gonzo » > BRYTBURKEN.SE

Intervju med Fredrik Edin, del två

Nov 162009

(Del ett och tre)

Jag håller på att skriva lite om Hunter S. Thompson. Vad jag tänkte fråga dig om är din relation till honom. När började du först läsa honom?

Jag började läsa honom när jag började plugga. Jag började plugga ganska sent, när jag var 26-27.

När var det här?

Det måste ha varit 15 år sen. Mitten av 90-talet.

HST är lättillgänglig idag. Du har filmen Fear And Loathing In Las Vegas, alla vet vem han är. Hade man en annan bild av honom på den tiden?

Det var strictly underground. Jag började skriva när jag var runt 30, men jag hade börjat intressera mig för både journalistik och skrivande och fick tag på en av hans valkampanjsböcker när jag var i London. Det var Better Than Sex eller den som handlar om när Nixon blev…

Fear And Loathing On The Campaign Trail.

Ja, någon av dom. I början var det bara, “Vad fan är det här?” Jag fäste inte så stor vikt vid det faktiskt, jag tyckte det var intressant men inget jag tänkte så mycket på innan filmen dök upp. Efter jag såg den läste jag allt som jag kom över med honom. Det var precis innan jag började journalisthögskolan. Jag tror aldrig jag hade gått klart där om Hunter S. Thompson inte hade funnits. Det var ett förfärligt klimat. Jag tyckte de flesta där var helt galna på nåt sätt. Hela den här grejen om att de gjorde konskevensneutral journalistik och att dom speglade verkligheten, kanske inte objektivt men sakligt. Det kändes förljuget på nåt sätt. Det kändes som: “Jag vill göra tvärtom, jag vill göra som Hunter S. Thompson”. Som bara utgick från vad han själv kände och tyckte i olika situationer, vilket jag tror är vad alla journalister gör. Men några låtsas att “vi är så sakliga och vi tycker ingenting och vi tar inte ställning”. Fast det gör dom i högsta grad. Min främsta koppling till honom är att han har tagit mig igenom journalisthögskolan.

Jag frågade Jim Goad vad han tog från Thompson. Han sa att när han läste till journalist fick HST honom att inse att man kan rapportera och skriva sakligt och med bra faktaunderlag utan att förlora sin personliga stil. Det är väl ungefär som du har sagt här.

Det är skönt att ha samma fragment av en livshisoria som Jim Goad av alla människor. Han verkar väldigt speciell. Jag tycker han växlar mellan att göra helt briljanta saker till att vara mest dum. Särskilt i Shit Magnet som bara handlar om att han misshandlar och sviker sin fru och är otrogen.

En del delar är väldigt bra. Men det är som du säger. Först så får man ha 20 sidor med hans bekymmer med sin psycho-flickvän, och sen har man 50 sidor där han totalkrossar det amerikanska samhällets föreställningar om fängelsesystemet. Det är extremt välresearchat och välformulerat.

Han kanske behöver en redaktör. Han är oerhört begåvad men kan inte låta bli att ha med några sidor som är direkt dumma i alla sina böcker.

Framförallt är han väldigt färgad av det amerikanska samhället tycker jag. Hans samhällssyn är väldigt individualistisk och det finns inget hopp om förbättring.

(Del ett och tre)

