Dec 232010
 

Innan ni fortsätter att läsa rekommenderar jag att ni laddar ner och sätter på den här låten som Squadda B skickade över till Brytburkens trogna läsare:

Main Attrakionz – Last Bars Of 2010 (BRYTBURKEN EXCLUSIVE!!!)

Det måste vara något med vattnet i The Bay.

Main Attrakionz mutant-rap från de senaste månaderna är en logisk fortsättning på den karga monsterfunk som Rick Rock, Droop-E och DJ Fresh har släppt lös från Bay Area 51 de senaste åren – men lika mycket som buktområdet skiter i hur resten av landet anser att hiphop ska låta, lika lite bryr sig 19-åriga Squabba B och Mondre Man om regionala konventioner. De flowar lika väl över Alchemist-instrumentaler och screwad 80-talssoul som sin hemstads mullrande 808:or. Eller som i youtube-mästerverket Legion Of Doom – över sönderklippta indie pop-vocals.

Efter tio-femton genomlyssningar inser jag att det saknas något. Inga snares. Inga claps. Man har tagit bort tvåan från Boom Bapens klassiska ettan-tvåan-funk. Allting är på ettan. Bara boom kvar. Har detta hänt någon gång förut?

Det är lätt att argumentera mot kombinationen weed och musikskapande när man pumpar ett Main Attrakionz-tape – kvalitetskollen blir ibland lidande. Men utan den här obrydda levnadsstämningen skulle man möjligen inte kunna röra sig över keyboards och bakgator likt ett senamerikanskt Pink Floyd.

Ibland för Main Attrakionz tankarna till The Piper At The Gates Of Dawn, ibland till Dark Side Of The Moon – och ibland växlar de musikaliskt mode halvvägs in i en låt. Young As Fuck börjar som en naivt hållen uppväxtshistoria över spastisk trumprogrammering och en barnsligt choppad piano-loop (de tidiga Pink Floyd-singlarnas Syd Barret är in the building) – tre minuter och 26 sekunder in i låten osäkrar någon ett hagelgevär, världens tyngsta pianoackord slungar dig hundra meter upp i luften. Boomande kickdrums spränger oss ännu längre bort från jordytan, och bakom de hela tiden expanderande pianoackorden lyfter smattrande claps och frenetiska hi-hats oss högre, upp genom molnen.

I kiss the concrete, how much I love my turf… So many niggas died around here you think this bitch done had a curse (…) As I look out my window, I smoke, blunt in mouth. I’m stupid high, feeling like a bullet couldn’t beat me, feel the world is mines… the world is mines”.

I år lanserade bloggen Space Age Hustle med sin internetsamling 3 Years Ahead termen ”cloud rap” för att beskriva en gemensam estetik som kring ”a lot of new artists singularly focused on stepping outside of rap’s comfort zone and doing what they want with beats and lyrics”. Termen träffar rätt. På Legion Of Doom rappar Squadda B (som producerade sju av den samlingens sexton låtar) t.o.m. att de ”stay burning weed on top of clouds”.

The Bay Area känns halvt bortglömt i hiphopens historieskrivning. Namn som 2pac, Too Short, Spice-1, Digital Underground, Mac Dre, Souls Of Mischief och E-40 har inte lyckats etsa in bukten i mainstream-medvetandet på samma sätt som Bronx, Compton, eller den smutsiga södern.

”Oakland har mer hus än lägenhetsbyggnader, men det ligger lägenheter vartannat kvarter. Det finns ett housing project i hela staden, men varenda lägenhetsbyggnad tror att de är the projects, och varje kvarter tror att de är hårdast”, säger producenten-rapparen Squabba B, likt rimpartnern Mondre Man från norra Oakland – ”samma sida som Mistah F.A.B och Money B från Digital Underground.”

“Vi ligger mellan Berkeley och västra Oakland. F.A.B. kom till vår högstadieskola och skrev autografer när vi var små.  Ingen reppar för oss förutom några rappare från Livewires skivor. Jag tror vi kommer inspirera många av de andra, inte med vårat sound, men med det faktum att vi är på stora hemsidor och folk världen över lyssnar på oss. Dom kommer vara typ ‘them niggas?’. Yeah, same niggas som du har sett gå runt och göra Gud vet vad.”

