A DAY IN THE (AFTER)LIFE

I A Day In The Afterlife klargör Brian Aldiss att han finner Dick mycket mer intressant före han gick “round the bend”, alltså den Dick som såg “the bend coming”.

Kräftans vändkrets är att föredra framför Stenbockens vändkrets, En tid i helvetet är mer värdefull än Illuminationer, och The Beatles bästa låt är I’m Only Sleeping.

Sexy Sadie var hetare än Lucy In The Sky. Stormen före lugnet på jordgubbsfält och i bläckfiskträdgårdar var den verkligt värdefulla urladdningen man upplevde på sextiotalet. Det var då modernismen fick sitt hett efterlängtade möte med populärkulturen. Rock-musikens experimenterande blev en naturlig partner för avant-gardet så som Lennon kände det från konstskolan.

Likt Syd Barrett hade han förvärvat collage-tekniker, spontan skrift och en lekfull absurdism som han nu kunde leva ut i sitt musikskapande. Här är surrealismen som mest intressant, som drömsk vardag; det gamla löftet om sammansmältandet av verklighet och dröm.