Jun 062010
 

How dope are the Muggs beats gonna be on this one? The last ones were fire!!

this is definitely the craziest VS album Muggs has done..I know it’s my album too so of course I might say that but everybody else that’s heard it agrees..production & conceptually it just plays out like a movie..all the songs connect..it moves like a concept record the way the beats blend with the words even though we didn’t plan it like that..the chemistry just took over..It’s basically it’s own sound, the Muggs vs Bill sound..ya’ll are gonna bang out to this one for sure..

I still have high hopes for William Braunstein.

Only a few tracks on The Hour Of Reprisal did it for me, but an entire album with the same producer might give us another classic. I mean it worked for What’s Wrong With Bill.


Jun 062010
 

Breaking Bad tells the story of a chemistry teacher in Alberquerque, Arizona who passes through a crisis and breaks bad. Unable to deal with being diagnosed with cancer when already having problems supporting his family, he starts cooking methamphetamine, to pay both for his medical treatment and future mortgage payments and college fees.

What happens when a nerdy family father enters the drug market as a manufacturer? There are X number of consequences for a choice like that. When the script writers have explored them all, they too pass through a crisis. How will they continue with their story without losing steam?

The remarkable thing about Breaking Bad: they don’t. They come out on the other side. They intensify. Success comes thanks to their loyalty to the inner logic of their basic story. And from a realistic passion when drawing the characters, their situations, their desperate actions, the consequences that come back to haunt them. Gender roles and illegal economics are explored with the cold preciseness of a coroner.

TV have taken cinema’s dominating role in expanding the viewers consciousness and creating communities and a sort of intellectual exodus. The rituals of cultural transformation have moved from the cinema palace to bedrooms, from the movie projectors to laptops and broadband connections.

Television networks give script writers more freedom than Hollywood. With them more talent migrates. There are more  good TV-shows than movies out recently, which is surprising and fascinating. A new blockbuster always disappoints (lest we’re talking those Batman-movies), but not a TV-series – if a friend recommends it, take her word for it.

Shorter pieces are more fitting for a fragmentized world, a world with an increasing attention shortage. A TV-series is more open for the new, the critical, for our daily problems. It gives space to broader, more radical views of society. But while we’re celebrating this, let’s also remember that our attention economy is a place fully submerged into PR, marketing, advertisement images; a world 360 degrees subordinated, where everybody is whoring out their bodies and their innermost thoughts 24 seven.

Jun 062010
 

I don’t wanna go to the clubs, I’m cool in the streets, just leave me to roam…” One of his best songs.

Why yall niggaz wanna rob? You wanna steal? That aint real.
How the fuck am I gonna kick it with you? You gonna get me killed.
I’ve done seen a lot of blood on the battlefield.
Even though I’m tired I’ll be climbing up the ladder still.

Beautiful speed rapping over perfectly relaxed music. So classic.

Get some of my favorite songs featuring him here. Another good place to start is right here.

Jun 052010
 

Idag kommer den klassiska grafittidokumentären Style Wars (och även Wild Style) att visas någonstans i Malmö (på Nobelvägen 135 närmare bestämt). Det är från det underbara tidsdokumentet som vi har plockat memen “not the biggest or the most beautifulest, but MORE“.

Enligt mig så är konceptet Style Wars även ett uppfräschande sätt att se hur populärkultur äger rum. Det drar linjen mellan folklore och popkultur på ena sidan och anemisk, borgerlig high culture – you know, the place where it’s considered bad taste to diss a deserving motherfucker and everyone is supposed to be so god damn nice all the time, where friendly, healthy competition is replaced by false comradery and cheap plots, they smile in your face and stab you in the back, you’re industry we’re in the streets, etc. – på andra sidan. Om det är nåt som Sverige saknar så är det ett intensifierat Style Wars. Vi behöver den öppensinnade talibanmentaliteten.

(Kolla in Recife, Curitiba och São Paulo i samma serie.)

