Jul 252010
 

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=hcnxhZxcnug&hl=en&fs=1&]

Precis som Mohammed Ali ger Stor ett väldigt ödmjukt intryck och ger långa och eftertänksamma svar på våra frågor. Trots att utmärkelser och lovord haglar över Ayla-kollektivet så verkar alla hålla huvet kallt.

Om Carlito representerar en hårt dragen politisk rap och Mohammed Ali sköter socialrealismen så är Stor en rappares rappare. Snackar vi fotboll är han den som stannar kvar efter träningen och lägger hundra frisparkar. Som släpar med sig en boll för att kicka bort dötid. Som ständigt är redo. I en intervju med  Tugg Menage drar han fotbollsmetaforen lite längre: en battle-rappare är lite som en fotbollsspelare som står och kickar hela tiden. OK, det är grymt, men det är mål / låtar som gör folk galna.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=HGmZ7VUv2VY&hl=en&fs=1&]

Carlito var tyvärr sjuk den här varma sommarkvällen i Pildammsparken, vilket inte hindrar Ayla från att inleda kvällen med hans youtube-hit Babylon Brinner. Eller rättare sagt, Stor kallar  upp en random Malmö-kille från publiken som kör Carlitos verser.

När jag såg dig förra gången i Malmö tog du också upp rappare från publiken, som fick freestyla, och som fick igång festen.

Det är det man måste göra för att… Jag gillar att vara i studion och skriva, men bra rappare ska ständigt kunna leverera. Hela ditt liv ska handla om hiphop. Om du inte alltid är på topp så kommer du ingenstans. Du måste alltid ha nåt på dig. Det här kanske inte var min bästa freestyle nu. Jag vill gärna att nån kommer upp och utmanar mig och battlar. Du lägger hela din karriär på spel. Det sporrar mig att bli bättre. Om jag fortsätter så här, då vet jag att om ett år så kommer jag att kunna freestyla lika bra som när jag softar med mina kompisar. Det är det det handlar om. Nästan alla kan freestyla i duschen för sig själva, eller med sina polare, men jag vill bli så avtrubbad att jag kan göra det live och hela tiden.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=BGUMordDjvo&hl=en&fs=1&]

Psykos. Helt sinnessjuk produktion. Vem är Ears?

Det var på den tiden då jag gjorde Stockholmsnatt och hängde mycket med Adam Tensta och RMH. Ears är hans producent och bästa vän. Jag var hemma hos dom och han satte på beatet, och sen kom melodin direkt.

Det låter som låten kom i en bit, från hjärtat.

Ja. Jag kände melodin direkt. Den kom skitnajs.

Du nämnde Stockholmsnatt, men du har gjort Göteborgsnatt också med bl a XO?

Dom är mina boys från GBG. Jag gillade deras låt De Regna. Vi snackade på Myspace och spelade in nån gång i Göteborg och blev polare. När min morfar bodde i Sverige bodde han i Angered och dom hade tydligen haft han som lärare. Han hade ett radioprogram som han sände från Angered där ungdomar fick komma och göra sina program.

Malmönatt?

Den kommer inte att komma för att det blev strul i studion. Alla filerna försvann och det vara massa trubbel. Den var färdig.

Vilka skulle vart med på den?

Lazee, Advance Patrol, Lilleman, Leslie, och några till. Den var grym. Alla hade langat fett.

Kommer det mer samarbeten med Malmö-folk?

Säkert. Jag arbetar inte med folk jag aldrig har träffat. Skicka filer, det finns ingen charm i det. OK om det är en remix. Om man producerar en låt så ska man sitta tillsammans. Jag var med på Advance Patrols skiva och kickade på spanska också.

Tiden tar slut innan vi hinner fråga när Sveriges två bästa rappare ska spela in tillsammans. Det visar sig dock att de ska samarbeta väldigt snart. Dagen efter sitt Malmöbesök ska Stor nämligen upp till Stockholm igen och framträda på Kartellen-Sebbes bröllop. Och där gissar vi att han kör nåt annat än Samma knas varje dag.

Jul 242010
 

När ni är i Malmö, vad gör ni då?

Chillar på hotellet, lyssnar på beats, skriver, snackar.

Bara arbete, grinda, grinda?

Vi har varit lite överallt, Rosengård, Möllan. Man åker runt. Vi arbetar på våran skiva.

