Någon på tuben säger: “R.I.P to Half A Mill. I became a fan instantly after hearing this song. I knew that he was Nas equal lyrically.”
Jag skriver under på de två första meningarna – men Nas är bättre rent tekniskt.
Däremot är Half A-Mill mer konsekvent och känslomässigt intensiv, och det väger minst lika tungt. Låten ovan bevisar även att han kunde välja beats, och något ännu viktigare: hur man rivstartar en låt. “I wake up in the morning eight o’ clock, cock my glock. / My block is filled with alcohol and drug abusers. / They’re losers. Little niggas are pushing Land Cruisers.”
Nu måste jag se filmen som spelades in om honom.