När jag kom tillbaks till Sverige i slutet av april råkade jag lägga händerna på en gammal Nöjesguiden och Isabelle Ståhls ledare om ett exotiserat och framtida gentrifierat Malmö. Första delen stämmer bra:

Möllan är så fyllt av överraskningar och äventyr: man vet aldrig var natten kommer att ta slut, rätt som det är hamnar man på en hemlig bakgårdsklubb med tjejer som har sin egen second hand-butik och målar tavlor i en trädkoja på fritiden.

Folks romantisering av Möllan påminner lite om mystifieringen kring hur trivsamt allt är i sydeuropa och Tyskland. Myterna handlar ofta om hur autentiskt och äkta allting är där nere: där finns minsann inga stora, opersonliga köpcentrum, istället handlar man allt i små mysiga delikatessbutiker. Alla beter sig som om de känner varandra och alla kulturella barriärer är upplösta.

Avslutningen stämmer dock inte lika bra; där hon säger att Möllan

i själva verket är en ganska hipster-homogen plats där vita medelklasskids hänger i samma stela barer med dyr öl och dryga bartenders varje fredag. Alla hamnar på Debaser till sist och snyggdansar för att få hångla med någon identisk glasögonpoppare och polisen ropar Apajävel om den ser någon ickearisk person. Folk vill jobba med media och läser trettiopoängskurser för att verka intellektuella och äter minst lika mycket antidepressiva som resten av Sverige. Och nej, vi dansar inte afrikansk dans på gatorna. Det är bara en tidsfråga innan Möllan är lika gentrifierat och kommersialiserat som Lilla torg.

Hon har rätt i att vita medelklasskids håller sig inom sina grupper lika mycket som överallt annars. Men det är inte bara en tidsfråga innan Möllan är homogent och gentrifierat. Vad som saknas för att hopplösheten inte ska sätta in är det perspektiv som Fredrik Edin lyfter fram när han jämför spotifiering med gentrifiering och säger att Allting handlar om bandbredd:

Kanske kan man säga att gentrifiering är en form av spotifiering. Eller tvärtom. Riktigt samma sak är det dock nödvändigtvis inte.

För allting handlar om bandbredd. Innan Telia reserverade bandbredd åt Spotify var Spotify inte spotifiering utan bara en i en lång rad nättjänster som suger big time. Det är först när utrymmet begränsas som spotifiering uppstår. När det skapas en brist. När det inte längre finns alternativ.

Ta några erkänt gentrifierade områden som Möllan i Malmö, Prenzlauer Berg i Berlin, Södermalm i Stockholm och Williamsburg i Brooklyn. I det två senare exemplen är utrymmet begränsat och inhägnat. Av vatten, av trängsel, av skönhetsrådet och så vidare. Det är brist på utrymme och priserna skjuter därmed i höjden. Den långa svansen, utbudet, kuperas. Alternativen blir färre och dyrare. Precis som när ett fastighetsbolag köper ett helt förortscentrum och bygger galleria och därmed lägger beslag på i stort sett hela bandbredden.

Både Stockholm och New York är dessutom, trots finanskris, starka ekonomiska centra som drar till sig högavlönade invånare. Konsumtionstrimmade dinkisar. Det smutsiga, okontrollerade och ”anarkistiska” byts ut mot renlighet, ordning och privat ägande.

I Berlin och Malmö finns inte alls samma brist. Det finns obegränsad bandbredd. Tar lokalerna slut kring Möllan flyttar man till Sofielund eller Seved. Blir det trångt i Mitte och Prenzlauer Berg finns det alltid plats i Friedrichshain eller till och med Neukölln.

Trots att samtliga stadsdelar ”gentrifieras”  - gamla arbetarkvarter blir butiker och restauranger, nya grupper människor flyttar in – ser det väldigt annorlunda ut.