”Själv gillar jag D.B. The General, han kan rappa. Hela Mob Figaz, jag och Mondre växte upp med dom. Sleepy D kan rappa, det är spännande att höra honom, och alltid spännande att höra Lil B. Deezy D kör hårt. Jag gillar helt enkelt folk som kan rappa, inte så många Bay-rappare, men om du kan rappa och underhålla mig så är jag ditt fan. Messy Marv är en av mina favoriter. Tidiga Mac Dre, E Da Ref, Macblast, mitt crew Green Ova. Jag skulle kunna leva på Too Short. Han har blivit tråkig på senare år, men han droppar så mycket game i sina texter att det vore korkat att inte lyssna.

När möttes Main Attrakionz?

På högstadiet. Vi var med i en fyrmannagrupp, men det var bara vi som var fokuserade på rap. Vi började skriva låtar ihop. Den första instrumentalen vi använde för att spela in till var 50 Cents In Da Club, som var en hit på den tiden.”

Det är lätt att tolka vissa av årets nykomlingar som en punkens ankomst till rap. Energi har blivit viktigare än teknisk förfining. Tre ackord, tre punchlines, en laptop med crackade musikprogram och fildelat samplingsmaterial. Twitter, Youtube och Tumblr ersätter skivbolagen. Precis som med punk-rörelsen kommer en återgång till en musikens essens efter framväxten av ett nytt DIY-nätverk.

”Min kusin Floyd Waybetter kom till Oakland för att köpa Reason, och installerade det på min laptop. Det var för två år sedan. Jag lärde mig själv och resten är historia. Main Attrakionz behövde beats.

Vad använder du för utrustning?

Det varierar. FL Studio, Pro Tools, vilket keyboard som helst; Korg nanoKEY, Korg SP-170. Men först gjordes alla beats enbart på en dator, de första beatsen som rappare körde på gjordes utan keyboard.

När jag lyssnar på er musik och ser era videos så får jag intrycket att era mål är mer att hänga med vänner och göra grym musik, än berömmelse och pengar.

Jag är glad att du ser det. Vi är riktigt familjeorienterade, för om inte det här underhöll och motiverade oss skulle vi vara här ute och göra andra grejer. Vi har lekt med elden och vet att livet snabbt kan tas ifrån dig. Jag vill bara skriva historia, för jag vet att vi har talang. Vi vore idioter om vi gjorde samma sak som alla andra. Det stora målet är att visa att om jag kan förändra hiphop så kan min familj också göra det. Jag behöver inte vara ‘större’ än alla, men jag måste vara bättre, och göra mer för mina fans.”

Om dub är en studiometod, så kan rap förstås som 20-åriga cykler av syntesförsök. Rap-musiker gör ny musik av den musik som de hörde när de föddes in i världen. Marley Marl loopar James Browns tidiga funk-anthems. 70-talets soul och skräckfilmsoundtracks och mörkt psykedeliska rock återföds hos Pete Rock och RZA och DJ Muggs. 80-talets 808-miljöer letar sig fram till 00-talets regionala klubb- och gatumusik. Och under 10-talets första år filtreras 90-talets techno och indie-rock in.

Jackie Chain får en mindre hit över Robert Miles poptrance-klassiker Children. I Sverige låter Adam Tensta, Lazee och Lorentz & M.Sakarias eurodunket komma ut ur garderoben. Alldeles nyss samplades Aphex Twin av Kanye West. Och på The Illest frågar Clams Casino – som med sina drömska det-låter-som-om-han-samplar-jävligt-soft-indie-rock-produktioner ligger bakom några av Main Attrakionz och Lil B:s bästa låtarEl-P och Droop-E vem som egentligen samplar Björk bäst.

Vad jobbar du och Clams Casino på?

Ett riktigt bra album, något som du kommer att minnas länge. En gratis fullängdare för 2011. Det känns som att folk där jag är från, som inte är vana vid förändring, avfärdar direkt oss. Jag tar det bästa från två världar, deras röst med Clams sound. Clams är en av de bästa producenterna ute nu, så jag försöker verkligen göra mina fans nöjda.

Ni körde över Fallen Soldiers Remix-instrumentalen. Är du ett Cormega-fan?