<?xml version=”1.0″ encoding=”UTF-8″?>
<PatternClipboard.BlockBuffer doc_version=”0″>
<TrackColumns>
<TrackColumn>
<TrackColumn>
<Lines>
<Line index=”0″/>
<Line index=”1″/>
<Line index=”2″/>
<Line index=”3″/>
<Line index=”4″/>
<Line index=”5″/>
<Line index=”6″/>
<Line index=”7″/>
<Line index=”8″/>
<Line index=”9″/>
<Line index=”10″/>
<Line index=”11″/>
<Line index=”12″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>C-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”13″/>
<Line index=”14″/>
<Line index=”15″/>
<Line index=”16″/>
<Line index=”17″/>
<Line index=”18″/>
<Line index=”19″/>
<Line index=”20″/>
<Line index=”21″/>
<Line index=”22″/>
<Line index=”23″/>
<Line index=”24″/>
<Line index=”25″/>
<Line index=”26″/>
<Line index=”27″/>
<Line index=”28″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>C-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”29″/>
<Line index=”30″/>
<Line index=”31″/>
<Line index=”32″/>
<Line index=”33″/>
<Line index=”34″/>
<Line index=”35″/>
<Line index=”36″/>
<Line index=”37″/>
<Line index=”38″/>
<Line index=”39″/>
<Line index=”40″/>
<Line index=”41″/>
<Line index=”42″/>
<Line index=”43″/>
<Line index=”44″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>C-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”45″/>
<Line index=”46″/>
<Line index=”47″/>
<Line index=”48″/>
<Line index=”49″/>
<Line index=”50″/>
<Line index=”51″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>A-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”52″/>
<Line index=”53″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>F-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”54″/>
<Line index=”55″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>D-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”56″/>
<Line index=”57″/>
<Line index=”58″/>
<Line index=”59″/>
<Line index=”60″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>C-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
<Line index=”61″/>
<Line index=”62″>
<NoteColumns>
<NoteColumn>
<Note>C-4</Note>
<Instrument>06</Instrument>
</NoteColumn>
</NoteColumns>
</Line>
</Lines>
<ColumnType>NoteColumn</ColumnType>
</TrackColumn>
<TrackColumn>
<Lines>
<Line index=”0″/>
<Line index=”1″/>
<Line index=”2″/>
<Line index=”3″/>
<Line index=”4″/>
<Line index=”5″/>
<Line index=”6″/>
<Line index=”7″/>
<Line index=”8″/>
<Line index=”9″/>
<Line index=”10″/>
<Line index=”11″/>
<Line index=”12″/>
<Line index=”13″/>
<Line index=”14″/>
<Line index=”15″/>
<Line index=”16″/>
<Line index=”17″/>
<Line index=”18″/>
<Line index=”19″/>
<Line index=”20″/>
<Line index=”21″/>
<Line index=”22″/>
<Line index=”23″/>
<Line index=”24″/>
<Line index=”25″/>
<Line index=”26″/>
<Line index=”27″/>
<Line index=”28″/>
<Line index=”29″/>
<Line index=”30″/>
<Line index=”31″/>
<Line index=”32″/>
<Line index=”33″/>
<Line index=”34″/>
<Line index=”35″/>
<Line index=”36″/>
<Line index=”37″/>
<Line index=”38″/>
<Line index=”39″/>
<Line index=”40″/>
<Line index=”41″/>
<Line index=”42″/>
<Line index=”43″/>
<Line index=”44″/>
<Line index=”45″/>
<Line index=”46″/>
<Line index=”47″/>
<Line index=”48″/>
<Line index=”49″/>
<Line index=”50″/>
<Line index=”51″/>
<Line index=”52″/>
<Line index=”53″/>
<Line index=”54″/>
<Line index=”55″/>
<Line index=”56″/>
<Line index=”57″/>
<Line index=”58″/>
<Line index=”59″/>
<Line index=”60″/>
<Line index=”61″/>
<Line index=”62″/>
</Lines>
<ColumnType>EffectColumn</ColumnType>
</TrackColumn>
</TrackColumn>
</TrackColumns>
</PatternClipboard.BlockBuffer>

Into the wild, onto the streets

Uncategorized 2 Responses »

Jul 082009

Into The Wild är inte direkt en tillfredsställande film. Den rymmer visserligen fantastiska naturvyer och berör viktiga ämnen, men alltför ofta sitter man och skruvar på sig; inför huvudpersonens totala brist på perspektiv och ödmjukhet; inför filmmakarnas hängivna oförmåga att problematisera materialet och gå utanför det givna.