Är det några skivbolag inblandade den här gången?

Ja, det är bara en fråga vem vi släpper det hos. Vi satsar på 2011.

Finns det några planer för Moms eller Ruggig att släppa några sologrejer?

Ska man göra nåt projekt så får man göra det helhjärtat. Nu är det Mohammed Ali.

Kronan är deras

Ni började 2000. Ni verkar ha en väldig tydlig vision för den musik ni gör. Hur har den visionen förändrats sen ni började?

I början var det bara för att ha kul, spela in. När man blev äldre ville man visa sina skills. Sen efter det gav man upp en stund. Fyra år efter ville man satsa en gång till, helhjärtat. Det blev Processen, fick bra respons; vi trodde inte vi skulle få så bra respons. Och nu är det på allvar. Vi håller på att bli etablerade artister. När vi var UKN, Underklassen, så var vi bara två grabbar som hade kul. Det har vi idag också.

Är det nåt som ni kan leva på?

Det är till och från, månad till månad. Men förhoppningsvis gör vi det. Man kan inte satsa på en musikkarriär för att tjäna pengar.

En grej om en låt ni inte körde ikväll. Följer mig med blicken. När ni hörde det beatet för första gången. Vad tänkte ni då?

Det var bara en fett najs känsla. Vi gör nåt kul. Vi bara kände att det föll naturligt. Vi har fått en ny skiva med Masse-beats.

Mycket Masse på nya skivan?

Det är blandat.

Har ni tänkt på nån titel ännu?

Faktiskt inte. Vi tänkte först på Processen fortsätter, men den här skiljer sig så himla mycket från , så det är ingen idé att koppla ihop den. Musikaliskt, textmässigt, teman, det skiljer sig väldigt.

Jul 222010
 

By chance I was listening to Mantronix’ second full length Music Madness the same day as I got Autechre’s ten tracks strong Move Of Ten from Soulseek (sorry Sean & Rob, your fans are broke).

I recall the Brits naming producer Kurtis Mantronik as one of their biggest inspirations when starting out. Listening to each artist’s oeuvre without context it might be difficult to connect the dots. But it’s really the same work, the same attitude, continued. Both stick to the harsh percussion, the sharp edits, the heavily processed sounds, the same adventurous spirit.

Mantronik was one of the few producers in the hiphop scene who was actually concerned with constantly updating the electro formula. On Music Madness he has harmonica and big band jazz samples. In 1986, that is. And while the kicks and snares are as unmerciful as ever, he also reaches towards a more structured, arranged, refined electro thing.

An image that often gets into my head when Autechre is pumped into my ears: the same nameless dude messing around with a drum machine, but fed through a constantly arriving stream of new formulas. It’s all about the studio wizardry, the studio as space shuttle travelling towards sonic landscapes never before seen.

You might say there is a certain romantic pop sensibility in most of the Mantronix catalog. But a track like nth Defuseder.n, with its driving beat and grand atmosphere, is defined by a similar thirst for beauty. It’s all about reaching that next level. New visions in sounds. Autechre stay true to their b-boy roots.

Jul 222010
 

Var på en ödetomt i Malmös industriområde i förrgår och såg en dokumentär från ödetomternas ödetomt, den halvt avindustrialiserade, mytologisk-amerikanska metropolen Detroit. I samarbete med Doc Lounge hade Folkets bio smällt upp en fet duk vid korsningen mellan Nobelvägen och Industrigatan för att visa Grown In Detroit, en dokumentär som både pekar bakåt och framåt.

Detroits befolkning har halverats de senaste femtio åren. Rasupplopp och arbetsbrist i och med stängda bilfabriker har lett till att människor flyr staden. Stora områden av Detroit är övergivna. Gräs växer högt där det förut har stått hus. Jag läser en turists beskrivning av hur han sitter i timmar vid ett trafikljus i de här områdena och läser en bok – utan att se en enda bil. Eller en enda människa.

Fotografierna av detta urbana förfall har alltid fascinerat mig. Som att se in i framtiden. Så kommer alla städer att se ut snart. Detroit är ett spöke som jagar stadsinvånaren, ett ställe som likt Nevada-öknen och Tjernobyls skogar ständigt återkommer i mina tankar. Som i förrgår, innan jag fick höra om den här visningen, då jag av en slump klickade in på det här bildspelet.

