Polisens angrepp på svensk hiphop måste upphöra

Kulturpolis – alltså en polismyndighet som bekämpar en specifik kulturyttring – hör hemma i totalitära samhällen. Varför har då Sverige en tradition av sådant?

På 90- och 00-talet trakasserade Rejvkommisionen (fucking allergisk mot Alexander Bard, men kan hålla med honom att “Sverige måste växa upp”) rave- och reggae-entusiaster i en blind och direkt kontraproduktiv jakt på narkotika.

På senaste har polisen upprepade gånger saboterat för svensk hiphop. På Twitter sammanfattar The Salazar Brothers (som grundare av The Latin Kings och producent för bl. a. Kartellen, Ayla och Mohammed Ali det närmsta man kommer en institution i svensk hiphop):

“Svenska hip hop gruppen LABYRINT har fått flera live spelningar inställda för att komunpolitiker och polisen ringt arrangörer. VARFÖR?”

“VARFÖR VILL POLITIKERNA & POLISEN TYSTA SVENSK HIP HOP????”

“Det är fler grupper än Labyrint som blivit avbokade efter påtryckningar från politiker och Polis men folk vill inte snacka om det av rädsla.”

“Politiker tillsammans med polisen har stoppat flera av Labyrints spelningar runt om i landet…Växjö, Värnamo..mfl.. VARFÖR???”

“Varför är det bara OSIGNADE hip hop artister som har åsikter om rasism, polisbrutalitet,diskriminering och SD? vad hände med POPVÄNSTERN?”

“Skärholmens statsledning sa nyligen nej till ungdomars förfrågan att låta Carlito, Labyrint och Stor få spela och hotade dra in budget”

“Polisen kontaktade Martin Mutumba då han skulle fira sm guld 2lax10 i Rinkeby och sa att Carlito, Labyrint och Kartellen inte fick uppträda.”

Skillnaden mot rejvkommisionen är att insatserna idag känns mer cyniska. I ett klimat där politiska partier helt har tömts på innehåll och det Bonnier-monopoliserade medielandskapet ytterligare utarmas av osäkra arbetsförhållanden är hiphop den mäktigaste av de röster som kan erbjuda alternativa världsbilder.

Kartellen, den grupp som med störst kraft angripit samhällets högervridning, har vid flera tillfällen beklagat sig över att polisens behandling av dem. Deras strävan att trycka tillbaks dessa musiker – de flesta före detta kriminella om jag förstått saken rätt – i sitt gamla liv känns gränslöst cyniskt, och verkar handla mer om en personlig vendetta än om vanligt polisarbete. I en intervju med Kingsize förklarar Sebbe (gruppens – och Sveriges! – främste rappare):

“Vi kunde inte gå fem meter utan att de var där och de gick runt till dörrvakterna på krogen och sa åt dem att ringa direkt om vi dök upp så skulle de komma och plocka in oss. De tog in oss till stationen och hotade med stryk, du vet. Min tjej var i nionde månaden då och de kom in till oss i vår lägenhet med dragna vapen framför henne. Sen blev jag misstänkt för ett värderån. Först var jag misstänkt för att ha begått det ensam men ändå så handlade allt i förhören mer om Kartellen, och alla som blev inplockade blev mer förhörda om sin roll i Kartellen än något annat. Nu är jag till och med gängstämplad av kriminalvården och det betyder att de kan fucka mig på ännu fler sätt. Men jag är inte med i något gäng, jag är medlem i en musikgrupp.”

Om inte Dogge Doggelito hade gott loss över den där arabfunken på TLK:s Krossa Rasismen och samtidigt vänt in-och-ut på min elva-tolvåriga hjärna är det tveksamt om jag överhuvudtaget hade intresserat mig för polititk och såna grejer. Det känns mörkt att spekulera i vad polisens kulturkrig mot svensk hiphop kommer ge för konsekvenser i framtiden.