Tonårsupproret blåses här upp till en absurd grad: huvudpersonen lämnar en dag hemmet utan att ta farväl, liftar iväg över Nordamerika för att sedan försvinna i Alaskas vildmark – utan att ens skicka ett vykort till föräldrarna så dom vet att han fortfarande lever.

into_the_wild_03

En scen minns jag speciellt. Han har svårt att finna mat i det ödsliga Alaska, och halvt svältgalen fäller pojken en älg. Eftersom hans kunskap om slaktandet och tillvaratagandet av vilt sträcker sig till några nedkladdade rader han fick berättade för sig i Texas, så fuckar han processen. Köttet börjar ruttna och äts av maskar, skogens konung är död. “Ett av mitt livs största tragedier”, skriver han i sin lilla pretentiösa dagbok. Visserligen sant. Att stadsortssprätten överhuvudtaget känner sig jämlik med, eller värre, att han tror sig ha rätten att skjuta och äta upp det mest majestätiska av djuren, det har han mage till. (Älgen själv hade säkert något intressant att säga i frågan.)

Detta får mig att tänka på en annan älgskjutning. I dokumentären Gonzo får vi veta något om Hunter S. Thompsons liv. Hans fru var gravid med deras första son, och tyvärr hade de ont om pengar – Hunter försökte försörja dem som frilansjournalist. Men han gillade att jaga, så under hela graviditeten fick frun äta älglever, sallad, mjölk – och inget annat. Detta var trots allt Amerika och det fanns inga rika föräldrar att förlita sig på. När han hade ihjäl älg var det för att nära sin ofödda son. Huvudpersonen i Into The Wild gör samma sak för att nära sitt lyrisk-melankoliska ego. HST framstår för övrigt som långt mer sympatisk då han under hela sin livstid framställde sig som ett Freak, en droggalning, vapenfetishist, sportfåne, alkoholist, fartdåre, en labil männsika, osv. – men aldrig som en självgod, rättfärdig skönande. Ändå bidrog han i livet till att flytta fram våra positioner otroligt mycket mer än både pojken i filmen och dess regissör, den genomblöte kändisliberalen Sean Penn.

IntoTheWild

Trots detta lyckas Into The Wild påminna oss om något viktigt: Naturen. Skogarna. Snön. Floderna. Öknen. Djuren. Haven. Hur förhåller vi oss till dem? Att detta hamnat i skymundan är inte bara ett misslyckande för “vänstern” och för “alternativa rörelser”: det är ett enormt nederlag för hela det här samhället, för civilisationen i sin helhet.

American MONDO

Uncategorized No Responses »

Jun 082007

The killing of America är fullspäckad med fantastisk dokumentation från ett ett desillusionerat amerikanskt 60-tal och det därefter följande dekadenta, nergångna 70-talet. Den här Mondo-liknande rullen börjar med avrättningar av JFK, Bobby K och MLK, attentatsförsök på Reagan och George Wallace, och går över i snabba bitar med sektledare som Jim Jones (häpnadsväckande klipp från farmen) och Charles Manson, seriemördare som Berkowitz, Gacy och Bundy, och förbluffande filmklipp kring mindre kända pistolmän och knäppskallar, vilket varvas med stämningsskapande scener från demonstrationsskjutningar, upplopp, och allmän punk-, porr-, och prostitutionsdekadens.

Här utandas en groovy, svartsynt tidskänsla som Runkbåset är svagt för. Se till att ladda ner, det är lite som att få andra numret av ANSWER Me! i en sliskig, sensationalistisk en-och-en-halvtimmes AVI-fil.

Hiphop-artisten, porrfilmsregissören och metal-gitarristen Ronnie Braunstein (även känd som Necro) är en samtida Mondo-konstnär. Hans öga för världen har samma direkta, råa, explotativa, ibland sadistiska kvalitéer som Mondo-traditionen äger. Human Consumption är det hittils bästa exemplet på vad jag menar med Necro som genialisk Mondo-rappare.