Hard times inspires great music brukar man säga, och motorstadens invånare har heroiskt satt sin axel mot historiens kugghjul och pressat det yttersta ur efterkrigstiden: Motown (objektivt sett världens viktigaste populärmusik… säger du Bob Marley så frågar jag dig: vem gjorde de jamaicanska artisterna före honom covers på?), The Stooges, MC5, Parliament-Funkadelic, Derrick May, Juan Atkins, Carl Craig, Jeff Mills, monumentala institutioner som Underground Resistance.

Samma krigsskådeplatskänsla som man ser i foton från Detroit kan man höra i Funkadelics syradränkta gitarreffekter och skärande rundgång. Samma kalla ödslighet, samma känsla av urbant förfall råder där som i den mekaniska och repetitiva musik som man döpte till techno. Det låg nära till hands för Juan Atkins och Derrick May att på 80-talet skapa en slags cyberpunkmusik, eftersom de varje dag såg ut över ett slags cyberpunklandskap.

Levnadsförhållandena i Detroit ligger en bit under exempelvis Limhamn eller Lidingö. Endast på senare år har Oakland och St. Louis lyckats peta ner Detroit från förstaplatsen bland landets mest våldsamma städer. Den avsaknad av boendetäthet och socialt liv och rörelse som Jane Jacobs varnade för i The Death and Life of Great American Cities gör sig påmind. Spritaffärrer är vanligare än mataffärer. I dokumentären får vi veta att 90% av flickorna hoppar av high school när de blir med barn. Varför plugga vidare när det inte finns några jobb? Alla dessa ungdomar utan inkomster. All denna jord som ligger övergiven. Varför inte göra det bästa av situationen?

På Catherine Ferguson Academy, en av tre special-high schools i USA för tonårsmammor, fick en lärare idén att eleverna skulle lära sig att både bruka den övergivna jorden och sälja det som produceras. Som man gjorde på samma ställe några generationer tillbaks. Dels är det ett sätt att försörja sig. Dels börjar staden leva igen. Dels får Detroit tillgång till bättre mat (Internets Celebreties Bodega-kortfilm nosar på samma problem). Jag menar vad annat kan man göra?

Filmen visar oss en tillbakagång som ger visst framtidshopp.

Mat- och hälsofrågan måste såklart dras längre än till de småskaliga lösningar som presenteras i Grown In Detroit. Varför är exempelvis inte all mat som säljs ekologisk och KRAV- och rättvisemärkt? Vi behöver större perspektiv. Men det är inte den ideologiska förträffligheten som intresserar oss i den här filmen. Lösningar finns inte här, men det ställs nödvändiga frågor.

Precis som i Det stundande upproret, som jag kom att tänka på efter filmen. Den senaste veckan har det i den pågående studiecirkeln kring den boken förts ett intressant samtal om det urbana. Vad är stadens framtid? Vad ska det komma av all denna mark och alla dessa människor som förklarats överflödiga? En brännhet fråga. Hur ska arbetskraft som bortrationaliserats kunna kontrolleras? Arbetsförmedlingens åtgärder kan omöjligen vara tillräckliga i långa loppet.

Storstädernas fattigare delar i Sverige präglas inte av en lika långt driven ödslighet och övergivenhet som i Detroit. Men vi har att göra med en arbetslöshet och kanske främst en bostadsbrist som är förkrossande för den uppväxande generationen.

Rostsverige är ett fantastiskt fotoarkiv från övergivna städer och samhällen runt om i Sverige. Frågan som inställer sig när man kollar igenom bilderna av dessa ödsliga och säreget sköna platser: Varför ockuperar man inte dessa byggnader? Och odlar jorden? En del skulle säkerligen föredra detta framför att ruttna bort i betongförorterna. Städernas centraliserande kraft håller på att tappa fart. Eller åtminstone ändra riktning. Utvecklingen tecknar en våg som redan har vänt. Men vilken väg tar vi nu?

Frågan som måste ställas är givetvis vad som ersätter den borttynande uppdelningen mellan stad och landsbygd. Vilka nya mobiliteter, vilka förtätningar och förglesningar, vilka ljud och vilka tystnader.

