Jul 272012
 

Bath Salt (prod. P On The Boards) (feat. Flatbush ZOMBiES) by ASAPMob

Flatbush Zombies on the first ASAP Mob-single? Terrible idea. Everybody who does not spend their day putting pictures of weed on Tumblr know that Thug Waffle is garbage; beat-wise, rap-wise, conceptually.

But they stepped up here. ASAP Ant and ASAP Rocky, too. It’s hard to tell how well these raps will hold up over time, but it’s refreshing to hear Flacko rhyme about acid and aliens, rather than cough syrup and expensive clothes.

It all comes together over this ominous, very New York-sounding, but still fresh and dynamic beat. It is impossible to overemphasize the need for New York to build on tradition but still bring that next level shit. You know, like how Prodigy did on HNIC pt. 2 and Product Of The 80′s, or how RZA did on Wu-Tang Forever.

What happened with that mentality?

Jan 252012
 

http://www.youtube.com/watch?v=tEEBxAsrdC4

Schoolboy Q är som redan känt ingen slashas när det kommer till att väva samman verser av våldshot och allmänt dåliga vibbar.

Men den 17-årige A$AP Ty Beats är mest iöronfallande här. Samplingen är något som Muggs, RZA eller Havoc skulle kunna ha grävt fram på 90-talet, men under huven döljer sig en ny twist på vad Shawty Redd, Lex Luger, Southside och andra söderfödda beatmekaniker sysslat med de senaste åren.

Han har inte direkt översvämmat marknaden, men hans beats har å andra sidan varit högklassiga.

Så vitt jag vet är detta A$AP Ty Beats femte kända produktion, efter Peso, Purple Swag, Uptown – som om det funnits någon rättvisa i världen hade chillat galet jämte de andra på Live Love A$AP – och Back To The Future. Älskar refrängen och orgelsamplingen på Uptown, och särskilt hur själva beat-skelettet visar sin rätta hyphy när man drar av den.

Jan 212012
 

Brand New Guys var en av Live Love A$AP:s mest kännbara slaps. Detta kustöverskridande samarbete mellan Q och Rocky hamnar dock på Los Angeles-sonens tape, Habits & Contradictions som finns ute nu på iTunes (eller närmsta fildelningssajt som inte ägs av Swizz Beats).

Den mörka och snurriga känslan här visualiserar bättre än andra videos den genomsnittliga get-fucked-up-känslan, och producenten vet att arbeta på korrekt sätt med indyrock – inga “genreöverskridande” magplask, bara klipp upp röstsamplingen och kör in den som raprefrång under stränga kicks och snares. Något för Kanye West och Lil Wayne och alla som försöker låta som dem att lära sig av.

Jan 122012
 

(CHECK OUT GREENOVA SPECIAL #1 HERE!)

Why did you choose to call it Back $ellin Crack?

I chose that title because that was the mentality. I had a line on a song where i say “five dollar Bandcamp, I’m back selling crack“, it motivated me like, damn for real. It’s not me saying I’m back walking around grinding, it’s saying I’m charging for this dope shit I’m finna whip up.

Hustling is a common topic in rap… do you think you approach it differently than other rappers?

Everybody approach it differently, except the ones that come and go. Grinding gotta be top three shit that people make songs bout.

How was the process of making B$C from idea to Bandcamp?

It started as just this is my next project then it got crazy hyped up after i put the pre-tape out. The pre-tape was just collection of songs sitting around, so in November, December i started working with DJ Ambush and went in. We did a lot of construction on it that I never did on any past tape, worked with new producers just to give it a new feel.

Around October I was getting beats from Da Vette Boyz. If you listen to the pre-tape you can hear Count Stacks. I really wanted to do the whole tape with them, but they wouldn’t get the beat files to me. Without the beat files you can’t do much with the beat, and how I was doing this project it just wasn’t gonna work. By the time money wasn’t a issue. It was no response back, so I went a whole new direction with the tape.

YS really snapped on this tape. Who is this producer?