Bloodsucking Freaks är för Necro vad The Education Of Sonny Carson var för Ironman och Mothership Connection var för The Chronic. Den här explotativa, sadistiska skiten är väl det som han gåg igång på, samplingsvänligt lågbudgetvåld och sjaskiga New York-miljöer. Filmen samplas bl a på Evil Shit, This Is Not An Exercise, Frank Zito, och förut nämnda Human Consumption. Spana in videon till White Slavery om du vill räkna influenser.

Ill Bill är även han en mästare i nattsvart Americana, även han är ur Den Stora Smutsen. Edge Play från The Sexorcist är tråkiga live-beats och riktningslösa groteskerier från Necro och Mr Hyde, men Bills vers löper precis som ett brev till en porrtidning, och det är genialiskt. Andra juveler från den skivan heter Suckadelic, Out Tha Pocket och Who’s Your Daddy.

Men Bill är inte lika negativ som sin lillebror. När en journalist frågar honom när han var riktig förbannad senast, så vill han inte ge något svar, utan menar att man inte bör uppehålla sig vid sådant negativt tänkande, det håller dig bara från att växa ur din egen misär. Dylika tankar om personlig uppbygglighet och likgiltlighet bort från negativa levnadsmönster finner vi i filosofihistoriens mest kärnfulla och fruktbara avkrokar.

Ill Bill är en solskenshistoria, som gått från droger, våld och fattigdom i Brooklyns Glenwood Projects och flera misslyckade skivbolagskontrakt och en slitsam underground-tillvaro, till att arbeta med ikoner och legender som Raekwon, Killah Priest, Styles P, B-Real, DJ Muggs, House Of Pain, M.O.P, DJ Premier, Pete Rock, Large Professor, etc. – och detta med all sin intregitet och sin egenart intakt. Från en mörk Mondo-tillvaro har han lyckats våldta den amerikanska drömmen med ett vinnarens leende.

”Happiness Is A Warm Gun, Run In Your Crib…”

Uncategorized 2 Responses »

Dec 212006

Kanske var äventyret som sommardag det finaste som 60-talets ljusa, konstruktiva sida, dess apollonism gav oss?

Dagen som något att ta vara på, en solekonomisk, upprät hållning (Ekelund – “Vill du hålla dig upprätt – : fall, på knä“), en gränsöverskridande nyfikenhet och vördnad inför den jordiska vävnaden, nedärvd genom underjordiska ambassadörer som Herman Hesse, Alan Watts, Henry Miller och Timothy Leary (som på sitt sätt var kopplingsstationen mellan Wien, Dublin och nätverksöverskridandet).

LSD-trippen som naturupptäcktsfärd, marijuana politics, kommunalt boende, gemensamt skapande, och den grynande hemdatorrörelsens teknikbejakande är sådant som spritt för vinden lever vidare i populärkulturen – och som brändes ut alltför snabbt på 60-talet, för att det saknades breda, underjordiska rötter till kulturarvet (här får vi ge props till Burroughs för att han kunde ge Kerouac Céline att läsa, om det var till nån nytta är en annan fråga) och till arbetarrörelsernas försök.

(Ännu en dag närmare framtidens ultravioletta gryningar, säger programmeraren efter ett dagsverk i maskinparken, och ett gott dagsverk även för Burroughs i textverkstaden.)

På andra sidan tidsandan satt John Waters och andra entarte filmkünstnären, spyfulla av allt kärleksprat, och drömde om sin Hate Generation.

På 70-talet fick de sin chans.

När den sadistiske ynglingen med keps och hängslen brakar in i de ombonade medelklasshemmen för att plundra och våldta (A Clockwork Orange, I Spit On Your Grave – författarhem i båda filmerna!) visar han att 60-talets drömmar om samhällelig fred och en fredens kultur är över. Tidsandan tog inte slut, men ruttnade in i 70-talet. De kulturella frihetssträvandena gjorde rum åt mycket nytt, och inte bara människans mest finstämda föresatser.