Brasilien ska ha VM 2014. Två år senare organiserar man OS. Båda spektaklen ska äga rum i Rio de Janeiro. Minns hur man inför OS i Atlanta 1996 “städade upp” innerstan genom att helt enkelt bussa bort alla icke önskvärda – uteliggarna, knarkarna, galningarna, hororna, langarna – till stadens marginaler. I Rio De Janeiro ligger de enorma kåkstäderna mitt inne i centrum. Helt inpå Copacabana. Hur ska man kunna rensa upp där? Visserligen har Lula-regeringen genomfört en rad reformer för att få favelan på fötter, men det är en piss i havet. Misären är överväldigande. De strukturella problemen sitter djupt.

En äldre bekant kommer med en oväntad infallsvinkel när jag diskuterar detta med honom. Regeringen har börjat så smått med att hjälpa sluminvånarna att köpa lägenheter billigare, men vet du hur mycket detta program skulle kosta i större skala? Bättre i så fall att man erbjuder hjälp att flytta ut på landet, där det finns enorma områden mark som är nästintill övergivna. Börja odla, börja producera. Varför inte? Frågan är dock hur det ska gå till – genom statlig planering, statliga subventioner, gräsrotsalternativ, alternativa samhällsbyggen, ockupationer?

I Brasilien hade jag privilegiet att en bit utanför Rio De Janeiro besöka en Quilombo, ett kollektivt samhälle med långa traditioner som skapats av före detta slavar. När ekonomin i Brasilien skiftade fokus från socker till guld, eller om det var till kaffe, hände det som så att ägarna övergav plantaget och lämnade slavarna kvar. Som bestämde sig för att gemensamt fortsätta bruka jorden. Idag har regeringen erkänt dom som rättmättiga ägare avmarken och den flod som flyter därigenom. Det finns idag över tusen liknande quilombos utspridda över Brasilien.

Visserligen är det ett jävla slit att hålla igång självförsörjningen. Men jag har aldrig förut träffat så trevliga och hjälpsamma människor. Till skillnad från i slummen finns ingen kriminalitet, inga poliser, ingen går hungrig, och man behöver inte gå runt och vänta på att träffas av en förlupen kula från knarkgerillornas vilda västernliknande shootouts eller polisernas räder (och oroar du dig för en kulturell retardering i detta samhälle på runt 500 personer kan jag intyga att man rappar bättre här än i din förort).

Quilombos och liknande projekt är fortfarande en marginell företeelse. Industriarbetaren utgör ännu majoritet i ekonomin, även fall han inte längre på traditionellt vis dansar det löpande bandets ballet. Men för en allt större andel av befolkning erbjuder städerna inga bostäder och få möjligheter till försörjning. Det vore mer praktiskt att verka i glesbygden.

En romantisk tillbakagång till småskalighet och teknikfientlighet är inte att rekommendera. Men vi måste vara beredda på denna våg som kommer, beredda på att bredda, variera, sprida och intensifiera kamperna. Städer kommer att glesas ut och glesbygder befolkas. En Exodus, en utveckling näraliggande poeten Lars Mikael Raattamaas uttalande om att “det skulle bli en otroligt mäktig kraft om människor i förort, landsbygd och småstäder skulle slå sig samman politiskt” vore önskvärt, en utvidgning från Marx fokus på städernas utbildade och välorganiserade industriproletariat. Framförallt: vill man en samhällsförändring måste man ställa sig de frågor som Johannes Nilsson är inne på i sina skarpa reflektioner kring Det Stundande Upproret.

Sist men inte minst har den osynliga kommittén i sin övergripande analys helt och hållet förbisett det faktum att Maktens i första hand inte härskar genom våld, utan genom vårat samtycke, som i sin tur bottnar i vårat beroende. De är visserligen inne och nosar på detta faktum när de konstaterar att det är ett stort problem att två procent av befolkningen förser resten med deras näring. Detta innebär att all makt i slutändan ligger hos dem som distribuerar denna näring bland folket. Säg att den osynliga kommitténs kamplystna gemenskaper lyckas i sin föresats att ta över gatan fullständigt i två dagar, tre, fyra… när tror ni svälten sätter in? Vem ska leverera maten? Militären? En bunt sverigedemokratiska bönder?

Jul 172010
 

Nästa fredag gästar Sveriges hiphop-adel Malmö.