Jämför gärna Möllan med Söder. På Söder vimlar det av conceptstores, reklambyråer, soja-latte-kedjor och designbutiker med barnkläder. Kring Möllan är det fortfarande sunkhak, Baghdad livs och konstiga gallerier som gäller.

Även invånarna skiljer sig åt. I delar av Söder är moderaterna överlägset största parti medan de i delar av Möllan inte ens når upp till 10%. I Berlin klagar näringslivet på att det är omöjligt att hitta arbetskraft eftersom många är ovilliga att söka fasta jobb. Och varför skulle de göra det. Det finns ju obegränsat med bandbredd.

Problemet med Möllan är inte vita medelklasskids så mycket som att vissa av dom är hipsters och känner nåt slags tvång av att hålla klubbar och vara allmänt kreativa. Skillnaden mot andra människor med samma fritidsintressen är att Malmös hipsters inte ens försöker vara bra på det. Dom dj:ar men har ingen selection och kan inte mixa och inte bygga ett set. Dom sprejar på väggarna utan budskap eller intresse av att folk har gjort det i snart 40 år och att det kanske finns nåt att lära om teknik och stil.

Det största problemet är att dom tar så mycket plats och kräver så mycket uppmärksamhet. Och att många Malmö-bor lyssnar på sån där formulabaserad, förruttnad, garage-rock och sån där hemsk indie-pop är självklart beklagligt. Men OK, ignorerar man hipster-problemet är det svårt att klaga (man får helt enkelt ta en omväg runt KB, se åt andra hållet när man går förbi Debaser och lägga på minnet vilka dj:s och klubborganisatörer som är att undvika).

Det kommer mer internationella legender hit än till både Göteborg och Stockholm. Det finns bra techno varje vecka, speciellt nu på sommaren. Det finns fyra olika dubstep-klubbar i Malmö, vilket är ganska bra för en stad med 300,000 invånare. De låga lokalhyrorna och förekomsten av billiga industrilokaler nära centrum har tillåtit en intressant musikalisk undervegetation att växa fram, exemplifierad genom Kristallen, Kontramusik (som tar hit Luke Hess den 11 juni!), Kontrapunkt, Deng Deng HiFiDet brusar i parken, och Sub Encountez (som har bjudit på både Hijo De La Cumbia (för andra gången idag faktiskt!) och Maffi (of Jahtari fame)). T o m legendariska Börft får ordna tillställningar här.

Det här med konstiga gallerior som Fredrik Edin nämner ska man inte heller glömma. Jag antar att det är de låga hyrorna i bakgrunden som gör att både erkända namn som Leif Elggren och Pär Thörn och den kommande generationens förmågor får hålla hus i samma kulturella ekosystem.

Jun 052010
 

Ser på Aktuellt att utställandet av ADHD enligt en undersökning har med social bakgrund att göra, vilket är väldigt överraskande.

Barn är inte korkade. De märker saker. Växer du upp med vetskapen att samhället inte är utformat för såna som dig har du självklart inte lika mycket motivation att sitta tyst och stilla och lyssna på vad läraren säger. Speciellt om du kommer från ett mindre stabilt hem, eller från en miljö som saknar akademisk tradition.

En kompis berättar för mig att den amfetaminliknande medicin som skolan gav honom gjorde det jätteroligt att utföra tråkiga, monotona uppgifter. Istället för att omforma skolan så den rymmer barn med olika erfarenheter föreslår vi att den tjackutfodringen utökas till strejkande arbetare, kritiska journalister, hemmafruar som gnäller för mycket och andra med koncentrationssvårigheter.

OK, siffrorna säger att det kanske finns det nåt rent biologiskt som spökar för hälften av barnen. Men i resten av fallen är det snarare samhället som borde tala med en barnpsykolog.

 Posted by at 07:46  Tagged with: ,
Jun 042010
 

Det är alltså britternas fel, som vanligt!