En film som Last House Of The Left är en tattarcirkus av sadism och ändamålslösa övergrepp. Inget finlir, men det är nåt med tidsandan och filmskaparens vilja att chocka i den här sortens rullar. Här tillåts man visa upp hela samhällssegment som genomsyrade av sadism och extrem asocialitet – tvärtemot vad du trodde, men käckt ändå. En så cheesy, tacky, snuskig och svartsynt rulle som Bloodsucking Freaks är samtidigt riktigt skojig.

(Inte konstigt att den har genererat ett kultfölje. När jag hyr den på Marilyn Video spelade de också helt magiskt och psykedeliskt Necros Poetry In The Streets i högtalarsystemet).

När våra demoner och djävular inte längre kunde gestaltas av monster och utomjordingar, så kom skräcken mer och mer att tecknas som urban kriminalitet (Taxi Driver, Death Wish) och degenererat landsortslödder (Texas Chainsaw Massacre, I Spit On Your Grave).

Det är något att se plump sadism på film, man vill gärna se människan som piss värd. Därifrån nånstans kan man gå vidare.

Mad Millionaires

Uncategorized No Responses »

Jul 212006

He left Las Vegas for the Bahamas, and then moved to Mexico,
reportedly to get codeine more easily. He made one public phone call in
1972 to repudiate a book allegedly based on his memoirs, but for the most part
kept to himself. Only his security guards and doctors saw him. By
now, he was injecting codeine, breaking needles into his arms that later showed
up on X-rays during the autopsy. He wore tissue boxes on his feet, wore no
clothing, and let his hair and nails grow out. Eating candy bars, his
teeth rotted and fell out because he never brushed them. He urinated on
the floor and never bathed, but might sit on the toilet for twenty hours at a
time. He still watched movies obsessively, mostly Ice Station Zebra, his
favorite. On his way to a hospital in Houston in 1976, he apparently died
of heart failure. From Houston, his fingerprints were sent to the FBI to
affirm that this corpse was indeed that of the legendary Howard Hughes—mostly
for the treasury department’s purposes.

Åter till dystopin

Uncategorized No Responses »

Jun 132006

Allt har glidit ur dina händer. Ditt liv är en lång skitkorv meningslöshet. Den tyngden kan klyva dig.

Eller inte. Vi återvänder till Runkbåsets ungdomsdagar och vad Boyd Rice säger om dystopin:

“Hating the Dystopia solves no problems, and doesn’t get you anywhere but the insane asylum. One must love the Dystopia. That’s right. Love it. Dystopia is your friend. Savor the suffering, take pleasure in the misfortune of others. Become the proverbial one-eyed man in the kingdom of the blind. As the world crumbles around us, understand that the streets are paved with gold.”

Han ser ut att vara lycklig i den där lilla Pranks-intervjun där han står i nån 7-eleven och larvar sig med automaterna. Han älskar McDonalds. Han gillar W. Bush och njuter av tillvaron.

Och det är nåt med hans livshållning som klyver den konforma smältdegeln på mitten, så vi hela tiden anländer vid den Nord-Västra Passagen.*

Han är redan en vinnare. Denna krets och deras hands-on-imperativ till varumärken, popgrupper, snabbmat, etc är något eftersträvansvärt.

Vi måste älska den här enda världen.
Vi måste känna oss för likt våra barndomsminnen.
Hur vi annars den vränga-ut-och-in?

* Jakten på Johnny Bodes spöke. Nazi-uniformer? “Det handlade inte om politik, det handlade om sprit”. Uncle Boyd’s – riset som inte klibbar vid samtiden.

Gone but not forgottten (HST)

Uncategorized No Responses »

Jan 182006

“I suppose your suggestion would be that I paint a big sign and join some non-violent picket-line; but no thanks again. That is for people who feel guilty and i don’t. (…) I have in recent months come to have a certain feeling for Joe Hill and that Wobbly crowd who, if nothing else, had the right idea. But not the mechanics. I believe the IWW was probably the last human concept in american politics.”

“What you can’t seem to get through your head is the fact that the Establishment over here is swinging like mad and they (?) well to be cleverly harassed. This is part of the game.”

