Jag skulle vilja bjuda in Gyllene Flottan på den gyllene ubåten

Deras främsta förtjänster var dock varken teoretisk mognad eller förakt för författarnamnkulten; vad som mest lockar mig till att dröja kvar här är den närhet till populärkulturen som genomsyrar deras publikationer. När jag tittar igenom de få utgivna bladen ser jag ledare undertecknade Astro-pojken och Stålflickan, och James Bond-omslag och – vackrast av allt – på försättsbladet till Livets rum och tid, en seriealbumsastronaut och undertiteln “Hela universum är utlämnat åt arbetarrådens plundringståg“. Kontrasten till dåtidens progg och stalinistiska kultursyn är enorm. Wu Ming säger:

“I think that if you don’t know pop culture, you don’t know your culture, thereby you don’t know the world around you. If you don’t know shit about pop culture, how can you be on the cutting edge of anything? If you don’t soil your hands with pop culture, if you snub and sneer at today’s participatory culture, you can’t be “avantgarde”, no matter how hard you try.”

Än idag är Gyllene Flottans individuella beståndsdelar okända för allmänheten. Kanske bäst så, mina personliga spekulationer rörande lyckliga, solskenskäcka livsöden och försvinnanden in i sprit, trav, heroin och resfeber duger gott för mig.