Storbritannien erövrade 1917 med stöd av arabiska nationalister Palestina från de det osmanska väldet. Britterna hade lovat palestinierna att en oberoende stat för alla araber skulle upprättas. Vid fredskonferenserna 1920 efter Första världskriget blev Palestina emellertid ett brittiskt mandat under Nationernas Förbund. Balfourdeklarationen togs med i fördragstexten 1922 Den byggde på Storbritanniens utrikesminister Balfours löfte 1917 till sionistledaren Chaim Weizmann att det skulle upprättas ett judiskt nationalhem i Palestina. Balfours löfte till sionisterna betraktades av araberna som ett svek mot de löften de fått 1915 om en självständig arabisk stat. De pekade på att bara omkring 15% av Palestinas befolkning var judar. Under mandattiden skedde en stor judisk invandring så att andelen judar 1946 hade ökat till 33%. Muslimerna utgjorde 58% och kristna 9%. Den sionistiska kolonisationen av Palestina skapade under mandattiden en underjordisk försvarskår, Haganah. The Jewish Agency kom att fungera som judarnas förhandlingsorgan mot omvärlden. Samma dag som det brittiska mandatet upphörde, den 14 maj 1948, utropades staten Israel av David Ben-Gurion.

Jun 042010
 

If you are around or in Malmö on the 19th of june, you should not miss this. There will, among other things, be talks by Peter Sunde and Christopher Kullenberg, and workshops with Goto80 and others who will shed light on their black magic.

Hacknight is a free one-day creative tech conference in Malmö, Sweden on June 19, 2010.

Local hackerspace Forskningsavdelningen invites you to enjoy tech culture unfolding. Hands-on workshops and a captivating speaker track will cultivate and realize ideas. Network with participants from all over the scene.

A large, industrial house plays host to the hordes of interested tech heads. For the duration of the conference, the hackerspace is extended to encompass the whole building.

We have quite a few topics to choose from that will be announced as soon as we have fitted them into the schedule. We are still open for workshop suggestions though. As we have quite a large space for this purpose we have room for two or more workshop areas for example.

Talks begin at 17.00 and will be in 1hr slots, but are not yet set as of which talk will begin when. Workshops will have introductions before they start and then continue at one of the workshop locations for a limited or unlimited (until hacknight is over) time.

Go and tell your friends! hacknight.se

Jun 012010
 

Marq Spekt‘s The Shoplifter was one of my favorite songs back when I was listening to Company Flow type material every day of the week. Released in 2001 (yeah I know… but that’s technitalities; musically this is the 90s New York underground in its very purest form) on Sub Verse Music – the label that Bigg Jus created (and which in all honesty did not meet the same success as Def Jux (well, on the other hand we didn’t have to bear with Jus making Trent Reznor music), even though an initial rooster included Blackalicious, Rubberroom, C-Ray Walz, and MF Doom) after Company Flow disbanded  – this song is lyrical PCP. Find one single on El-P’s label that won’t get fucked up by The Shoplifter, I dare you.

The other songs on the 12″ stand on their own, Liquid Smoke and No Dessert Til You Finish Your Vegetables being fine examples of the sound of the era. But The Shoplifter made me come back a decade later. With the most basic kick, snare and hi-hat, and a simple, hypnotic, distorted piano-loop, a sinister atmosphere is established. Bad shit seem to happen in the background. It’s a sound that continues from Havoc’s gloom on The Infamous, from before where RZA went digital.

But the vocals make the track. The beat is really just a backing for Marq Spekt making your eyes pop out. Not that generic stuff. Only the most graphic street venom. Rakim, Kool Keith, 4th Chamber type material. “Drop my gloves and hold the mic with chopsticks / Yo, how you you gonna protect your neck when you’s an ostrich / I’m a hostage in an apocalyptic cockpit.” A minute later: “You playing yourself like paying for sex / Incorrect studying steps / And you can catch me carving crop circles in your chest“. This record has that live feeling which we love, and can’t live without. Rap this dusty is no more.

Marq Spekt – The Shoplifter

Switch to our mobile site