He’s been working for a long time, a producer out of Fresno. He go in. Y’all will definitely see more and more of him as time progresses.

Where did you record B$C? It wasn’t no wardrobe session, right?

Haha man, it’s recorded at the nest, DJ Ambush’ studio. He’s good peoples, knows damn near any rapper you could think of. I did I Smoke Cause I Dont Care About Death in my room engineering it myself so to finally have someone to do it for me felt really good. Even if I gotta pay em. Wish i was getting paid to do it back then.

It’s the most time taken with this tape. I made ISBIDCAD in a week flat, minus Kissin On My Syrup which had older tracks. I put real life Squadda dollars into this project which is new on this level.

Since we’ve last talked, you’ve made music with G-Side, Danny Brown, ASAP Rocky. Any other artists you looking to work with?

Whoever on the same shit. Just got back to do this interview from our first in-person studio session with G-Side & Davinci from Fillmore, SF today.

How did you hook up with G-Side?

That happened through a company named Yours Truly. They got us in the lab together before we had our first show with em. They’re cool peoples too, been seeing their name ever since Internet started fucking with us. They got bars, could really rap.

Do you have more shows coming up?

Too many, catch us December 21st in SF performing with Davinci & G-Side, opening for Danny Brown & Kid Sister in L.A sometime in January… y’all gotta look it up.

How did you hook up with the ASAP fam?

Crazy thing is he hit me right before he took the world over so I’d say God’s blessing and the way we live our life.

What went through your mind when arriving in New York?

Mann I was cool until we passed up Lefrak City on the highway, but the streets & projects was above us so I’m looking up going crazy like nigga “LEFRAK”… Queens! If I had twitter on phone at that time I’d got on it earlier. I fasho bragged that night.

Did you record Down in the studio together with Danny Brown? How was it meeting up with him in real life?

Naa, I had Down all the way done with just me rapping, and I sent it off. It comes back and I’m like damn i gotta rearrange the song, so I put Shady on it too. We met Danny Brown like three, four months back at Fader Fort. We was backstage sipping, sitting down then Danny Brown pops up out of nowhere, pretty lil white girl with him. That nigga’s really cool, I fuck wit his whole demeanor. Shit got crazy when ASAP Rocky was performing, a fight broke out and shit, everybody scrambling and shit, so we go back to the backstage area to get our other shoes and this nigga Danny Brown still in last place we left him with the bitch haha. Didn’t even know what was going on.

(Squadda B, Dope G, Mondre M.A.N., Shady Blaze, Danny Brown)

Even though many of your beats are very mellow, you seem to be very energetic when rapping live. What tricks do you have for putting on a good show?

Couldn’t tell you, besides alcohol and smoke will slow you down, but being sober will make you be fake energetic – if you’re anything like me.

How did it work out with the being sober for a month thing?

I didn’t last a month but it made me see it’s easy to stay clean in daytime. I get a lot of work done and am super energetic sober. I don’t think people want that.

Like other Greenova releases there was a lot of variation in ideas and sounds on B$C – you ever feel like making more of a strictly conceptual album?

Already ahead of you, Main Attrakionz Bossalinis & Foolyiones, the album coming in a few months thats about as close to conceptual we gonna get.

What else are you planning for the future?

A hectic year living life. Introducing the fam to y’all, which I’ll focus on doing with my last solo of this year.

All chapters of Greenova?

Them plus some, thats what I’m saying. Robbie Rob was here meeting Kreayshawn’s manager today. February should be next month you hear from all them again, minus maybe Shady Blaze, who might drop before hand.

Do you have any relation to Livewire, HD, or any other Bay Area rappers outside the Greenova fam?Besides seeing these niggas and seeing bitches i know in they videos, nah. Nobody is blood relative to any rappers out here besides Mondre, Clyde Carson is his cousin. And my cousin’s dad is Seagram from East Oakland who died in the 90s.

Will you put out your music and present yourselves to the world differently in any way this year?

Yea, in a bigger way. Clearer visions, looking like money.

At what moment did you think: “this rap shit is really working out”?