“The hippie thing is over; now they’re all desperate refugees and beggars. Or serious dope freaks. They’re a drag to be around, but in fact they always were.”

(The Proud Highway)

“Abandon all hope. Prepare for the weirdness. Get familiar with cannibalism.”

(Kingdom of Fear)

Hunter S. Thompson – del 2

Uncategorized 2 Responses »

Apr 262005

“Abandon all hope. Prepare for the weirdness. Get familiar with cannibalism.”

Efter Hunter S. Thompsons död har jag sjunkit allt djupare ner i GONZOLAND. Till min hjälp har jag haft två böcker – Kingdom Of Fear (en av HSTs sista böcker), samt första volymen av brevsamlingen The Proud Highway (som sträcker sig fram till 1967).

Läser man baksidetexten till Kingdom Of Fear tror man lätt att det handlar om en självbiografi i traditionell mening. Vad man får är en uppvisning i konsten att glida från ämnet (HST själv) i haranger om maktmissbruk, rättsröta, och den nya administrationen. När författaren återkommer till de händelser som format honom är det med en ibland nostalgisk, ibland oförsonlig röst i koncentrerade, mytiska passager. Uppenbarligen mer bekväm med det politiska än det personliga, skrivs det hellre om rättsrötan i Lisl Auman-fallet än om farsan som dog när han var fjorton (eller annat som kunde öka förståelsen av personen Thompson. Man får inte heller veta speciellt mycket om den skaparmässiga resa som ledde upp till att han – med den målande subjektiviteten hos George Orwells Nere för räkning i Paris och London och Hyllning till Katalonien som kanske största inspiration, och med The Kentucky Derby Is Decadent And Depraved som första nedslag – lyckades muta in en alldeles egen genre någonstans i gränslandet mellan journalistik och skönlitteratur.)

Även fall det inte levereras vad som förväntas är det jävligt underhållande att läsa lustmordet på kretsen kring W i Jesus Hated Bald Pussy och de påhittade alkohol- och vapengalenskaperna om nån domare i Fear And Loathing In Elko. Besöken på Grenada och Kuba genererade dock ganska menlös journalistik. Och att läsa flera doser småtråkiga brev till diverse åklagare, domare och snutar ger inga utslag på mätaren.

Samma sak med The Proud Highway – man går gräva, gräva, och gräva genom torra brev till familj, förlag, myndigheter och hyresvärdar för att hitta guldet… men det finns där. Vid tillfällen flammar biblisk vrede, språklig briljans, eller mullrande, rullande skrattanfall upp över sidorna. Då är det lätt att förstå varför många betraktar HST som en av efterkrigstidens främsta (TPH har också med den litteraturhistoriska stamtavla som KOF saknar).

“I suppose your suggestion would be that I paint a big sign and join some non-violent picket-line; but no thanks again. That is för people who feel guilty and I don’t. (…) I have in recent months come to have a certain feeling for Joe Hill and that Wobbly crowd who, if nothing else, had the right idea. But not the mechanics. I believe the IWW was probably the last human concept in American politics.”

Trots citatet ovan (från ett brev till sin skolkompis Paul Semonin, daterat 18 mars 1965), var HST politiskt en jävla hippy. Hans kanditatur till borgmästarposten i Aspen 1970 beskriver han själv som “a strange combination of ‘Woodstock’ vibrations, ‘New Left’ activism, and basic ‘Jeffersonian Democracy’ with strong echoes of the Boston Tea Party ethic.” Man får känslan av att han gång på gång i sina idealistiksa drogdrömmerier förs bakom ljuset av “Den amerikanska drömmen” – tron på representativ demokrati, “The Founding Fathers”, fri företagsamhet, domstolarnas rättvisa. På så sätt liknar hela Thompsons författarskap en enda lång runk-session… utan nånstans att spruta satsen.

