allt mitt är ditt (citat)
Johan Söderbergs Allt mitt är ditt är en god introduktion för dig som är intresserad av deltagarkultur, fildelning, fri och öppen programvara och närliggande fenomen. Söderberg skriver gärna från ett ekonomiskt-materiellt perspektiv, vilket är välkommet då de flesta debattörer verkar köra runt i filosofisk-metafysiska och liberal-kulturella hjulspår kring dessa frågor.
Det var ett tag sedan jag läste den här boken, men jag hittade den billigt i dagarna, och nu medan jag läser om delar av den inför arbetet med andra numret av Molekyler så vill jag dela med mig av några citat som inte passar in där.
(s 123) “I kollektiva skapandeformer är utförandet under ständig omprövning och intiativtagaren till ett ett projekt kan inte göra samma anspråk på sin och verkets integritet. Den flytande skapandeprocressen i en deltagarkultur återknyter till en muntlig tradition som dominerade fram till artonhundratalet och etableringen av ett romantiskt författarideal.”
(s 124) “Ett borgerskap med smak för ströläsning med smak för ströläsning utgjorde underlaget för en begynnande konsumentmarknad i böcker. Bokmarknaden drev i sin tur fram införandet av egendomsrätter över litterära verk. Försäljningen av böcker blev för första gången till den huvudsakliga inkomstkällan för författare. Tidigare hade skribenterna försörjts av en mecenat eller arbetat för kyrkan. I detta ligger en viss ironi. Romantikens uppror mot den ekonomiska rationaliteten slutade i att dess hyllade hjälte, konstnärsgeniet, intog rollen av en krämare på idéernas och ordens marknad.”
Under rubriken “Deltagarkultur och moralpanik” gör Söderberg en intressant jämförelse mellan 1800-talets läsande kvinnor (varav några bildade litterära klubbar där de kopierade och lånade ut böcker mellan medlemmarna och skrev gemensamma berättelser utan att skriva under med författarnamn) och 1900-talets hackande ungdomar:
(s 129) “Litteraturvetaren Lena Kåreland skildrar i Svenska Dagbladet 27/7 2006 hur bokläsande kvinnor avbildades i konsten och omnämndes i offentligheten som ‘hysterikor’. Dåtidens kritiker utgav sig för att vara välmenande men bekymrade om kvinnornas eget bästa. Kvinnorna hade blivit vilseledda och deras fysiska hälsa och hälsa kunde ta skada av för mycket klokskap. Moralfrågan associerades med abnormalitet och ett psykiskt sjukdomstillstånd. Likheterna i resonemang och tonläge är påfallande med hur hackers porträtteras i nyhetsmedier. (…) Intressant att notera är att förlöjligandet av kvinnors läsning tog fart på allvar när de började att organisera bokklubbar och instiftade en egen offentlighet som männen saknade insyn i. Motsvarande resonemang kan föras om moralpaniken som brutit ut kring många deltagarkulturella företeelser.”
(s 133) “Centralt för grafittin är idén om att rätten till det offentliga rummet innehas av den som befinner sig på platsen. (…) Min tes i detta kapitel är att samma idé återfinns i olika skepnader i alla former av deltagarkultur. Exempelvis menar hackers att rätten till ett datorsystem tillhör den som ‘befinner sig på platsen’.”
Den avslutade, stängda romanen eller diktsamlingen som en modern parantes, ett traditionsbrott i mänsklighetens historia av kollektivt berättande. Något djupt inne i oss kände avsmak inför knäpptysta uppläsningar.
Page 1 of 3 | Next page