“Alladin och Black Ghost är riktiga banditer
Ingen av dom andra lever den här skiten“
Trendlikgiltigt beat, ett sårat hjärta per stavelse, naturligt flow med äkta känsla; riktig gaturap är här och danskskallar sönder industrimupparna.
Jun 212013
Jun 192013
Skickar en historielektion till er därute som väntar på att slå nazister på käften, och med den en förhoppning om att man så mycket som det är möjligt undviker att leka gäng – och den bedrövliga sektmentalitet som följer med det.
Våldsverkare skall inte skiljas från oss övriga. De får aldrig vara specialister eller någon slags förtrupp. Det är allas vårt ansvar att med våra egna kroppar stoppa fascisternas framfart.
Antifascistiskt våld har en lång och rik tradition, vilket den välgjorda franska dokumentären ovan visar med all önskvärd tydlighet. Spontant säger jag att dessa skinnhuvejagare, trots en högre benägenhet till verkligt våldsamt våld, framstår som långt mer kultiverade än exempelvis de halvlökiga hardcore-huliganerna i FSU (som Gangland (!) har avhandlat sensationellt-hysteriskt).
Nu vill jag se en svensk genomgång av motsvarande miljöer - från ungsyndikalister som saboterar nazistmöten “genom att blåsa nyspulver över publiken“, till de som gav sina liv i spanska inbördeskriget, till den folkliga mobilisering som jagade bort SD från Växjö under 1994 års valturné, till AFA och RF och fram till Ortens soldater.
Men vem är rätt person för att skriva den historien?
Och till de som tycker att det enbart är polisens uppgift att stoppa “medborgargarden” och annat fascistvåld tillägnar jag följande citat:
Vi står exakt på platsen där misshandeln skedde kvällen innan. Kerem tittar ängsligt nerför bron:
Jun 092013
“I asked the pastor: What’s the fastest way to heaven for a bastard
with a tarnished past? Give me an honest answer.“
Känns som jag har väntat på den här låten.
Att Gunplay var en udda figur uppenbarades redan i den här intervjun från 2008.
Visst, antagningsvis missbrukar en god portion av dagens rappare alla möjliga sorters substanser. Få är öppna med det.
Med tiden insåg jag att denna Gunplays råa öppenhjärtlighet även kom med en förmåga att förmedla både äkta känslor och en slags svårdefinierad rättfärdighet i sina Redman-influerade, högexplosiva trap rap-kompositioner. Don Logan visade sig vara ständigt underhållande och djupt talangfull och kreativ: i studion, på kamera, bakom kameran.
Jump Out och Take This var något av det mest explosiva som släppts de senaste åren. Det experimentella Kendrick Lamar-samarbetet Cartoon & Cereal lät visserligen fantastiskt i teorin – men Bible On The Dash låter fantastiskt i praktiken; trap-soundtracket har utsmyckats med en gudomlig Ryuichi Sakamoto-sampling och Gunplay kickar illmatic rader med en religös intensitet. Precis här faller allt på plats. Andra rappare kan börja leta efter nödutgången. Gunplay har det här i sin ficka.
Frågan kvarstår dock: är industrin verkligen redo för en “human LA riot” som väljer att kalla sig själv för Adolf Snifler?
Jun 022013
Visst, inte vidare orginellt, men till skillnad från exv Redlines nya grejer låter detta hungrigt.
May 182013
Pallra er dit, ungdomar – några av Sveriges största talanger på samma scen.
En annan sida av Sverige i huset…
Vilka då? Kolla in våra intervjuer med Jocke och Aje och lär dig, tok.
May 152013
Polen e ett bra land för rap. Kanske för att rap trivs i en bister verklighet där saker faller ner och folk slåss om smulor. Kanske för att språket passar bra.
Kanske låter det som man snubblar lite över orden ibland, men va fan, det är polska, vad förväntar du dig? Tyvärr förstår jag mycket litet av vad de säger, men de langar åtminstone ett bra budskap i videon nedan, för visst är det samma tröjor där som Stor visar upp i den här videon?
May 132013
Tänk dig att en av USA:s mest intressanta producenter åker på semester till Jamaica, men väl där kan han inte sitta still, inte låta bli sina maskiner, det kliar i fingrarna, han måste göra nåt med de rytmer han hör runt sig, tänk dig att han börjar… eller va, sluta tänk. Bara lyssna. Det är på riktigt.
Live and direct från vågskvalpet, det mest dynamiska mötet mellan amerikanskt och jamaicanskt på åratal? Kanske just det tok.
May 132013
Jaha, svenska rappare, ni trodde ni kunde detta med deppig diskbänksrealism?
Möjligen så. Men lita på att tyskarna langar några extra lager grått.
Apr 302013
Ingen aning om vad han sysslar med i dagsläget.
Att vara nere med David Banner är ingen garanti för att automatiskt slungas in i rap-scenens rampljus och stanna där, oavsett hur bra musik man gör. Och lyssnar man igenom det enda mixtape som Marcus har lämnat efter sig så är det de David Banner-producerade låtarna som sticker ut som en rostig Trabant bland en rad väloljade Cadillacs.
Tråkigt nog är tystnaden efter det tapet total. För att höra ett odödligt mästerverk som Show U How får man vända sig till hans Myspace-sida.
Den tillbakalutade stilen och de välskrivna raderna för osökt tankarna till en sammanbiten Devin The Dude, och jag vet inte vem som är ansvarig för den funk som bär fram honom, men jag vill tacka honom. Likt insatserna i båset så har skiten sin helt egna twang. Det påminner om mycket, men liknar inget.
“me and my middle finger – thats my entourage”
Apr 302013
Snubben kickar den där rimma-på-samma-ord-grejen bra mycket klinare än Jay-Z och de andra lökfarbröderna.
Rått och smutsigt, direkt från Sacramentos gator.