Hasan nämner Sebbes utveckling som rappare: “det tröga simplistiska snubblandet över ord från 08-09 är bortblåst, och nu är Sebbe en skildrare av misär och motivator som kan mäta sig med Jeezy i tydlighet och eftertryck”.
Jag känner tvärtom. Redan 2006 lade han snyggare multisyllables, och när Kinesens texter nu handlar mer om bostadspolitik än bling så känns det som om Sebbe snubblar över sociologitermerna, och jag sätter folkhemsnostalgin i halsen.
Tiderna som möjliggjorde Palmes politik är långt borta, och den här gruppen har börjat upprepa ämnen och låtupplägg. Som om man arbetar efter en formula, och vill hamra in sitt budskap genom en minsta möjliga nämnare.
Som rap-entusiast tycker man det var bättre förr, när man förklarade att “Kartellen… krossar era fattiga egon / vi skojar inte, det är Malexander i stereon“, och att de körde “för grabbarna på kåken som knallar i tofflor / och grabbarna där hemma som slaggar i soffor“.
Det gör de nu också, men impulsen att spela den här låten igen och igen finns inte. Men jag vill se videon en gång till.