Det är klubborganistörerna Boom Bap som bjudit in hela Ayla-kollektivet den här gången, nästan exakt ett år efter att Carlito och Labyrint gjorde en oförglömlig show i regnet på Möllevångsfestivalen. Hoppas det blir sol den här gången, för Pildammsteatern, belägen i Pildammsparken är en riktig fin scen.

FREDAG 23 JULI // SOMMARENS EVENT ÄR HÄR // FREDAG 23 JULI

HELKVÄLL I HIPHOPENS, GATUKONSTENS OCH KVÄLLSOLENS TECKEN :)

HELA KVÄLLEN ÄR GRATIS!! KL. 17:00 TILL 22:00. TA MED DINA VÄNNER, BEKANTA, FIENDER, PARTNERS, ARBETSKAMRATER, FÖRÄLDRAR, BARN OCH LÅT OSS TILLSAMMANS GÖRA DEN KVALITETSMÄSSIGA HIPHOPEN TILL ETT ÅTERKOMMANDE INSLAG I SOMMARSCEN MALMÖS PROGRAM ÄVEN KOMMANDE ÅR…

SOMMARSCEN & THE BOOM BAP PRESENTERAR GRATISKONCERTER MED HIPHOPSVERIGES ABSOLUTA GRÄDDA FRÅN KL. 17:00 TILL 22:00 PÅ PILDAMMSTEATERNS SCEN.

KOM I TID DÅ SCEN PLUS ANNAT ÄR IGÅNG FRÅN 17:00 SHARP!!

Jul 102010
 

Ena halvan av Spotrunnaz fast med massor av plantor.

Rap-stjärnor röker weed och det är helt i sin ordning. Då super de mindre, svinar mindre. Mårten Sakwandas gräsproduktion förebyggde, och skulle fortsätta förebygga, om inte lagen vore så trång, ett flertal fyllebråk, fyllevåldtäkter och allmänt jobbig stämning. Mycket mindre minnesluckor. Mer musiker mastrandes mästerverk.

En betydande del av cannabishandeln består av detta – hemmaodlare som säljer till kompisar. Ingen maffia. Inga överdoser. Inga kids som far illa. Ungefär så.

Denna andel inhemska odlare bör öka. De internationella narkotikanätverken är inte det bästa alternativet. Bort med maffiamakt, fram med lägre priser, bättre kvalitet, beskattade vinster. Bort med långa transportsträckor, fram med ekologisk odling. En avkriminalisering skulle även dämpa knarkromantiken, och det ödesdigra sociala utanförskap som följer med bruket. För att inte nämna det legala utanförskapet, och de samhälleliga kostnaderna, om man åker fast.

Motargumentet: svenskarna är inte mogna en avkriminalisering. De kommer löpa amok. Reefer madness 2010. In da Sweeden. Bruket kommer att öka? Den statistik som jag kollat på angående legalisering - och även ren logik - säger mig att folk stoppar i sig ungefär vilka preparat dom vill, oavsett lagstiftning. Så har det varit sedan man livnärde sig på rötter och mammutstek. Nyfikenhet och njutningslystnad är starkare än statens lagar. Och den här misstron mot pöbeln har historiskt sett gjort mer skada än alla droger i världen. När är folkhemmets Sverige redo att bli avdomesticerat?

Däremot spelar tillgång och efterfrågan, och framförallt den sociala situationen, kraftigt in på hur vi använder droger. Utanförskap och ekonomisk knapphet är som bekant ett gott underlag för missbruk. Klassfritt Samhälle – det vore ett riksförbund värt namnet.

Jul 092010
 

Freshkusten har vaknat. Jag tycker att Göteborg har visat oss en hel del riktigt feta grejer och de kommer bara mer.

Obnoxiuz (oBx) släppte plattan Channel X för ungefär 5 år sen. Då rappade han på engelska. Men om jag inte minns fel så tror jag att han hade en bonustrack med Pstq “Medans jag sov” som är riktigt tung.

Anyhow nu är de 2010 och oBx släppte just Mellan gott & ont. Denna gång svensk rap rakt igenom. bra beats och tunga tracks.

oBx gästas av gamla Gbg rävar som Gubb och Pstq som lägger endel feta rader. Plattan finns att ladda ner på Whoa.nu

Talladega, Alabama, Nascar

Switch to our mobile site