When I started making stuff happen with the money it brought. Every time I needed something and could get it easily I started being thankful of the path I chose for real.

As you’re getting more famous, what are some traps and pitfalls that you’re watching out for?

My family, period, just their safety.

Dec 192011
 

(jag vet… det är sent… men @alabama187 är ännu värre slacker och M.I.A., så jag får bestämma allt själv helt enkelt…)

OFFICIELLA… 2011… THE MOST HEAVIEST RAPS N SLAPS…!

ASAP Rocky – Demons
E-40 - Lil Grimy Nigga
Shady Nate – Front Cover
Stevie Joe – Go Back
G-Side – Came Up
Lil B – I Hate Myself
Squadda B – Oakland State Of Mind
Big KRIT – Save My Soul
Shady Blaze - Dreamin

On-Ree feat Abidaz, Marshall Arts & C.U.P. – Ba!
Kartellen – Fortfarande Knas
Stockholmssyndromet – Kärlek
Aleks – Fruängen

Bästa pop-remix:
No Lay – Someone Like You

Årets icke-raplåtar:
Zomby – Witch Hunt
R. Kelly – Shut Up

Nov 292011
 

Lyssnade häromkvällen på Petters, Sannas och Hugos podcast om bl. a. ASAP Rocky, och kan bara hålla med – likt Main Attrakionz (och flera andra nya rappare) lånar han friskt från olika håll, och bygger sin stil i lika delar på sina hemstadshjältar och sin nerladdningskatalog (lika mycket Bone Thugs-N-Harmony som Byrdgang för Rocky, lika mycket Capone-N-Noreaga som Mob Figaz för Main Attrakionz) – men gör något nytt och eget av det.

En skillnad är att ASAP Rocky har en superstjärnas utseende och utstrålning, medan Squadda B och Mondre M.A.N. visserligen har guld i käften och kilovis med swag – men en alltigenom lågmäld framtoning, är taniga och ser lite frånvarande ut, saknar märkeskläder och mediaträning, och verkar tänka så lite som det går på singlar och affärsplaner.

Själva musikskapandet – äventyret där man hela tiden upptäcker nya ljudlandskap och livsberättelser – framstår som det viktiga. De börjar rappa när de vaknar, och ibland innan, om man ska döma efter den vid tillfällen drömska stämningen i deras musik, och fortsätter under dagen, i studion, på scen, i sovrummet, på trottoaren.

(“mucho cheddar, me and mondre best duo ever, quote my words or do me better…”)

Kool Keith nämner i en gammal intervju (där han spyr galla över nostalgiska producenter som gräver i gamla smutsiga vinylbackar och det då nyanlända soundet med uppspeedade röstsamplingar – han vill absolut inte höra sig själv över några Mickey Mouse-beats!) en slags Frankenstein-princip som han saknar i modern rap. It’s alive! – den där monstruösa oförutsägbarheten – keyboardisten spelar med båda händerna, musiken styr musikern och vice versa i ett växelverkande system, artisten släpper kontrollen och går in i ett jämlikhetsförhållande med sina instrument, musiken börjar leva ett eget liv.

Kraftwerks och Lee Perrys berättelser om hur maskinerna spelade dem. Mad Mikes orgelspel i kyrkan varje söndag där den helige ande stegvis tar över och börjar spela förut okända ackordföljder genom honom. Aphex Twins djuphavsdykningar i sinusvågor och effektoceaner, hans totala kapitulation inför musikäventyret, hur han i likhet med Nietzsches rekommendation gjorde själva musiken till livets organiserande princip.

Jämförelsen med Aphex Twin fungerar också när man begrundar djupet och bredden i deras material, hur de känner sig hemma i lika många stilar inom rap som engelsmannen gör inom elektronisk musik. Allt är inte genialiskt, men det är genomgående belönande lyssning.

