[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=jz3kX4X9KvQ&hl=en&fs=1&]
http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/20/arbetarr-relsen-m-ste-l-ra-av-danmark-f-r-att-hantera-sd
http://fredrikedin.wordpress.com/2010/09/21/smile-or-die/
http://www.arbetaren.se/articles/inrikes2010069-5
http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20100915
http://kentwerne.se/granskande-artiklar/den-nya-valfardsindustrin/
(så här långt liksom… jag får återkomma…)
Dagspolitiska inlägg är inte Brytburkens stil, om partipolitik ännu mindre. Vi gör ett undantag.
Så länge jag kan minnas har det svenska samhället stadigt blivit sämre. Mina första minnen av politik är från Bildt-regeringens nedskärningar och utförsäljningar. Som socialdemokraterna fortsatte.
Valet 2010 verkar handla om hastighet. Antingen blir allt långsamt sämre. Eller så påskyndar man processen genom en röst på Alliansen. Det finns självutnämnda revolutionärer som menar att högerregeringar ökar desperationen i samhället och därmed upproriska stämningar. Det stämmer ganska bra. Men det är främst fascist- och gangstergrupper som lyckas kanalisera denna energi. De ligger trots allt ganska rätt i tidsandan.
Det var en liten chock att komma tillbaks till Sverige i maj 2008 efter två år i Brasilien. Inte bara mellan Sverige och Brasilien, men också en deprimerande kontrast mellan Sverige före och efter Alliansen. Matpriserna hade stigit rejält, medan min lön hade tagits ner några kronor. Även i våra småstäder slåss småkillar nu om drogmarknadsandelar medan “arbetaren sliter hårt året runt utan att ha råd med semestern”. Samtidigt som byråkratin och det offentliga blivit allt snårigare och ogästvänligare. De följande två åren skulle fyllas av sådana mindre chocker och byråkratiska psykoser.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=fqOJgV6rDa8&version=3]
Här kan du bli vad du vill. Så länge du vill bli skitjobbare resten av livet. Alla kan inte vara läkare och filmstjärnor, så vi behöver sorteras. Man märker ex. detta i lågstadiet, då framtida värstingar, jag menar framtida missbrukare, kriminella och socialfall, delas ut till hårda lärare. Nu för tiden antar jag att detta urval sker ännu tidigare, mer brutalt och oåterkalleligt.
Liberalernas frihet betyder frihet från sociala skyddsnät, och bara det. Några frihetliga och upplysta normer har inte etableras här efter deras reformer. Kommer ytterligare nedskärningar och utförsäljningar av välfärden leda vägen mot en liberal harmoni där marknadens osynliga hand styr människor till rationella och solidariska val? Fet chans.
Den mentala utvecklingen går bakåt istället, med ökad desperation och misär som gödsel för klanbeteende, gangstertänkande, uppdelning och negativ tävlan människor emellan. Slutenhet och misstänksamhet. Jag ser det varje dag på väg till och från jobbet: alienationens, hyperfeodalismens och kontrollsamhällets intensifiering. Vi knullas dubbelt, först med en arbetsmarknad som man säger “liberaliseras” – alltså mer ofrihet och mindre valmöjligheter för oss genom osäkrare anställningar och högre arbetslöshet – och sedan med en blind hetsjakt på warez och drugz och anarchy genom FRA, ACTA, IPRED, #gategate, osv.
Gå och rösta. Har du röstat i förtid på Alliansen, eller nåt småparti som ändå inte kommer få mandat, så kan du alltid ångerrösta genom att gå och rösta i din vallokal på valdagen. Inget kommer dock att bli bättre med en rödgrön seger – det kommer bli sämre långsammare (hoppas att ni kommer ihåg åren före Alliansen).
Så iniativet ligger i våra händer, oavsett vad valutgången blir imorgon. Vi måste själva öka vår välfärd, vår makt och våra allmänningar, på alla plan. Vi måste organisera oss på våra arbetsplatser, och i våra kvarter; arbetare, hemmafruar, hemlösa, studerande, sjukskrivna, arbetslösa, bögar, flator, invandrare, pensionärer, skolbarn, pendlare. Förorterna måste gå samman med glesbygden. Hackers och hiphop-skallar måste se vad de har gemensamt med raggare. Vi måste arbeta bort dom här uppdelningarna mellan oss. Fyra år till med Alliansen kommer det göra mycket svårare att ta de här första stegen framåt mot våra förbättringar. Trust me on that one.
http://www.youtube.com/watch?v=f52KOmOztAk
Köpte nya joggingskor idag och hann smita in på Hamrelius innan dom stängde. Skitaffärer, man blir på så dåligt humör. Men hursomhelst. Om ni har synat poesiavdelningen i en bokaffär eller på biblioteket de senaste femtio åren så vet ni vad som gäller: tunna volymer; till sidantal, radsättning, idéinnehåll.
Kul att någon kör åt motsatt håll. Har inte läst Johan Jönsons senaste ännu, men det var kul att se den stå där lika fet som Efter arbetsschema. Bland spinkiga skrivarkursbroilers. Den egentliga frågan är:
Vinner han med sina sina 800-sidiga diktsamlingar (samma bok om och om igen, fast hela tiden nyhet) lite av samma anledning som Gucci Mane vinner med sina 800-låtars mixtape (samma om och om igen, egentligen, fast hela tiden nyhet)?
Jag menar att vi lever med våra hjärnor flytandes i ett mediaöverflödets ocean of information and politics fiction. Och det är få som egentligen kan navigera till den andra sidan.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=xckInIvVmOY&hl=en&fs=1&]
E-40 does hella damage. But everything on No Gravity is surprisingly psychical, technical.
