Vi fuxxar vanligtvis inte med grime.
Men jag fick göra ett undantag då en god vän envisades med att köra upp No Lay-tubar i mitt ansikte… tills jag började förstå. Annars älskar jag brittisk klubbkultur och deras elektroniska musik – jämte rap är det musiken som får upp mig varje morgon – yesterday I fell in love with grime.
Vad vi såg på Inkonst igår, då alltid lika pålitliga All Out Dubstep hade bjudit in No Lay på mikrofontjänst medan de battlade mot Dubstep Bastards, beskrivs bäst som slakt. Det är sällan en artist kommanderar en klubb med sådan självklarhet och närvaro.
Enligt No Lay (från uttrycket “no lay lay“ – straight to the point!) själv så kommer hennes stil från “min omgivning och min kultur. Min mamma var inne på rock, Paul Weller och liknande, medan pappa gillade rare grooves. Jag växte upp med östkustrap: Wu-Tang, Mobb Deep, Nas, och mina två favoriter, Cormega och Tragedy Khadafi.”
Förutom musiken har hon alltid intresserat sig för poesi och spoken word, men solokarriären som grime-artist inleddes 2005 med Unorthodox Daughter, efter att hon tillsammans med Silva, Murray och G-Kid hade startat crewet Unorthodox ett år tidigare.
“Jag var med på en open mic-grej i West London, med Shystie vid tiden när hon signade med Polydor. Vi freestylade och jag träffade Silva, Murray och G-Kid där. Vi bildade Unorthodox, och några veckor senare spelade vi in videon till No Help No Handouts. Jag är från South London. Jag flyttade till West London 2004 och flyttade tillbaks två år senare, men jag representerar inte en specifik stil eller stadsdel, bara Storbrittanien, punkt!”
“Jag håller fortfarande på att försöka komma till toppen, och vill inte lova en massa som jag inte kan hålla. Därför är min label, No Lay’s World, mest en idé och ett märke än så länge. Jag vill inte ha några artister där ännu.
Mitt råd till en artist som försöker slå igenom är att vara öppensinnad, ha ordning på allt pappersarbete, se till att ha bra folk omkring dig, och arbeta väldigt hårt. Det går att tjäna en del på skivförsäljning och radio, men det mesta kommer från spelningar. Håll koll efter The Gift den 19 dec!”
(No Lay live på Inkonst 26/11 2011… stekhett…)
Vi fortsätter att fråga ut Tricky Kid från All Out Dubstep, som gjorde bra ifrån sig bakom skivspelarna, men framförallt genom den här guldbokningen…
“Jag är från Simrishamn och började DJ:a DNB 1996. Jag flyttade till Stockholm 1999 och körde min första DNB-klubb, Quiet Earth, 2002. Vi spelade mycket Liquid DNB, mycket från Hospital. 2006 bokade jag Skream tillsammans med Daniel Irk, och det var första gången någon i Sverige kunde skriva 100% dubstep på flyern för sin klubb. Senare blev vi All Out Dubstep. För tillfället gör jag beats med Seba, dubstep-liknande grejer i 140 bpm.”
“Jag och Eboi brukar köra som en duo. Han hade aldrig hört dubstep förut, men vi träffades och kickade som kompisar för ett år sedan. Det ledde till Ten Minutes #1 och Ten Minutes #2. Vi öppnade också för 50 Cent när han spelade inför 6-7000 i publiken på den nybyggda bandyarenan i Sandviken. En DJ körde först, sen vi, sen J-son, sen Stockholmssyndromet, sen Lazee och sist 50 Cent. Han gjorde ingen bra show egentligen, ändå var allt mycket professionellt – han är en bra businessman.”