Jämte Lil B är de unga Oakland-rapparna de enda verkligt experimentella rap-artisterna på 10-talet, på så sätt att deras hållning helt och hållet går ut på att föra musiken framåt, en strävan som påminner om åttiotalets Bomb Squad och Ultramagnetic MC’s och en tid när genrens gränser fortfarande höljdes i dimma. Kanske är det därför som de kan arbeta med rockmusiker och electronica-artister med en viss bibehållen värdighet.

Även textens ärlighet och öppenhet har de gemensamt med Lil B, men där Based God rappar om att ha positiv inställning och att heala planeten så säger Main Attrakionz: “young niggaz got numbered days / take the cape off… aint no getting saved“. En enkel råhet, och ett iskallt, verklighetsnärmande tilltal som för tankarna till tidiga Mobb Deep; unga veteraner som redan har sett för mycket, nersänkta i alkohol och narkotika, på drift i vildmarken… “my uncle died in my mothafucking face / heroin addict, that’s why I love how the bo* taste“.

Trender och poser är skit samma. Inga stora ord, men valda med en omsorg som tecknar skarpa och unika bilder. Inga stora gester, bara hundra procent lågmält, djupt mullrande vardagsliv. Squadda B vaknar upp till en huvudvärk med stort H efter att ha sålt crack hela natten, och nämner att hans hustlande i slutändan handlar om “not even minimum wage… it’s not right“.

Rick Ross fantasier om kokainprofiter och gangsterkontakter kunde inte kännas mer avlägsna. Man blir påmind om Method Mans berättelse om hur mycket han hatade att hustla, eller 2pacs redogörelse för att han som ung inte fick sålt en enda bit crack, att hans polare från the trap istället gav honom fickpengar och rådet att satsa på musiken – Gud välsigne dom för det.

Men för att återknyta till inledningen – det finns ingen anledning till att ställa ASAP och MAz mot varandra. Tillsammans gjorde de årets bästa låt – Leaf som den hette på Live Love Asap, eller Take 1 som den döptes till på 808s & Dark Grapes II.

Veckorna framöver kommer att spenderas med att klura på vilket av dessa tapes som är årsbästa. Kanske har Squadda Bambino, som knappt fyllda tjugo redan har tjugo-trettio tapes under bältet, ytterligare något att säga i den diskussionen – någon gång före nyår kommer förhoppningsvis hans solodebut Back Selling Crack.

Brytburken har redan världens första intervju med honom, och kommer förhoppningsvis att följa upp med en kortare session då.

(*Oakland-slang för hostmedicin… som bekant populärt, vanligen utblandat med läsk, bland rapfans för sina heroinliknande ingredienser.)
Oct 122011
 

Jigg, Turf Talk, ASAP Rocky & Big Paybacc – Superman

Du förstår att jag var orolig när jag först hörde dessa inledande kakburkskicks och -snares, men som om av en artonhjulslångtradare med en tankad tysk bakom ratten körs mina tvivel snabbt över av något som liknar Atomic Dog och Black Superman i en matberedare – postindustriell kärnkraftsfunk av farbror George Clintons goda märke blandat med überstekiga vocoders och ett jävla södra Kalifornienglid, och man bara höjer volymen mer och mer, för att ta in detaljerna, för att känna det ända in i varje cell i sin kropp och ända in i sin själ – över vars tak Brytburksfavoriterna Asap Rocky och Turf Talk bara silversurfar fram; den förste visar ännu en gång att han trots sin relativa lågmäldhet helt sanningsenligt utgör New Yorks framtid, den andre att han är långt ifrån uträknad.

Jag har inget mer att säga – förutom att du garanterat kommer höra den här på Still Tippin den 27:e oktober!

“With my right hand on the bible… can’t nobody dance like I do!” Förvisso. Men framförallt kan ingen annan – jag menar inte ens Snoop – köra den här Musse Pigg-Prinsessan Leia-hybriden på skalpen med sin swagger intakt…

A$AP Rocky dricker 40′z till maten och knullar brudar med grönt hår… resten av er kan bara sätta er bekvämt tillbaka och kolla på medan han tar och sätter stadens konungakrona tillrätta över sin hårt flätade hårman…

Switch to our mobile site