Droop-E and others tighten the Bay Area sound further. Cousin Fik gives away the whole album here.
Sick Wid It Records, the Wu-Tang of The Yay Area.
Så här långt i sin musikkarriär har Jean-Louis Huhtas ritat en ovanligt förutsättningslös karta över populärkulturens frontlinjer.
Cortex, som han spelade med 82-84, är lite obekanta för mig, men i Freddie Wadling-boken är de en av de svenska grupper som slogs med det musikaliska avantgardet på en internationell nivå (andra sällsynta exempel: H&K lirar med Jimi Hendrix medan Frank Zappa och Captain Beefhart storörat tittar på; Refused definierar formen för den emo-rock som komma skall; herrar Beyer, Lekebush och Mull lanserar den svenska brukstechnon internationellt) – det skrivs något om en show i London, om jag minns rätt, med Throbbing Gristle och andra industristorheter.
[4:08:07 PM] altemark: ah, på skivan absolut anti cimex så förekommer det en hel del skumt massa metallskrammel [4:08:10 PM] altemark: som jag alltid undrat över [4:08:24 PM] Lars Flysjoo: mmm nice [4:08:52 PM] altemark: typ aldrig ngn punkgrupp eller grupp öht blanda i det på det sättet [4:08:52 PM] altemark: jättekonstigt [4:08:53 PM] altemark: kinda cool Anti-Cimex - Pain Killer (från 1986 års Criminal Trap)
Ett liknande internationellt intrång i världseliten gjordes snart igen av Huhta, som “kom med rätt sent i Anti Cimex… och dom fortsatte en bra bit efter mig. Dom hade redan sitt sound, så att säga. Jag tillförde metallskramlet till det.”
Han fortsätter att slå på skrot och utforska ljudmattor tillsammans med Texas Instruments (och på senare år med Skull Defects, OCSID och Audio Laboratory) samtidigt som han intresserar sig för mer renodlad dansmusik. Både med Stonefunkers (tillsammans med yngre brorn ADL) och genom techno-släpp i samarbete med Cari Lekebush och andra från Stockholmstechnon, under alias som Kozmic Niggah och 413 men framförallt som Brommage Dub tillsammans med Jesper Dahlbäck. Deras dubtechno är ett tungt argument för att jag tog mig till Inkonst den här fredagen.
“Har du upplevt några problem med de tvära kasten mellan musikstilar?
Nä. Det problemet ligger mer i andras ögon eller öron. Jag har alltid lyssnat på så mycket olika musik. Det var helt naturligt.
Man har lyssnat på elektronisk musik och tänkt: det här vill jag göra. När jag var liten hade jag inte råd att köpa instument och hade ingen aning om hur nånting funkade egentligen. Jag hade en trummaskin och nån effekt och spelade in det på kassettband. Och spelade bas till det kanske.
Det var när jag gick i nian. Det var när jag började med Cortex. Vi träffades genom att vi alla hängde på Filmklubben som var på Kåren på onsdagar. Vid Götaplatsen, bakom där. Alla punkare gick och kollade på film och sen gick vi på punkträff på lördagar vid tolv på Femman, och sen gick vi till Mosters Kafé i Haga, och därifrån lärde man känna alla. Det fanns svartklubbar överallt. Så en helg kunde man gå på fyra-fem olika ställen; klubbar eller bara nåt källarhål med jordstampat golv där gamla gubbar drack bärs. Mitt i Haga.
Sen blev det “toytown”. Haga blev puttenuttigt och fint. Meningslöst. Små gulliga affärer. Vi hade en klubb på Första Långgatan som hette Lucky People Center. Den hade vi 89-90… kanske i två år. Sen flyttade vi till Stockholm och tänkte att vi skulle fortsätta där med den klubben, men det blev en massa andra saker istället.
Vad spelade ni i början?
Det var där jag började spela skivor. Hiphop, acid jazz och såna grejer. Så småningom lite techno. En massa live-band. Vi gjorde nån slags live-uppsättning av Lucky People Center. Trummor, samplers, bas, percussion, väldigt rytmiskt. Det var olika folk som kom in och sjöng och toastade.
Vilken är världens bästa hiphop-grupp?
En av mina favoriter är EPMD. A Tribe Called Quest gillar jag. Public Enemy.”
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=gWT-uXpMCqA&hl=en&fs=1&]
Hans nya projekt Dungeon Acid från årets Norbergfestival. I malmö den tredje september blev det mycket dubbande av snares, mycket driv i trumknappandet. Ett jävla rens och ett mangel.
“Är det nåt speciellt som har inspirerat dig att köra det här soundet just nu?
Kanske att jag inte spelar så mycket skivor längre men ändå har saknat den grejen. Jag spelar live men med samma förhållningssätt som när jag spelar skivor. Försöker ha nån old school-vibb på det hela. Alla shower är olika faktiskt, men jag har samma programmeringar i maskinerna. Jag kanske ändrar lite rytmer och sekvenser i syntharna, men det finns inga färdiga låtar, utan jag bara plockar från de olika maskinerna och så bygger jag från stunden. Jag har en XOX-box som är som en 303 mer eller mindre, den låter ganska snarlikt. Det mesta bygger på den. Sen en MPC. Lite effekter kring det, och lite atmosfäriska ljudfiler. Och ibland om jag får lust säger jag nåt i micken, oftast inledningsvis. Jag försöker dubba ganska mycket, jobba med mixerbordet och effekter. Det handlar mer om att förändra det man har och skapa nåt nytt av det befintliga.”