Main Attrakionz debutskiva var långt ifrån någon sellout-grej, men Squadda B verkar vara så angelägen om att behålla sin integritet att han i samband med släppet raderade sin twitter och gav oss ett tape där varenda låt är ett experiment.
Ett jävla skissande och skjutande från höften. Hälften av låtarna är under två minuter. När han bjuder in någon lokal reggae-farbror vid halva tapet känns det som hjärnan smälter. Sedan samplar man brasilianska megastjärnan Jorge Ben på nästa spår.
Efter det bjuder Clams Casino på ett beat som låter som något som jag föreställer mig att Kanye West gärna skulle vilja ha producerat; allt det som han och hans hyrkompisar strävar efter skaparmässigt men aldrig når fram till, det gör Main Attrakionz, utan ansträngning, utan ego. Skillnaden från Kanye, El-P och deras indy rock-kompromisser är att de faktiskt för genren framåt.
Det är inte enbart mästerverk som ryms på My Room Looks Like A Mall. Men jag kommer aldrig sluta hylla Main Attrakionz för att de höll Frankenstein-effekten levande under den här musikhistoriens kanske allra bittraste, mest bistra istid.