Men till sist är det inte några sytemkritiska insikter, utan tilltalet, stilen, saften i språket som avgör om du stannar kvar i GONZOLAND nån längre tid. Nu vill jag veta hur mycket substans det finns i ryktena som säger att HST verkligen hade mänskligt adrenalin (och att Manson-familjen skulle försett honom!), samt att han skulle varit kameraman i en 70-talssnuff-film inspelad strax utanför Las Vegas. Och framförallt – hur kommer det sig att inte ett enda jävla svenskt bibliotek har Fear And Loathing On The Campaign Trail i sina samlingar?

“This is the resurrection.”

Uncategorized No Responses »

Apr 082005

“We worship television. Television is reality for the Partridge Family Temple. It was 30 years ago that the Partridge Family [show] was cancelled for our sins,” Giddle says. “Now they’re re-creating it. I auditioned for the part of Shirley on the new show, and Danny [member of the original cast] was there. It was magical. This is the resurrection.”

(http://www.laalternativepress.com/v03n15/columns/catalyst.php)

Hunter S. Thompson R.I.P.

Uncategorized 2 Responses »

Mar 312005

(Jag ville läsa ut Hell’s Angels först – därför kommer dödsrunan först nu.)

Hunter är inte någon av de större gudarna i mitt hus, men Fear And Loathing In Las Vegas är ett roligt, underhållande, och klassiskt knarkäventyr – och filmen var helt okej (vilket vi kan tacka författaren själv för; i dokumentären Breakfast With Hunter kan vi se hur han skäller ut några engelska krattor och deras manus – efter det tog legenden Terry Gilliam som bekant över). Hans tidiga självbiografiska roman Rum Diary är trevlig, men knappast nåt måste. Med reportagesamlingen Better Than Sex framstod han som nån slags Clinton-hejaklacksledare (och detta är besvikelsen Hunter S. Thompson – istället för att som en ordentlig författare skriva tjockare och beskare böcker ju äldre, bittrare – och radikalare man blir, bestod Thompsons senare produktion av ihoprafsat tidningsmaterial. När man läser om Jim Goads försök att intervjua han till ANSWER Me! kan man gissa sig till varför böcker fortsatte komma ut).

Vid Hell’s Angels var han på topp. Det må vara sant att motorcykelgänget varken gillade han eller hans bok, men Thompson brydde sig tillräckligt lite om vad både dom och samhället tyckte för att kunna skriva ett vittnesmål som, trots författarens rykte som översubjektiv missbrukarjournalist, både känns klargörande och balanserat.

Nån har sagt att vändpunkten i slutet av sextiotalet var Thompsons, Keseys, och Ginsbergs misslyckade medlingsförsök mellan vietnamdemonstranterna och Hell’s Angels (Ginsbergs “tal” till motorcykelgänget, vilket HST tar med i boken i sin helhet, är en av de få texter jag läst som är så pretto-korkade och utdragna att de skapar ett fysiskt obehag i hela kroppen). Men vad fanns det egentligen för anledning att tala om nån slags revolution (förutom en kulturrevolution) då de första till stor del var naiva medelklasstudenter, och de andra mest reaktionära trasproletärer? (Mycket av Hell’s Angels får mig att tänka på Jim Goads beskrivningar av sina medfångar i Shit Magnet: “There’s a paucity of what might be considered radical thinkers or revolutionary outlaws here. Most guys are normal, just three notches lower. They want a normal life, but they’re too stupid to acheive it. I’m starting to get the feeling that a lot of these guys aren’t too bright. Judging from their facial expressions, it looks as if they’ve been eating Retard Sandwiches their whole lives. On rainy days, they’ll have a bowl of Mongoloid Soup along with the Retard Sandwich.” (Självklart får man dock inte glömma bort de ständiga undantagen här - de verkliga hundradelarna.))

Tillsammans med Lester Bangs representerade HST new journalism på bästa sätt – The Kentucky Derby is Decadent and Depraved är ett bra exempel på det.

(Brevsamlingen The Proud Highway har jag hört gott om – den bör kollas upp härnäst.)

(Den här dödsrunan är någon av de bättre.)