Malmöfestivalen 2009 report card

Från förra året minns jag att Panora visade gratis film i Slottsparken, att nån fransk snubbe spelade techno på Stortorget ackompanjerad av en kraftig ljusshow, och att det bjöds på konserter med Frank N’ Dank, Guilty Simpson och Pharoahe Monch – inte så illa, alltså.

Men förra året missade jag Möllevångsfestivalen, och det gjorde säkert sitt. Malmöfestivalen framstår nämligen som ganska sjaskig i jämförelse. Medan den förstnämnda tillställningen handlar om att alla i kvarteret ska dra ut sina soffor på trottoaren med högtalarna i fönstret, festa hela dagarna med kraftiga soundsystems överallt, innovativ grafitti på väggarna runt Folkets Park (festivalen kan ses som ett socialt experiment där det bl a undersöks hur avståndet mellan att spela låtar i sitt vardagsrummet och att DJ:a på gatan kan minskas, och det gjordes ett första stapplande – men ganska vettigt – steg mot att knyta an The Internets till fysiska platser, ett tema vi har all anledning att återkomma till) – är Malmöfestivalen ett standardjippo med dyr mat och jobbigt folk. Hursomhelst.

Vi fick se Stor live med en show där allt satt som det skulle. Han körde sina hits och bjöd upp lokala rappare på scen för att freestyla, och visade än en gång att han är Sveriges bästa rappare. DJ:n hade dock klantat instrumentalerna så Sätt Dig Ner fick vara acapella, vilket dock passade riktigt jävla fint. Och att man slipper höra Promoe är såklart positivt.

Och negativt? Ingen Psykos, vilket nästan är den bästa svenska låten någonsin. Säkerhetsvakter. Poliser. Överallt. Jag var så törstig (här får man alltså inte se en show och dricka öl samtidigt) att jag missade Mohammed Ali som spelade efteråt. Jag försökte kompensera genom att se Timbuktu dagen efter, vilket fungerade dåligt. Har aldrig vart särskilt förtjust i Timbuktus “folkhemsfunk” men hörde att det skulle funka bra live och att musikerna var duktiga. Duktiga musiker och rappare med duktiga budskap – precis vad jag hatar. Det var stundtals horribelt.

Jag såg även slutet av Bob Hunds konsert igår. En suverän show av det enda svenska rockband som går att lyssna på. Finns det verkligen inga andra? Jo, men de spelar inte ihop längre.