“You know my pops is from Memphis. Used to go out there every summer, riding around listening to The O’Jays and shit…“
Så här ska en hardbody karate rap-duett låta. Cassiano-samplingen så jävla överlägsen. Hela Concealed-tapet är sambal och piri piri.
Vet att jag redan borde kollat in det här. Vilket jag kan säga om så mycket annan Memphis-musik. Men Drumma Boy-producerat är extra intressant.
(via Antabuz)
Ingen aning om vad han sysslar med i dagsläget.
Att vara nere med David Banner är ingen garanti för att automatiskt slungas in i rap-scenens rampljus och stanna där, oavsett hur bra musik man gör. Och lyssnar man igenom det enda mixtape som Marcus har lämnat efter sig så är det de David Banner-producerade låtarna som sticker ut som en rostig Trabant bland en rad väloljade Cadillacs.
Tråkigt nog är tystnaden efter det tapet total. För att höra ett odödligt mästerverk som Show U How får man vända sig till hans Myspace-sida.
Den tillbakalutade stilen och de välskrivna raderna för osökt tankarna till en sammanbiten Devin The Dude, och jag vet inte vem som är ansvarig för den funk som bär fram honom, men jag vill tacka honom. Likt insatserna i båset så har skiten sin helt egna twang. Det påminner om mycket, men liknar inget.
“me and my middle finger – thats my entourage”
Fattar inte ett ord men önskar innerligen att mer svensk rap hade en sån här god asocial vibe.
Vilket jävla beat va. Vad e grejen med Finland och Memphis-influenser?
Man kan svårligen säga att Young Buck har behandlats annat än styvmoderligt av industrin.
Ändå finns det värre öden än att spela in roliga videos och tunga låtar med gamets objektivt sett bästa rappare.