare War, the other a collabo with San Francisco rapper DaVinci.
DaVinci, Dieselino & Squadda B – Top Shelf (prod. Big D)
Squadda B – Azz Bitch / We Got That Loud (Facebook Exclusive)
http://www.youtube.com/watch?v=QdBt4nbAvkE
Ingen annan artist får mig att vilja skaffa bil och ersätta hela min garderob med vita tishor lika mycket.
Hus-Allah AKA Jesus Cristos katalog är lite rörig och beatskvalitén varierar, men det kanske är något som hör samman med den artistiska otämjdhet som han representerar. Vildheten. Så vitt jag vet så skriver han inte ens ner sina texter. No Hova.
Här är en mer sammanbiten sida av honom, i sällskap av The Jacka och Too Short.
http://www.youtube.com/watch?v=EIeYmph_sUg
Besides being one of the dopest rappers out, Husalah has great taste in gear.
You have seen him rock the soccer jerseys over the years, and asked yourself, time and time again: Does this go deeper than fashion? Does Husalah really know how to play the world’s greatest game?
What’s the difference between me and you? That I boldly go after the truth in pressing matters such as these, spending my free hours and my last drop of energy in the world’s libraries and on the information superhighway, to be able to enlighten you, the reader (AKA ask his manager on Twitter).
Researching the subject further I find a year-and-something old youtube with him, standing around on the green soccer fields belonging to San Fransisco-based Stompers FC. To the camera, he claims to be in negotiations with the team, something their official youtube channel seems to confirm:
“Stay tuned more STOMPERS and HUSALAH media to come. Maybe even a Stompers theme song by Hus.“
Mayn, take a look here at his very own soccer inspired shirt. Under the image of the rooster, which “symbolizes the heart of a fighter”, it reads Mob Figaz… a must have item… the most gangsta football-related shit since Maradona hung out with Italian mobsters.
The big question here is not whether a rapper has real football skills or not, but rather: will other rappers and the people who listen to them also start wearing paraphernalia inspired by the sport soon?
I can only speak for what I have seen around my parts, but it seems like the hood has replaced the typical American hiphop gear as the standard street uniform with a more lowkey, homegrown European look. Above the omnipresent Air Max you’re more likely to see some decidedly non-baggy blue jeans or AC Milan and FC Barcelona track suits, varied with traditional casual brands such as Fred Perry and Lacoste, and at times Burberry or Fila.
This lowkey and (compared to traditional hiphop gear) understated look goes well with trends in current rap fashion. As America’s grip on the planet weakens, this will also show in popular culture. In a couple of years they will not set trends like they do now.
In his book Perry Boys, author Ian Hough (quoted above from an interview with Vintage Gear Addicts) paints a larger narrative for this tradition.
Born on the streets of Manchester and Liverpool in the late seventies, Hough places the Perry Boys (or as their successors are know nowadays – the casuals) at the end of a line of dominant subcultures of Britain, one more provocative than the former, from beatniks to greasers, mods, hippies, glam rockers, and peaking with the punks in 1977.
With the casuals, that same energy, hunger and rebellious spirit went permanently underground, coded in details instead of grand gestures and circus tricks (hello crustpunks). While the more provocative subcultures lived on – fragmented, intermingled, half-dead – the streets went for camouflage instead of flash. Trends died out, but the tradition lived on, stronger than ever.
