En av Sveriges mer extraordinära rappare har lämnat oss.
Negro Escandaloso försörjde sig tidvis på shower i hemlandet Bolivia, och körde mest på spanska, ett språk jag inte behärskar. Men hans få svenska verser övertygar hårt.
Idag minns vi en artist som höll det ovanligt äkta. Våra tankar går ut till hans nära.
“för mycket dagis-rap, för mycket amatörer… var fan var du när gatan kallade på sina söner?“
Medan jag var uppe i Göteborg för att intervjua Gubb och Black Ghost passade jag även på att sätta mig ner med Chato för ett timmeslångt samtal. Det jag minns tydligast är hans insisterande på att hiphop måste återvända till att bli en solidaritetsrörelse.
Senare meddelade han att de hade börjat spela in en video till den över sjutton minuter långa Gothenburg Anthem. Jaha, ännu en vettig människa som förlorat förståndet. Bara en kliniskt knäpp individ sätter igång ett sådant självmordsprojekt.
Men nu är resultatet här. Det är så mäktigt. Hälften av rapparna i den här videon är inte jättebra, men det är fantastiskt att se den här nyfödda göteborgska enigheten manifesteras visuellt på detta sätt.
Det kanske låg en tanke bakom videon ändå.
Rappare har inte någon plikt att stå på torget och skramla ihop pengar till Afrika, men historiskt har hiphop varit som starkast, i alla fall i vår del av världen, när den fungerat som självförsvar mot samhället och som ett sätt att lyfta oss själva ur fördärvet. Industrin vill bara ha enstaka stjärnor som de kan styra. De avskyr mobs, movements och smutsiga folksamlingar.
Lägg egon och ideologier åt sidan. Som Pimp C sade så många gånger – det finns inget som industrin (eller kapitalet i allmänhet) fruktar så mycket som artister (eller arbetare i allmänhet) som lägger ner sin beef och börjar jämföra sina situationer och börjar samarbeta.
Det är inte ofta man ser fram emot rap-videos. Men nu snackar vi Göteborg, mannen.
Fattade inte först grejen med Dirty Crowds Gothenburg Anthem; beatet lät stereotypt, och engelsk rap gör att jag zappar förbi. Beatet växte, dock, och ärligt, här spottas för mycket sanning för att man ska kunna snooza.
Videon till den låten, med 29 rappare, släpps på fredag, och den efterlängtade videon till Gubbs Död man står droppas två dagar efter.
Friterad kyckling och raps från GizLee, och raps från delar av Dirty Crowd; särskilt @elem36 visar var skåpet ska stå.
Det känns som stjärnorna i mat-rap-universum är i linje. Action Bronson och Thirstin Howl The 3rd representerar för New York, och här i Sverige har vi Chato och hans Dirty Crowd.
Nu fattas det bara att Onda och Hugo ska laga amerikansk-norrländska märkvärdigheter inför kameran och att Raekwon Tha Chef äntligen ska visa oss hur han tillagar fisk på sitt sätt.
Efter att @petter417 reppat så väl för sin hemstad på P3:s Musikguiden tidigare ikväll så blir det lätt att man sitter vaken på natten och dammsuger tuben efter mer göteborgska rap-juveler.
Hypen för 2012 är enorm. Upphetsningen är ojämförlig. Pressen är monstruös. Förväntningarna är omänskliga.
Släng upp ett V och knäck en bärs och släng en knatch för rikets västra kust…
Den förlorade sonen håller inte alls samma nivå som Blod på mikrofonen, men denna är finstämd och känns in i märgen enna. Tillägnad Hammer Hill Click-medlemmen Gustavo som dog i Backa-branden.
Det visar sig att Ekkizo sedan ett år tillbaks har en kanal där jag hittar ytterligare två bra låtar. Youtube is vast and infinite. Först en message rap med Medina, sen en slick ass party-låt.
Efter att jag upptäckte att DirtyCrowd har twitter. Så upptäckta jag också att jag missat deras nya tape. Hatar när jag missar sånna grejer. Hur som helst så ska ja lyssna igenom de på utube nu pga min rådande digitala situation.
En låt som jag verkligen gillade var Vuxna Barn Leker. De sägs att de skall släppas en ocensurerad version om den kommer upp på 1000 views. Alla som känner mig vad jag anser om censur så de är bara att pumpa.