Inte världens mest dynamiska låt och vad fan har Lil Blood och Philthy Rich på sig? Men gillar nya bekantskapen Bruce Banna, och det är Joe Blow och Mozzy på samma låt! Och här är en till video! Kollar in skivan One Mob första jag gör när jag vaknar imorgon.
Mondre and Joe Blow flowing very naturally over this east coast-sounding instrumental, and I’m feeling the bleak, inner city, New Jersey Drive-feel of the video. Not your typical Bay Area-rap song.
“I can never leave my chop’, it’s my mother and my pops
I was raised by the streets, it’s the only thing I got“
The Jacka is the hardest rapper out.
För att ligga så nära sin mentor The Jacka i flow, attityd och ämnesval så lyckas ändå Jocke Blås låta helt unik.
Som hans alias skvallrar om så ligger dock perspektivet närmare the everyday man. Detta blir tydligt i videon, där Jocke struttar bland vykortsvyer i sin hemstad tillsammans med sin lilla dotter, som avslutar det hela med en charmig freestyle. Check a real girl out.
Ny slap från Joe Blow.
Videon filmad i England.
> Joe Blow & Husalah – I’m God
Gud välsigne Thomas från 100 Grand On My Wrist, Yeah Lifse Sucks för denna.
Nästan lika bra som när herr Ranelid går loss över detta klassiska beat.
If The Jacka could be said to have made based music and cloud rap before Lil B and Main Attrakionz, then the first artist on his The Artist Records makes post-cloud rap… in the sense that the beat for Real Against Fake clearly is some Clams Casino shit. Now I don’t know who’s behind it, nor if he’s familiar with the work of the New Jersey-raised beat provider for Asap Rocky, Mac Miller, Havoc, etc… but that ten-fingers-to-the-sky sound is without a doubt present here, too.
The Jacka was telling us about Joe Blow when we interviewed him, but dude’s whole demeanor is just so humble and unassuming that the name kinda got lost in the blur of the interwebs… sometimes we just lose focus like that… but after finally having digested You Should Be Paying Me, it’s nothing to say that it’s a top ten release of 2011.
No weak verses, no rushed guest appearances, no trend hopping radio joints, strictly slapping beats, and the kind of life weary lyricism from the protagonist that only the makers of the finest of mob music provide.
(BONUS VIDEO:)