Ja, Cormega är en av de bästa som det aldrig talas om. Jag har lyssnat på Nas hela dagen de senaste tre dagarna. Han har släppta och osläppta klassiker så det räcker i år. Prodigy är min favorit från Queensbridge. Noreaga också. Mazardi Fox på senare tid. Jag kan relatera till dom.”

Jag tänker på indie-rockbandet Slowdive när jag lyssnar på Main Attrakionz: effektoceaner, lågt mixade och halvt mumlade vokaler, strukturmässig öppenhet, musik som du hittar din egen väg genom. Det är suddigt, inte glänsande, bakgator och gråmulet istället för hotell och paradisstränder. Jag hoppar till när jag inser att Squadda B samplar Jean Michel Jarre. Sådant påstår dock den unge Oakland-musikern att han mest lyssnar på för samplingsmaterial.

”Men en del har jag börjat lyssna på för nöjes skull. Mest är det indie rock. En del kan jag inte ens låtsas att jag gillar. Jag är beat-makare, och tycker att det är mitt jobb att lyssna på mer än alla andra. Jag har en iTunes full med rap och en med vad som helst förutom rap. På den senaste tiden lyssnar jag på allt. En del motiverar mig att ta rap längre: ‘Varför kan inte vi vara som dom?’

Teen Dream med Beach House är ett bra album. Jag har inte hört något annat från dom, men deras sångstrukturer är unika. Jag var ett stort Rancid-fan, så när Transplants kom ut så blev jag riktigt glad. Med ‘annan’ musik är det mindre gränser; Rancid, Blink 182 och en rappare som heter Skinhead Rob gör ett album tillsammans, och det är bra musik. The Dream, Alicia Keys och David Banner kommer aldrig göra en skiva tillsammans.

http://www.youtube.com/watch?v=ITOAtVwF5Wc

De första låtarna jag samplade var Yeah Yeah Yeahs Rich, och No Doubts Don’t Speak, bara för att jag lyssnar på den skiten och vill ta rap-melodier till den nivån. Så det finns en mängd artister som inspirerar mig på ett eller annat sätt. När Lil Wayne kom med sin rock-grej så var det enligt mig bara lamt och kasst, det kändes bara som en stereotyp rap-rockfusion. Jag gillar inte rock, jag gillar melodier och ord. Jag vänder mig till rock för de har kulorna för att göra nio-minuters låtar med bara synth och trummor på de sista fyra minuterna. Jag laddar ner och köper skivor från många genrer, inte bara rock, en del är electronica och ‘annat’. Jag vill bara komma så långt att folk, om de inte hade läst den här intervjun, inte skulle veta hälften av vad jag får min fantasi och inspiration från. Jag gör mitt eget sound.

Hur har responsen på eran musik varit hittils?

Alla som hör oss gillar det. En del är inte vana vid det men de börjar älska det sen. Men det känns som de flesta tvivlar på oss. Jag är inte sur, vi måste bara visa att vi är dom vi utger oss för. Vi är de bästa ute, så vi måste representera bättre än alla andra. Vi slutar aldrig att förbättras. Folk som har varit nere sedan dag ett kommer att göras stolta.”

http://www.youtube.com/watch?v=VZfpFalULLY

http://www.youtube.com/watch?v=Nc7YfYBFHRM

808s & Dark Grapes 2 på ett internet nära dig den 21:e januari!

Yelawolf – Box Chevy pt. 3 (Den tredje uppföljaren överträffar orginalet. Årets glidarlåt, årets tyngsta fetaste bas. Rittz stjäl showen – 2010 är de rödskäggigas år.)

  4 Responses to “Intervju med Squadda B (Main Attrakionz)”

  1. Rågsved bugar och tackar!!!! Jeesus va fett

  2. Satan det här var nåt.
    Jävla kul att jag och Squadda typ har samma sak i Bay-rappare. Visste inte att de var från norra “ice city” oakland heller..
    Det här är bättre än de mesta i tidningar tok

  3. [...] Intervju med Squadda B (Main Attrakionz) [...]

  4. [...] Glöm inte att kolla Brytburkens post på Shady Blaze och intervjun med Squadda B från Main Attrakionz om nu detta skulle ha missats.. [...]

 Leave a Reply

(required)

(required)

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Switch to our mobile site