Varför byggdes Citytunneln?

Skumrask har bra poänger, som vanligt.

Men förutom biljettpriset stryker mig något annat mothårs.

Den ena nybyggda stationen döps efter ett köpcenter, den andra läggs ute i villakvarterens Hyllie, och framförallt: Vilka byggs Citytunneln, Bo01, Turning Turso och framtida bostadsrätter på Möllan och Sorgenfri för?

Det måste finnas ett sätt att göra de här underjordiska miljöerna mindre fruktansvärda. De få gånger jag tagit tuben i Stockholm fick jag en annan känsla. Kanske för att tunnelbanan där byggdes i en annorlunda historisk situation. Där ville man bygga tunnelbanestaden, en stadsplaneringsmässig antifascism som skulle möjliggöra ett mer demokratiskt medborgarliv.

För runt hundra år sedan lyckades socialdemokratiska politiker, med en historia av militant och uppoffrande arbetarkamp bakom sig, ta viss kontroll över stadens utveckling.

Numera?

”Det verkar finnas två starka trender för de nya idealstäderna. För det första ett samhälleligt (ideologiskt) ideal tänkt att för ett specifikt antal människor, vilket utesluter dem som inte kan eller vill anpassa sig till en viss livsstil. Till denna kategori hör de självpåtaget hemliga städerna. För det andra ett kommersiellt (ideologiskt) ideal för så många som möjligt, vilket utesluter dem som inte kan eller vill konsumera. De städer som planeras utifrån detta ideal gör inte anspråk på att vara hemliga alls.”

(Göran Dahlberg, s. 14 i “Hemliga Städer”)

Hemkommen från Köpenhamn såg jag folk på rulltrappan ta in nybygget med glansiga ögon och peka runt på allt som glittrade med öppna munnar.

“Att färdas under jorden i artificiellt ljus, att betrakta människors ansikten upplysta av artificiellt ljus, elektriska ansikten, som på samma gång var nära och mycket avlägsna, sysselsatte mig. Något på samma gång vaket och stelnat fängslade mig i dessa ansikten; uppradade som dockor såg jag människorna sitta på bänkarna och drömma livets dröm, när de drog sig undan och slöt sig inom sig själva. Här fanns varken landskap eller himmel mer, här möttes människan och hennes maskin. Det var inte genom landskapet hon färdades utan i ett system av skärningspunkter som fanns i den sönderskurna jorden.”

(Friedrich Georg Jünger, citerad på s. 17 i “Preussiska anarkister”)

Vi behöver citytunnlar, tvärbanor och gratis kollektivtrafik, men framförallt en helt ny sorts städer.